kapplopningsbanan.com

Drygt ett år har gått sedan mitt senaste blogginlägg och det kändes för det mesta som att ”Bloggandet” var ett avslutat kapitel. Dom som gillat mina inlägg har ganska ihärdigt förmått mig att starta upp igen, vilket självfallet känts stimulerande. Här kommer i alla fall en blogg efter mer än ett år. Hoppas den kan roa, oroa och framförallt bidra till eftertanke.

En orsak till återstarten är den totala avsaknaden av en mer offentlig diskussion/debatt/argumentering inom galoppsporten. Det känns som allt går den anonyma ”telefonvägen” utan möjlighet för alla oss andra att lyssna. En verksamhet som galoppsporten kräver offentlighet och öppen debatt. Tyvärr finns det inga media längre som rapporterar och följer galoppsporten och ofta känns meningsutbytena på sociala media inte speciellt genomtänkta eller uppbyggliga.

Jag har skrivit om det förr men galoppsportens kanske allra största fiende är dess egna intressenter. När man ser bakom förslag/argument/prioriteringar/resursfördelning är det så gott som alltid EGENNYTTAN som styr. Ibland förklädd men oftast uppenbar. Alltid närvarande är den en formidabel katalysator för att det förr eller senare går åt skogen!! Detta fenomen, att egennyttan styr, är ju inget märkligt bara inom galoppsporten, men att förstå och sätta sig in i dess betydelse är viktig för alla som sitter i beslutsfattande position. Är man uppmärksam så är argumenten i regel ganska lätta att genomskåda. Senaste åren känns det dessutom som det ibland inte längre finns någon direkt ambition att dölja egennyttan. ”Vi vill ha mer pengar och dom andra bör ha mindre”. En mer normal verksamhet med dåligt ledarskap och ständigt felaktiga beslut börjar förr eller senare få slut på ekonomiska resurser, verkligheten hinner i fatt. Den svenska modellen som svensk galoppsport lever under, gör att det tar väldigt lång tid att se effekterna av misskötsel.

Alla ska få göra sig hörda och lämna sina synpunkter men de som ska bestämma måste ha förmåga att ta rationella beslut. Jag ska inte sätta mig på för höga hästar men har idag, och sedan länge, inga intressen i hästar, styrelseuppdrag eller annat. Jag försöker argumentera för en strategi som är långsiktig och inriktad på en både kvalitativ som kvantitativ utveckling av galoppsporten.

Mina åsikter får gärna ifrågasättas men ifrågasätts mina intentioner blir jag upprörd!

Bara

Bara galopp ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Den här ”projektomgången” håller vi tummarna extra hårt. Vet inte varför men inom mig finns en liten ”djävul” som hela tiden talar om för mig att ”det blir inget i alla fall”. Hur det går med det får framtiden utvisa. Den här gången får Bara projektet vila från att vara huvudfigur i bloggen.

Stockholms Galoppsällskaps motion

Det som fick bägaren att till slut rinna över, så att det blev en blogg ändå, är när en god vän skickade över SGS motion till Svensk Galopps höstmöte. Att ett par A4 sidor kan göra att man kastar sig över datorn för att sätta igång är onekligen ett tecken på att innehållet i motionen var omvälvande. Inte bara innehållet utan även sättet att formulera budskapet, kändes helt sensationellt. Jag vet att motionen är utskickad till fullmäktige. Antar att den inom kort läggs ut på SG´s hemsida.

Om man försöker strukturera upp motionen föreslår SGS att man;

• Stänger Svenskt Derby till att vara öppet för skandinaviskuppfödda hästar. Från när framgår inte.
• Prissumman sänks till 1 500 000 kr
• Derbyserien utgår i nuvarande form och Voterlöpning och Hurricanelöpning blir enskilda löpningar
• Derby Day Sprint och Bro Park Trial föreslår man utreds med sannolik nedläggning. I texten beskrivs dessa båda löpningar som anomalier. För den som inte vet vad anomalier betyder kan Google vara till hjälp. Inom vetenskapsteorin ses anomali som ett faktum som strider mot en paradigm, det vill säga strider mot en allmänt accepterad teori eller världsuppfattning. Klokare?
• Svenskt Oaks nämns inte i motionen

Moralen högt i kurs

Ibland hoppar man till extra. I motionen skriver man att de som röstar emot förslaget är MORALISKT skyldiga att redovisa ett realistiskt, alternativ lösning på de EXISTENSIELLA, ekonomiska problem svensk galopp står inför.

Det räcker inte för fullmäktige att rösta nej. Man måste dessutom presentera realistiska alternativ. Från skrivningen i motionen drar man dessutom slutsatsen att det är SGS styrelse som ska bedöma om andra förslag är realistiska. Ibland undrar man om man är medvetna om vad man skriver!

