Publik ett måste?

Publik, eller snarare avsaknad av publik, har varit ett ständigt återkommande ämne i debatten under många år. Gäller ju såväl galopp, trav som annan sport men även många publika evenemang i övrigt.

Under de senaste 20 åren har ju samhällsförändringarna inklusive teknikutvecklingen varit enorm. Detta är ju självfallet en förklaring, men vi försöker här komma problemen mer specifikt in på livet.

Lagsport och individuell sport lever under olika premisser

Man måste skilja på lagsporter och individuella sporter när man försöker reda ut begreppen. Lagsporter ger ofta dimensioner till sin publik som individuella sporter saknar. Inte minst när vi talar om landslag så talar vi om helt andra känslor som triggas än inför ett kommande besök på en galopptävling. Även långt ner i serierna kan vissa lag attrahera ganska många väldigt trogna besökare. Lagkänslan, identifikation med gruppen och aversionen mot motståndaren. Möjligheter/problem som sällan möter galopp publiken/den individuella sportpubliken. Även långt ner i den sportsliga kvalitets skalan kan ett lag attrahera ganska betydande publikskaror. Jag bor på en liten ort med ett fotbollslag i division fem. Hemmamatch och publiksiffran med 50 kr i entré, överstiger oftast vad Jägersro/Bro/Göteborg lockar en vanlig söndagsgalopp.

Individuell sport kräver hög nivå för att bli publikt attraktivt

Vem tittar live på simning, friidrott, banhoppning Lätt A eller någon annan individuell sport av ”hygglig mellanklass”. I princip ingen utöver familj, vänner och kanske någon enstaka till. Individuella sporter kräver oftast tävlande i absolut toppklass för att attrahera en betalande publik, eller publik överhuvudtaget. För att individuella tävlingar ska vara riktigt attraktiva krävs dels egna ”stjärnor” och dels internationellt motstånd. Rent nationella tävlingar, även om nivån är hög, har svårt att skapa ett riktigt ”drag”. Ett exempel när inga svenskar fanns med i startfälten. I dagens tidning fanns helsidor om lokal fotboll, handboll och basket. I en liten oansenlig notis fick vi veta att det kvällen innan slagits två fantastiska världsrekord på 10 000 m resp. på 5 000 m för damer…

Tittar vi ut i världen är ju i stort alla stora publiksporter lagsporter. Galoppsport klara sig riktigt bra bland de individuella sporter som regelbundet levererar stora publiktal till de alldeles speciella löpningsdagarna eller meeting.

Faktum att individuella sporter på låg- och mellannivå i stort saknar en inneboende publik attraktionskraft är något vi måste ta med oss och acceptera.

Intressant är då man gör lagsport av normalt individuella sporter. Speedway är ett exempel som sannolikt gjort underverk för en sport som annars bara synts till när vi talar VM nivå, Finnkampen och Davis Cup är andra. Rätt fantastiskt att ofta ganska medelmåttiga löpare då blir hjältar när de springer för sitt land. TV sänder live och många tittar och hejar. I galoppsporten har vi ju haft jockeylagtävlingar, inte minst Shergar Cup. En intressant idé planeras nästa år i England. Läs mer här

https://www.racingpost.com/news/18-million-racing-league-to-begin-in-2021-after-meetings-confirmed-by-bha/452677

