Från höstmötet har framförallt informationen om Svensk Galopps usla ekonomi spridit sig i leden och styrelsen kommer framöver att ha en grannlaga uppgift att vrida på de rätta kranarna. Undrar hur länge man får dra åt svångremmen innan fullmäktige ska in och vrida upp kranarna igen. Man kan säga mycket om de här fullmäktigemötena men en sak är säker, med nuvarande organisationsmodell blir det svårt/omöjligt att forma svensk galoppsport för en sundare framtid. Bloggen denna gång kommer att fokusera på hästägande, den kanske viktigaste funktionen inom galoppsporten. Rubriken kanske med rätta kännas något överdriven men den viktigaste uppgiften framöver blir att hitta incitament för såväl befintliga som nya hästägare. I sammanhanget brukar den något tröttsamma diskussionen uppkomma vilken grupp som är mest värdefull inom galoppsporten och står för de största osjälviska uppoffringarna. Ganska onödig diskussion, alla grupper behövs, och det enda rimligt objektiva sättet att mäta graden av uppoffring är väl att mäta summan av ekonomiska förluster. Där leder hästägarna med marginal. Hästägandet innehåller långt fler dimensioner än de ekonomiska. Den här gången blir det fokus på de ekonomiska realiteterna.
Transfereringsmodellen
Under ATG´s glansperiod med ett ständigt ökat spel växte den ”svenska modellen” sig stark även inom trav- och galoppsporten. Alla intressentgrupper fick del av riktade ekonomiska fördelar och solen sken mestadels när varje ny budget bjöd på hälsosamma ökningar till de flesta inblandade. De stora stödsystemen initierades och utvecklades för travsporten. Galoppsporten ”fick hänga med” i bidragskarusellen, det gjorde man gärna. Gert Lindberg var en utomordentlig ATG boss under många år. En av hans sämre sidor var hans hängivenhet för invecklade byråkratiska fördelningssystem och av ATG styrda stödsystem. ”Keep it simple” var inget för honom.
DET JAG STARKT FÖRORDAR, INTE MINST NÄR RESURSERNA ÄR BEGRÄNSADE, ÄR ATT I STORT SETT ALLA TILLGÄNGLIGA RESURSER FÖRDELAS SOM PRISPENGAR. SKA SPORTEN STÄRKAS OCH UTVECKLAS MÅSTE SPORTENS TYNGSTA FINANSIÄRER FÅ AVSEVÄRT BÄTTRE VILLKOR. ATT HÄSTÄGARNA FÅR KRAFTFULLT MER PRISPENGAR KOMMER DIREKT OCH INDIREKT GYNNA ÄVEN ALLA ANDRA INTRESSENTER. HÄSTÄGANDET VACKLAR OCH EN NY OCH SUNDARE EKONOMISK MODELL MÅSTE INFÖRAS.
Samtidigt som jag skriver dessa rader känns det som galoppsporten ännu inte är mogen att tänka nytt, klokare och mer långsiktigt, Färden utför backen måste nog fortgå en tid till innan sanningen kommer nödvändiggöra tvingande förändringar. Inom galoppsporten, liksom på vissa andra ställen i samhället, finns det en stark övertygelse om ”någon annans” betalningsförmåga, ”det måste SG betala”. Vi förefaller nu nära ett läge där vi kan konstatera att SG kanske vill betala men kan inte, börsen är tom.
Det skulle vara intressant att se andelen prispengar i relation till ”ATG pengar” till galoppsporten under de senaste 30 åren. En kvalificerad gissning pekar på att andelen till prispengar är nedåt, sannolikt brant. En analys av kostnadsslagens utveckling under en längre period antar jag att VD och styrelse har tillgång till. Har man inte det borde man snabbt som blixten skaffa den kunskapen. Samtidigt bör man se till att vi andra får tillfälle att grotta ner oss i siffrorna.
Prispengarnas storlek i relation till hästägarnas kostnader har haft en katastrofal utveckling
Under de senaste 20 åren har kostnaderna för att ha en häst i professionell träning (träningsavgift) sannolikt mer än fördubblats. Kostnader för veterinär, hovslagare, transporter osv. har säkert kanske tredubblats. Jag har ingen möjlighet att göra exakta jämförelser men den som har varit med i mer än 20 år kan ju ta fram fakturor från 2003 och jämföra! Tittar man vidare på prispengarna kan man ju konstatera att desamma i stort är oförändrade. Antar att SG har koll på den exakta utvecklingen och intressant vore om man la fakta på bordet. Vad jag förstår har travsporten haft en likartad utveckling och följer man debatten på olika travforum förstår man att utvecklingen går åt samma håll.