Avslutningen lyder

Att bara säga nej till denna återgång duger inte. Man är svaret skyldig!

Att göra förändringen till en moralfråga är intressant och att svensk galoppsport har existentiella problem är om möjligt ännu mer spännande. Googlade sista ordet för att få en relevant beskrivning vad det exakt står för och kan konstatera att SGS styrelse nog befinner sig på en annan nivå än oss vanliga dödliga. Existentiell – Något som gäller livets och tillvarons mening, individens roll och ansvar i ett religiöst eller filosofiskt perspektiv. Ridå!

Sakfrågor

I motionen är ett argument helt avgörande. Genom åtgärden vill man/tror man/hoppas man att svensk uppfödning kommer att växa i framförallt kvantitet under de kommande åren. Bl.a. skriver man att ”den nuvarande situationen för svensk galopp är självförvållad. Att antalet föl sjunker är en följd av ett antal beslut som i accelererande takt bidragit till att montera ner vår sport”. Man får anta att öppningen av Svenskt Derby 1995 är ett sådant beslut. Vilka de andra är som lett till dagens situation framgår inte.

Högre åringspriser och begränsad konkurrens

Vad tycker köparna? Har ni varit med om en kommersiell verksamhet där man bara talar om tillverkaren/producenten. Uppenbarligen utgår man ifrån att köparna glatt accepterar att utbudet av hästar radikalt minskar, åtminstone om man vill vinna Derbyt. Under många år har vi fått höra säljarnas argument ständigt upprepas, Stäng Derbyt och alla blir glada. Har köparna en annan uppfattning eller.

Det man inte skriver men som ju är ”pudelns kärna” ”är tron att genom att begränsa utbudet av åringar till skandinaviska så kommer prisnivån att stiga ordentligt. En svensk åring som tidigare såldes för 100 000 kr kommer nu säljas för typ 200 000 kr. Det finurliga är att man som säljare inte behöver göra ett dugg. Över en natt ökar värdet på hästarna. Lysande! Dessutom är det perfekt för uppfödarna om antalet födslar fortsätter sjunka, ju färre åringar på marknaden ju högre priser på de som ska säljas. Undrar någon fortfarande varför uppfödarna drivit denna fråga?

I detta sammanhang räknar man uppenbarligen med att Svenskt Derby har en sådan attraktionskraft för ägarna att man trots en kraftig prissummesänkning och en kraftig begränsning av marknaden kommer köpa skandinaviska åringar som aldrig förr. En intressant iakttagelse är vidare att det är Stockholms Galopp Sällskap som torgför uppfattningen att Svenskt Derby på Jägersro har en sådan inneboende kraft att hela galoppsportens framtid hänger på hur propositionen skrivs ut. Vi söderut har ju alltid varit övertygade om Derbyts betydelse. Intressant att nu SGS instämmer och dessutom menar att svensk fullblodsuppfödnings framtid i stort ligger i knät på Svenskt Derby.

Uppfödningens storlek

Att svensk fullblodsuppfödning, liksom i de flesta andra länder, minskat i antal är ett faktum. Om man tittar bakom siffrorna döljer sig en hel del som sällan kommer till ytan. Tittar vi tillbaka 30 år så hittar vi en uppfödning med

• många åringar helt ”utan” härstamning
• många åringar som såg ut som förvuxna fölungar
• flera små uppfödare utan professionell agenda

Många åringar kom aldrig i träning och vi kunde verkligen tala om A,B och C nivå.

Tiden, kraven, produktionskostnaden, kunskapen, internationaliseringen har totalt förändrat uppfödning av fullblodshästar. Att besöka åringsauktionen på York 2023 jämfört med tex. auktionen på Täby Galopp 1993 är som natt och dag i alla avseende. Vi får väl anta att det inte är ”amatöruppfödarna” som SGS vill ska göra comeback utan det är nya och befintliga uppfödare som inom 3(?) år ska producera 100(?) kvalitativa föl mer på en kommersiell marknad.

De som sysslar med fullblodsuppfödning i Skandinavien idag gör det på en helt annan nivå än för 30 år sedan. Att beskriva utvecklingen, bara med hjälp av kvantitativa mått, är en ytterst begränsad beskrivning av sakernas tillstånd. OK svensk fullblodsavel har minskat men blivit väldigt mycket mer kvalitativ och professionell. Ungefär samma kan säkert gälla för den danska uppfödningen.

I detta sammanhanget måste man nämna något som är centralt på små marknader. Individrelaterade förändringar kontra strukturella. Oftast resursstarka individer som beslutar att göra något eller att upphöra att göra något. Under årens lopp hittar vi många exempel på både satsningar som avvecklingar. Viktigt att ha med sig detta när man analyserar siffermaterialet.