Spelet satte trav- galoppsporten i en unik situation

I kategorin individuell sport hamnar ju trav- och galopp. Vi har ju tidigare, före 2000-talet, lockat stora skaror till tävlingarna. Skillnaden mot många andra sporter stavas SPEL. I många länder har hästspel varit det enda legala spelet och för att spela fick man åka till banan. Santa Anita i Los Angeles lockade ännu på 90-talet med 6 dagars galopp i veckan uppåt 20 000 på vardagar och 50 000 plus varje lördag och söndag! Snacka om tryck. Hemma på Jägersro Trav var det mellan 3000-4000 varje tisdag. Under 3000 på en tisdag i februari betraktades som dåligt. När jag var på Täby på sent 90-tal var banspelet sällan under miljonen på en helt vanlig dag, Restaurangen var i stort full och likaså Saratoga Café. Når Bro/Jägersro ett banspel på 100 000 på en vanlig höstsöndag i dagens verklighet?? Banbesökarna stod emot totomaterna men inte internet. Att spela före start för tävlingarna var inget för lirarna. Totomat pengarna blev istället de okunnigas donation till de kunniga. Lirarna var dessutom toppen för arrangörerna på ett annat sätt, dom var outtröttliga, hur mycket tävlingar som helst stod dom ut med. Dom kom alltid troget. En annan stor fördel med lirarna på banan, dom skapade trängsel, liv och stämning. Detta drog en massa andra besökare som tyckte det var en kul underhållning. Solvallas restaurang var under 90-talet säkert Sveriges största representationsrestaurang. Fullsatt, stämning och intensitet. Hur många kommer på en onsdag idag??

När spelarna föredrar spel på nätet inser man att trav- och galoppbanor för det mesta är som höjdhopp för hoppare som klarar 170, ingen är speciellt intresserad att följa tävlingen på arenan. Och på nätet är det till stor del endast intressant för de som har spelat. Det mesta som presenteras är ju självfallet av ganska låg kvalitet, de flesta hästar är ju relativt sätt ganska långsamma. Det är fantastiskt att äga, träna, rida, föda upp, sköta om en vinnare även av en låghandicap. Men ingen annan är intresserad, tyvärr är detta den krassa sanningen. Vi är nog många som kommit på oss själva att vi numer ganska bekymmersfritt avstår från att följa rätt många galoppdagar i verkligheten och är vi inte spelbitna kan vi utan abstinens även avstå de flesta tävlingsdagar även på nätet.

Hela vår nuvarande struktur är uppbyggd för en verklighet med en stor spelande banpublik som inte finns idag. Arenorna ser oftast i stort lika ut, antalet tävlingsdagar osv. Vår förmåga till förändring har varit låg. Orsaken till förändrings oviljan är ju självfallet att spelet/intäkterna fortsatt att utvecklats positivt. Med pengar på fickan har förändringsbenägenheten varit nästan obefintlig.

Det finns ju undantag

Det finns ju fortfarande galoppbanor som attraherar stor publik på de flesta av sina tävlingsdagar. Likaså finns det evenemang som även kan få avfolkade banor att leva upp vid speciella tillfällen.

Unika evenemang på ”vanliga” arenor eller på tillfälliga arenor finns det ju ett antal. Dessa speciella tävlingar har ett väldigt starkt varumärke som till stor del stått vid sidan om den övriga utvecklingen. Alla vet att Elitloppet är något helt annorlunda än en normal Solvalla dag, Nationaldagsgaloppen ”flyttar ut” i en exceptionell miljö och bjuder på något helt annat än ”vanliga” galopptävlingar, Kentucky Derby i Louisville är ett annat exempel. Ofta bygger varumärket på flera beståndsdelar inklusive sport i toppklass. På vissa är nivån på sport mindre viktig. Det är ju inga elithästar på Gärdet men det har sannolikt ingen betydelse. Dom som är där har ofta ingen aning om vad hästarna heter utan tar del av en annan typ av upplevelse. Dessa unika evenemang har en inneboende styrka som levererar, men påverkar tyvärr sällan sporten i övrigt, i alla fall inte på ett mer uppenbart sätt. Efter Elitloppet är ödsligheten på Solvalla som vanligt.