Antalet hästar i träning har ju de senaste åren pekat nedåt och antalet idag är väl ungefär 50-60% av vad vi hade för 20 år sedan. Anledningarna till utvecklingen är säkerligen flera och komplexa men den enskilt viktigaste är med all säkerhet den närmast katastrofala utvecklingen av prispengar i relation till kostnadsbilden. I travet hade något räknat ut att numera går mindre än 20% av travarna runt på driftskostnader mot det dubbla för ca 20 år sedan. Obekräftat men säkert relevant. När man skriver om detta ämnet saknar man årsböcker!!
En faktor som gynnat hästägarna är att det numera ofta är så få hästar i löpningarna att få eller inga blir utan prispengar.
Beräknat utfall för prispengar m.m. 2023
Dessa uppgifter kommer ifrån hästens mun och är en prognos för 2023.
Bruttoprispengar 66 miljoner. Inkluderar insatser som betalts av hästägarna. Gissningsvis 10(?) miljoner
Uppfödarpremier till svenska uppfödare 7,5 miljoner
Svenskbonus till hästägare av svenska hästar 5 miljoner
Tränarpremier 0,6 miljoner
Subventionering av framförallt stall och träning 10 miljoner (OBS bygger på en kvalificerad gissning)
För varje fullblodsföl som födds erhåller uppfödaren i medeltal nästan ca.100 000 kr i premier i genomsnitt under hästens karriär. Självfallet varierar det mellan 0 och relativt stora pengar men ett snitt på 100 000 kr är inte så tokigt. Man kan ju säga att uppfödaren har kvar 20 % ägande i hästen utan att bli drabbad av fakturor. En annan jämförelse är att uppfödarna får mer i premier än den totala tränarprocenten till alla tränare tillsammans. Någon undrar kanske vad jag har emot uppfödare? Absolut inget alls men man kan samtidigt konstatera att uppfödarna är de särklassiga lobbyisterna inom galoppsporten! En svenskfödd tvååring vinner 100 000. Till detta får ägaren 40 000 i svenskägarbonus. På de 140 000 får uppfödaren 20% i uppfödarpremier 28 000 kr.10 % avgår till tränaren av 140 000=14 000 kr. Jockeyn får 10 000 i provision. Att även svenskbonus räknas som underlag för uppfödarpremier är noterbart. Totalt netto för ägaren av hästen blir 116 000 kr. För uppfödaren 28 000 kr (24% på nettot). Om hästen är importerad erhåller hästägaren 100 000 kr och betalar 20% i provision, netto 80 000 kr.
Bonusekvationen – Svenskprogrammet
För ca. 10 år sedan beslutades att istället för att skriva ut en viss andel lopp enbart för svenska hästar så skulle i stort sett alla lopp vara öppna och ägare till svenskuppfödda hästar skulle erhålla bonus på 40%. Regelverket är nu delvis ändrat och procenten är något lägre. Eftersom alla inte hängde med i de ekonomiska konsekvenserna kommer här en förenklad bild av konsekvenserna av att gå över till ett bonussystem.
Ursprunglig prisbudget 100 (bonusbudget saknades)
Avsättning till ny bonusbudget 20 (om bonus uppgår till 40% och att svenska hästar vinner 50% av max bonus)
Resterar till ny prisbudget 80
Sänkning av alla prispengarna med i snitt 20% per löpning och svenska hästar erhåller 40% bonus
Aktiva måste betala vad det kostar
Lika viktigt som att synliggöra vinstmöjligheter lika viktigt är det att brukarna betalar de faktiska kostnaderna för deras verksamhet. Stallhyror, gödselhantering, underhåll/avskrivning av träningsbanor osv. skall betalas fullt ut av brukarna. Alla andra modeller är orättvisa och inbjuder till nyttjare som inte borde vara nyttjare i alla fall inte på aktuell plats. Subventioneringen på Jägersro är sannolikt stor och på Bro sannolikt väldigt stor. Det är helt stolligt att Bro Park är ett av de billigaste ställen att ha en boxplats, i hela Mälardalen.
Det kan tyckas hårt/hjärtlöst men en verklighetsanpassning är helt nödvändig. Subventioneringen är en sida av myntet den andra är att träningsavgifterna i många fall är alldeles, alldeles för låga. Jag har inga ”bevis” för detta påstående men är övertygad om att så är fallet. Hela galoppsportens träningsverksamhet är i många fall hopplöst underfinansierad. Hästägarna har inte råd svarar någon, då ska man inte ha häst svarar jag. En subventioneringsekonomi kopplat med alldeles för låga träningsavgifter leder till en situation som blir helt ohållbar. Jag tror vi närmar oss denna punkt och effekterna i nuläget är alarmerande. Enligt uppgift bor tränare och personal permanent i personalutrymmena på Bro. Hur många anställda heltid på helt vita premisser finns hos tränarna? Det finns ingen anledning till extra svartmålning men att det fortfarande finns så många hästar som det finns måste i flera fall tillskrivas den extremt starka kopplingen som finns mellan aktiva och deras hästar. Tränare och aktiva gör allt för att hänga i och drömma om nästa häst och nästa år. Beskrivningen ovan gäller självfallet inte alla men SG borde skaffa sig en ”hands on” bild av den krassa verkligheten, inte minst den ekonomiska, för många aktiva i galoppsverige. Vi måste acceptera att sporten krymper ytterligare om vi samtidigt får den att bygga på sunda ekonomiska realiteter.