En ny knäckfråga. Finns det några realistiska utsikter att fullblodsuppfödningen kommer in i en stark tillväxtfas även med ett stängt Derby. Min bedömning är att detta är fullständigt orealistiskt. Det saknas sannolikt investeringsvilja och inte minst fysiska förutsättningar att hantera så många nya hästar. Detta vet säkerligen påtryckarna bland uppfödarna väldigt väl.

Det är väl snarare stor risk att uppfödningen fortsätter att minska. Tittar man på ålderssammansättningen på dagens uppfödare skulle det förvåna om inte vi kan förvänta en ytterligare nedgång. Det finns säkert en del nya på ingång men närmsta åren talar för en fortsatt nedgång.

I nationalekonomin talar man om de komperativa fördelarna. Skandinavien har tyvärr få komperativa fördelar inom fullblodsuppfödningen.

Livsfarligt feltänk!

Att 2023 se fullblodsuppfödningens storlek i antal som den viktigaste faktorn när man gör en hälsokontroll på svensk galoppsports mående är föråldrat, felaktigt och ger helt felaktiga signaler för framtiden. Vi lever inte på 1950- talet och världen och även galoppsporten ser helt annorlunda ut. Att mäta vårt hälsotillstånd med antalet födda föl är föråldrat och leder till föråldrade beslut. Vi lever i en öppnare, internationell och annorlunda värld. Kunder/Hästägare är inte intresserade av en massa beslut som härrör från en svunnen tid. Om svensk galoppsports beslutsorgan inklusive fullmäktige rakt av köper en handfull uppfödares argument är det fara å färde för galoppsporten. Vi har många utmaningar. Vem vill äga galopphästar, vem vill spela på galopphästar och vem vill komma och titta på galopphästar. I vilket land hästarna är födda kommer inte som de andra att vara en framtida ödesfråga.

Detta gör inte på något sätt att jag är negativ till svensk fullblodsuppfödning, tvärtom. Som gammal galoppman är uppfödning, härstamningar, åringar, tvååringar m.m. ofta det roligaste inom sporten. Dessutom kan vi konstatera att svensk och skandinavisk uppfödning levererar kvalitet som nästan aldrig förr. Vi är oftast konkurrenskraftiga med utomskandinaviska hästar som letar sig hit. Att rasera detta faktum, att vi klarar oss ganska eller t.o.m. riktigt bra i en öppen miljö, skulle ge ett antal negativa konsekvenser.

En klok galoppman sa till mig för många år sedan. Take care of ownership and breeding will follow.

Svensk uppfödning absolut Ja – Stängt Derby absolut Nej

Derbyserien

I början av 2000-talet väcktes tankar om att ”restaurera” och ge incitament till något som kunde inspirera hela galoppsporten. Vissa förändringar har gjorts under åren men grundkonceptet har varit detsamma. Visserligen är jag kraftigt part i målet men vågar påstå att konceptet Derbyserien varit en succé med stort gensvar från alla intressenter.

För 20-30 år sedan köptes ganska kvalitativa tävlingshästar framförallt från England. Prisbilden på denna typ av hästar har totalt förändrats vilket gjort att Skandinaver numera nästan inte alls köper hästar i träning. Några chanshästar hittar hit men få med dokumenterad form. Katalysatorn att köpa kvalitet har varit Derbyserien och ägare och tränare har uppenbarligen sett det som en enorm utmaning att gå för det Blå Bandet. En sidoeffekt som vi bedömde positivt var att istället för att få hit äldre hästar fick vi nu hit unghästar som blev möjliga att följa under hela dess karriär . Det kanske bästa exemplet är Hurricane Red.

Om man utestänger importerade hästar från Derbyt så kommer förutsättningarna dramatiskt att förändras. Åringsimporten kommer att minska radikalt och till följd av detta kommer tillflödet av elithästar också att kraftigt gå ner. Dessutom är det ju så att de flesta av de importerade unghästarna inte når så långt. De flesta hamnar i de mer alldagliga löpningarna.

Att följa SGS motion

Kommer leda till en kraftfull dränering på såväl unga som så småningom äldre kvalitets hästar

Kommer även att leda till en ytterligare fördjupad kvantitativ hästbrist. Att den svenska/skandinaviska uppfödningen i antal skulle kunna kompensera den minskade föl/årings/breeze up importen är osannolik.

Kommer leda till att, ofta de resursstarkaste, hästägarna kommer att göra andra prioriteringar av sitt hästägande. I dessa förändringar är knappast Skandinavien vinnare.

Kommer leda till att alla Skandinaviska Black Type på sikt kommer försvinna.

Slut för den här gången!

Om entusiasmen kan upprepas kanske det kommer en ny blogg. Uppslag saknas inte! Bl.a. finns det fler motioner till Höstmötet vilka vill föra svensk galoppsport ytterligare en bra bit närmre den rena gärdsgårdsserien.

BG