kapplopningsbanan.com

I förra inlägget ”utlovades” en blogg om Bara-projektet. Bara som symboliserar tro, hopp och förtvivlan i en galoppsport som börjar bli något helt annat än den sport man en gång förtrollades utav. Sorgligt nog är det inte bara Bara-projektet som havererat, hela galoppsporten har nått lågmärkesnivåer som man trodde var helt osannolika och som gjort att många galopphjärtan i förtvivlan undrat vart vi är på väg. Det är omöjligt att utröna Bara’s öde utan att även försöka förstå vad som skett, sker och kommer att hända i framtiden med svensk galoppsport. Att skriva denna blogg och samtidigt försöka se någon form av ljus i horisonten har krävt mycken energi och inte så lite smärta.

En ljusnande framtid är vår

Sedan Täby Galopp försäljningen började få fastare former och spekulationerna tog fart huruvida galoppsporten under de kommande åren skulle få 4,5 eller 6 miljarder… väcktes drömmarna till liv om ett nytt galoppliv även i Skåneland. I Skåne hade JTG gått i graven men en ”bang” och även om relationerna med travsporten på Jägersro förbättrats så kändes det som om att galoppsport på Jägersro var ett avslutat kapitel. Dessutom var ju även travet på gång att bygga nytt, Jägersrobanan var ju en värdefull tillgång som kunde kapitaliseras. Även om travet, i alla fall officiellt, gärna byggde en gemensam trav- och galoppbana så var ”kompromissviljan” noll. Travet skulle äga och galoppen skulle hyra, dessutom skulle travbanan ligga på ett sätt som gjorde galoppsporten till en uppenbar andraplansfigur. Förutom travets ovilja att bjuda in, i alla fall med halvöppen famn, var vi flera som såg det som en förutsättning att vi nu måste skapa något eget, för att ha en minsta möjlighet att kunna realisera en utvecklingsbar galoppsport. En sak man ska komma ihåg inför framtiden är att travets intresse av att få med galoppsporten till travbanan enbart bygger ekonomisk realiteter. Maximera hyresuttaget.

Med en tids perspektiv på vad som egentligen hände därefter är det fortfarande en hel del som är inbäddat i ett töcken. Efter en rivstart följde ett tvärstopp signerat Lilius och Ohlsson. Omformningen av ATG från ”myndighet” till företag gav under ett år starkt begränsade resurser till såväl trav- som galoppsporten. Tillfället utnyttjades maximalt för att stoppa Baraprojektet. Därefter följde bl.a. den infekterade miljödiskussionen, en kraftigt polariserad sport, anklagelser, splittring och en tid när personer åkte ut och in i styrelsen och på VD-stolar.

Plötsligt lossnade det till slut och det togs ett nytt beslut om Bara i fullmäktige. Vi mest luttrade kände trots detta att ”it is not over until the fat lady sings”. Allt kunde fortfarande hända! Och det gjorde det.

Denna blogg var tänkt att vara publicerad för en lång tid sedan. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men när jag fick info att den ”nya” ordföranden i SG valt att avgå gick luften ur mig igen. Orsaken till ordförandens plötsliga avhopp var ett misstroendevotum som planerades av SGS. Nu var manegen krattad igen och det var ju inte överraskande att Lilius dammades av för att göra sin återkomst hyllad av McLaren och Siverup. Skrivningen om Lilius förträfflighet borde sparas till eftervärlden som ett historiskt dokument. Sättet han återvaldes som ordförande tyder också på en bristande respekt för stadgar och demokratiska spelregler. Åter kan vi konstatera att Stockholms Galoppsällskaps fullmäktige under ordföranden Eva McLaren, biträdd av Susanne Siverup, sitter på den helt avgörande makten inom svensk galoppsport. Dessutom vet Eva och Susanne så klart att Lilius redan från början av sin karriär inom SG varit en ivrig motståndare till Bara. Att han nu gjorde ett triumfartat återtåg betyder att Bara inte kommer att överleva. De flesta fullmäktige röstade för Baraprojektet förra omgången. Nu kommer en motion till årsmötet där det efterlyses alternativ till Bara… Varför kan man inte tala klarspråk? Bara skall stoppas och galoppsporten ska bli ett bihang till travet på ”Nya” Jägersro. Det sannolikt enda skälet till att inte skippa skånegaloppen helt är SG-avtalet med staten. Under åren har vi lärt oss att Lilius spottar neråt och slickar uppåt, dessemellan är han frikostig till de som stödjer honom. Travet och ATG beundrar han, och det är vid deras bord han vill sitta. Tro mig att galoppsport bryr han sig inte ett jota om.

I denna tragedi, som pågått under många år, och som i grunden skadat hela fundamentet som kan bära en professionell galoppsport, är det två personer som i stort under hela resan suttit i förarsätet. Jag syftar så klart på McLaren och Siverup. Utifrån sina positioner har de styrt och ställt och gjort det på ett erbarmligt sätt. Att dessa två under alla år kunnat spela enmansteater i sina respektive sällskap är en gåta, och jag ställer frågan, vad är det för medlemmar som låtit denna förödande cirkus pågå år efter år, Lilius är ju självfallet bara en pajas som nu dessutom nu ska inkassera ett förhöjt arvode. Den dag som McLaren och Siverup kallar till extra fullmäktige är det goodbye för alla som inte förstått hierarkin.