I ett läge då vi måste hitta nya hästägare, investeringsstarka hästägare känns det som hela galoppsporten hamnat helt snett. När det gäller för SG att få kostnadstäckning för uppstallning, träning och för låga avgifter i övrigt är det väldigt svårt att för en icke inblandad gissa på en siffra. Jag har gissat på att det skulle krävas 10 miljoner totalt på årsbasis i ökad debitering för Sverige som helhet??
Maximal effekt
En galoppledare uttalade för många år sedan ett par ord som gjorde ett stort intryck på undertecknad. Om vad som är viktigast inom galoppsporten sa han helt enkelt ”allt handlar om prispengar”
Prispengar är väldigt offentligt, synbart för alla och inbjudande till alla. Höjda prispengar gynnar alla intressenter och ger inte bara ett förbättrat ekonomiskt resultat, det förändrar även det framtida beteendet. Högre prispengar ”vandrar” dessutom vidare i galoppsystemet och ökar efterfrågan och betalningsviljan på många andra områden.
Hästägarbonus, uppfödarpremier, boxsubventioner m.m. m.m. gynnar självfallet den som har förmånen att erhålla detsamma men saknar spridningseffekter som prispengar. Nu vet jag att vissa belöningssystem är så gott som karvade i sten men min definitiva uppfattning är att HADE DIVERSE BIDRAG/PREMIER/SUBVENTIONERINGAR TILL VISSSA GRUPPER GJORTS OM TILL PRISPENGAR HADE ALLA INOM SPORTEN GYNNATS. Vågar vi gissa att vi talar om kanske 20 miljoner. För 20 miljoner kan man tex. Höja
10 löpningar med 500 000 – 5 miljoner
25 löpningar med 200 000 – 5 miljoner
50 löpningar med 100 000 – 5 miljoner
100 löpningar med 50 000 – 5 miljoner
Om man på detta sätt ger en vitamin boost modell större in i systemet kommer alla att gynnas eftersom det sätter fart på en helt ny process och inte minst inbjuder nya aktörer. En grupp som skriker rakt ut är ju garanterat uppfödarna men jag är säker på att dom får flerfaldigt tillbaka genom att efterfrågan på galopphästar kommer skjuta i höjden. En framtid enligt nuvarande modell kommer på sikt garanterat att köra i diket.
Om man nu inte vill eller kan gå hela vägen direkt måste man starta processen nu!
Den professionella Galoppsporten byggs uppifrån
Vissa, ni vet säkert vem, har fått för sig att det är de sämre hästarna och de mindre framgångsrika tränarna som är nyckeln till framtiden. I alla sporter finns det de som är bäst, de som tillhör de bättre och de som tillhör de sämre. Normalfördelningsprincipen gäller alltid. Att man skulle få dynamik i galoppsystemet genom att öka de ekonomiska incitamenten speciellt för den lägre delen är att tro på tomten. Att de inblandade själva hävdar att så är fallet må vara förståeligt, men ingen klok person inser att så inte är fallet.
Investering i unghästar bär sporten framåt. Utan unga hästar inga äldre hästar. Med unga hästar kommer några topphästar och de andra hästarna hamnar på olika nivåer för att hitta sin roll i galoppsystemet. Om uppfödarna har svårt att sälja nu skulle en satsning ”på vardagshästar” göra att det blir nästintill omöjligt att sälja åringar överhuvudtaget. Medelgoda/sämre handicaphästar är nödvändiga i systemet men utöver sin närmre krets är det självfallet ingen som har något större intresse av sådana hästar förutom som spelobjekt. Detta är inte att vara krass, sämre galopphästar finns i hela världen och fyller sin funktion i alla galoppsystem.
Något som jag tycker är ok är att löpningar för svenska hästar återinförs. Det kostar inte mer och gör att prispengarna kan bibehållas. Bonus är dyrt för systemet och effekten förefaller låg.
- Satsning Listed/Grupplöpningar samt att återskapa nya. Prioritet för stolöpningar. Långsiktigt och svårt men viktigt
- Kraftfull satsning på två- och treårslöpningar. Såväl typ Derby som övre mellanskiktet
- Tvåårslöpningar måste upp i prissumma. Maidenlöpningar 150 000 !?