I sammanhanget tänker jag på presidentkandidaten i USA, vid valet 1952, Adlai Stevenson som sa så här när en medarbetare försäkrade att alla intelligenta amerikaners skulle rösta på honom. ”Ja, men jag behöver en majoritet”.

Det är ju inte bara en galoppbana i Skåne som missköts, hela sporten har ju tappat i stort sett allt av framtidstro, glädje, och tillförsikt. Undertecknad är 70+ och sannolikt uträknad men var finns framtidens ledare, entreprenörer, hästägare, uppfödare och galoppälskare i största allmänhet.

Dessutom är jag övertygad om, att om man skrapar på ytan är många delar av sporten i ett miserabelt skick. För låga träningsavgifter, svartarbete, illegal arbetskraft, den professionella sportens överlevnad balanserar sannolikt på ett brant stup. Spelet på galopp minskar och ingen verkar bry sig. Hela galoppvärlden använder idag ny teknik för att förbättra analys och information. Men inget här! En av de få ljuspunkterna är att ganska många yngre fortfarande vill skänka sina liv till galoppsporten.

FÖR GUDS SKULL LÅT OSS TILLSÄTTA ETT GÄNG MÄNNISKOR, SÅ ATT VI KAN KAN LÄMNA DAGENS TRÄSKFILOSOFI OCH KAN TÄNKA STÖRRE OCH HÖGRE UTAN ATT HAMNA I DET BLÅ. DESSVÄRRE ÄR DESSA SANNOLIKT SVÅRA ATT HITTA. ATT GÅ FRAMÅT MED EXTRASTÄMMANS HOT HÄNGANDE ÖVER SIG SKRÄMMER NOG BORT DE VI MEST SKULLE BEHÖVA JUST NU..

DE FÅ SOM FINNS KVAR OCH KAN HÖJA SIG IFRÅN DEN EGNA LANDSÄNDAN OCH TÄNKA STÖRRE BORDE FÖRENA SIG I ETT ”GALOPPARTI” SOM KAN UTMANA ENFALDEN, SMÅAKTIGHETEN OCH EGENNYTTANS PRINCIPER.

En tiotusenkronorsfråga

För oss perifera är det en gåta vad som gick fel med Täby Galoppavtalet. Var ursprungsavtalet inte så fantastiskt som det presenterades? Ändringen i avtalet som gjordes när kostnaden för Bro Park skenade, som om jag minns rätt budgeterades för drygt 400 miljoner och hamnade på mer än det dubbla. Vad har det betytt? Skanska och JM är ju inga duvungar, har dom lurat ski–n av oss? Fram till för något år sedan var bostadsmarknaden glödhet. Inga utbetalningar?

Enligt vad jag förstått är Dag Johansson nu anlitad för att räta ut frågetecken. Förväntningarna förefaller inte så stora.

Även om slutsatserna av Täby Galopp-försäljningen kanske inte är mogna att dras än på en tid så känns Täby-försäljningen och Bro Park-bygget, så här långt, som en monumental tragedi. I synnerhet för galoppsporten i Mälardalen men självfallet även för galoppsporten i övriga Sverige och i Skandinavien. I omvälvande tider har det sällan sett mer osäkert ut inför framtiden.

Kaos är granne med Gud

Jag bor numera i Genarp och här i byn växte den världsberömde dramatikern Lars Norèn upp. Norèn skrev bl.a. dramat Kaos är granne med Gud som handlar om en familjs sönderfall. Parallellen känns inte så långsökt och ger associationer till en period med en dysfunktionell galoppsport och dess människor.

För personlig del inträffade en viktig händelse 2017. Jag fyllde 65 år och gick i deltidspension. Arbetade därefter på 50% fram till 31 december 2018 då jag gick jag i slutlig pension. Ibland har man tur med timingen här i livet och jag är tacksam att jag fick vara med under de goda åren.

Galoppsportens sönderfall

När jag tänker tillbaka kan man notera ett antal händelser som starkt bidragit till galoppsortens strukturella, organisatoriska och strategiska sönderfall.

Tidigare var ATG överförmyndare över både trav- och galoppsporten och stävjade de flesta stolligheter. Åtminstone för galoppsporten har ATG förändringen, från ”myndighet” till företag varit katastrofal och det känns som om kaoset inom galoppsporten bara fortsätter.

Bildandet av Svensk Galopp och att vi nu skulle arbeta tillsammans för en gemensam och stark galoppsport visade sig vara precis så felaktig som vissa befarade. Att pengarna inte gick direkt till banorna utan ska gå via SG visade sig vara en katastrof. Bytänkandet har fullständigt tagit över och har lockat fram de absolut sämsta sidorna hos galoppsportens beslutsfattare. Dessutom har alla de som kanske skulle ha kunnat göra skillnad dragit sig tillbaka, ”detta vill jag inte vara delaktig i”. Hur som helst är den gemensamma maktsfären inom galoppsporten idag en sorglig samling.

MITT SISTA BUDSKAP INNAN JAG AVSLUTAR. OM VI INTE BÖRJAR MED ATT GE LILIUS RESPASS OMGÅENDE KOMMER GALOPPSPORTEN INOM KORT BARA BLI ETT ÄNNU STÖRRE BIHANG I TRAVETS KÖLVATTEN. INGET FEL MED TRAVET MEN VI MÅSTE TA HAND OM VÅR EGEN SPORT – NU

Bo Gillborg

I