- Över 70 handicaper prioriteras
Även om det inte gäller din häst är det extremt viktigt att de bästa/bättre kan vinna höga prissummor. Ett effektivt galoppsystem där nivelleringen fortgått så att alla förlorar pengar, låt vara lite mindre, saknar attraktionskraft.
Jag är fullt medveten om att denna blogg kan väcka allt från vredesmod till applåder. Förslag till system- förändrande åtgärder väcker alltid upp starka känslor ibland de inblandade. Glöm inte bort att i en annan verklighet kanske Maidenlöpningarna är doterade med 200 000 kr!
I nästa blogg tar vi tempen på Bara Galopp!
Bo G
När jag var på Jägersro på nyligen, kunde lika gärna varit i Göteborg eller på Bro, kom tanken obevekligen. Hur kan så många människor ha så mycket synpunkter om så mycket, ringa så många samtal, överösas med så mycket pengar och ständigt bli ovänner för livet samtidigt som det som är slutleveransen av alla ansträngningar och maktkamper – tävlingarna – känns så grå och vardagliga. Jag är medveten om att jag suttit mitt i denna verklighet hela mitt liv och nu ser det från utsidan men… det går inte rätt väg. Mina travande vänner berättar att det är precis lika illa inom travet.
Publik är viktigt och tankar om tänkbara lösningar för att återuppliva någon form av stämning på banorna kommer inom kort. Vägen framåt är sannolikt i precis andra riktningen än vad många tror.
Om vi för en stund lämnar skånsk galoppsport åt sitt öde så kan de vara spännande att se fram emot vad som kommer hända på den sportsliga sidan under 2024. Här kommer lite tankar som absolut inte är nya eller speciellt märkliga. Hade ”caset” svensk galoppsport presenterats för en samling utländska galoppmänniskor skulle sannolikt de flesta komma med ungefär samma förslag till lösningar. Ibland får jag känslan att en del i den svenska galoppfamiljen tycker att jag är extrem i mina åsikter och förslag till lösningar. Absolut helt felaktigt.
Ed Walker är en ung framgångsrik tränare i Lambourn som jag lärt känna. Han är krönikör i en tidning vars inlägg kom Racing Post till del, Bland annat skriver han följande. Har plockat valda delar. Han kritiserar modellen med tre makthavare, BHA, banorna och de aktiva. Han skriver The model does not work and the reason is because nobody has control of the sport in Britain. The tripartite between the BHA, racecourses and participants, which is supposedly responsible for major decisions, is the most ludicrous setup of any industry. We need a governing body that makes decisions for the greater good and long -term interests of the sport, whether racecourses, bookmakers, trainers and jockeys like it or not.
The people who matter the most in this are the owners and, without them, there is no sport.
Vår svenska organisation är ju annorlunda än den brittiska, omdömena om vår svenska skiljer sig nog ganska så litet. Flera har ju senaste tiden lyft fram ägarnas roll inom sporten. Med all blygsamhet tänkte jag lista ett antal åtgärder som jag tror är nödvändiga och långsiktigt de rätta.
Propositioner, tävlingar, hästägande och prispengar
Min erfarenhet är att försöka synliggöra så mycket pengar som möjligt i form av prispengar. På universitet fick man studera Bayes decision rule och annan klokskap. Med garanti använder inte de som köper häst sådana hjälpmedel, då hade det aldrig köpts hästar. Att köpa häst styrs mycket av tro, hopp och lite kärlek till hästen. Stora prispengar och attraktiva löpningsprogram motiverar och inte minst förbättringar (även små) kan vara effektiva.
A. All subventionering av stallar, träningsbanor m.m. måste bort. Tränare som inte klarar att driva en rörelse utifrån en marknadsprissättning bör göra något annat. Det är orimligt att tränare som driver rörelser utanför banorna ska mötas av ett snedvridet konkurrensläge. Eftersom förutsättningarna att träna på banorna är extra goda ska priset minst ge SG ett nollresultat.
All erfarenhet från trav- och galoppbanor är att subventionera stallar/träningsbanor är som att bygga ett framtida jätteproblem. Plötsligt blir det inte bara ekonomiskt utan även socialt.
Detta är ett absolut måste inte minst i skenet av Bara. Att anlägga nya stall och träningsförhållanden utan full kostnadstäckning vore helt orimligt.
I detta sammanhanget kan SG kräva hyresnedsättning modell större. Som det ser ut precis överallt och vi ska tävla vidare i fyra år till….
En tidigare VD, kortvarig, beställde en sammanställning på alla leverantörer med fakturering under ett år. Utlovar chockvågor. Advokater och juridisk konsultation brukar vara intressant…
B. Svenska/skandinaviska löpningar istället för bonus
Om Du har hundra 100 pengar för att göra lopp för och importer och svenska är lika bra då måste Du sänka prispengarna till 80 för att dela ut 40% bonus. Marknadssinnade personer kan tycka att