Ett evenemangsbesök måste leverera en upplevelse som konsumeras ihop med andra människor

Det finns en del ”evenemang” eller aktiviteter som inte kräver att upplevelsen konsumeras ihop med andra för att upplevas positivt. Går Du med dina vänner på en bra restaurang kanske antalet andra gäster i lokalen är rätt oväsentligt. För nästan all sport är dock en intensiv publikupplevelse central och något man som kund aktivt söker. Många som går på sportevenemang söker väldigt aktivt efter att få uppleva den rätta känslan. Den rätta känslan kan vara av väldigt olika karaktär för olika typer av evenemang den måste dock vara väldigt stark. Att få biljett till en avgörande VM kval match Sverige – Frankrike eller en bra plats på Royal Ascot är väldigt olika men samtidigt väldigt lika. Tillräckligt attraktivt och många är beredda att betala ett högt pris för att få vara på plats. 20 000 på Malmö Stadion, 12 000 i isstadion, 70 000 på Ascot. Jag vill gå dit igen och jag vill gå när jag vet att publiken är stor och ”grytan kokar”. Många har nog, utan att vara ett spår intresserade, upplevt en hockeymatch med storpublik live. Det var bara att skrika med!

Om vi vänder tillbaka till galoppsport så finns det runt om i världen exempel på banor som lever på att alltid leverera upplevelser på en hög nivå. Som har lyckats utveckla galopptävlingarna till så mycket mer än att hästarna tävlar. England är bäst på detta och främsta orsaken är att dom tjänar förhållandevis litet på spelet. Detta har gjort att man utvecklat banorna till ”upplevelsearenor”. De som kommer, många har inget eller litet galoppsportintresse, men dom kommer för att trivas, äta, festa, heja och är beredda på ett högt pris om dom erbjuds det dom vill ha. I detta sammanhang kan vi konstatera att sällanbesökare är avsevärt mer högkonsumerande än ofta besökare.

Viktigt är att den lägsta nivå som du som arrangör levererar alltid ligger en bra bit över någon form av mininivå. När du går dit som besökare ska du veta att det är många andra som är på plats och tillsammans bekräftar alla indirekt gemensamt att det var ett klokt val.

En sport som galopp är också beroende av att dom som kommer träffar andra som dom förväntar sig ska vara där. Har Du som arrangör hittat ett rätt ”flow” går det ibland lite av sig själv, många vill tillhöra de som väljer rätta gruppen . Motsatt kan det för vissa vara helt omöjligt att få något genomslag. Kan man inte sätta bollen i rullning kan det vara nästintill omöjligt att få hjulet att rulla.

Är du som arrangör riktigt duktig på denna process kan du så småningom ta bättre och bättre betalt. Alla vill gå dit där alla andra går. I Skandinavien är ju Klampenborg i en helt egen division jämfört med våra andra banor. Oavsett kvalitet på galopptävlingarna så kommer en relativt stor publik för att ha a ”nice day out”. Konsumtionsbenägenheten, inköp/capita är sannolikt långt över andra Skandinaviska banor, mönstret och känslan finns där på ett sätt som du f.n. kanske bara upplever utanför Skandinavien.

Min erfarenhet säger att ad hoc event inte i någon större grad hjälper på sikt. Du måste skapa miljöer och upplevelser som är bestående, permanenta och som är en del av banans varumärke och identitet. Hela varumärket måste sitta i väggarna, det kan inte förändras dag för dag för att locka någon annan just den dagen.

Det finns ett antal hinder. Att tävla för ofta är ”farligt”. En massa bleka dagar underminerar snabbt dina bra dagar. Börjar besökarna tveka är Du illa ute. England var kloka när dom införde ”all weather racing”. Intensivt tävlande på ett fåtal banor för ”to feed the bookies”. Ingen är där (få bryr sig) men spelet rullar och tävlingarna avhålls. En måndagskväll på Wolverhampton är ingen upplevelse..

Bland elitbanorna har Goodwood 13-14 dagar på ett år, York med sin världsklass anläggning har mindre än 20 dagar och då är många dagar i samband med flerdagarsmeeting, i USA är det de banor med relativt korta meetings i fantastiska miljöer som klarar sig bäst som Saratoga, Del Mar och Keeneland.

Cartmel i norra England, på gränsen till Skottland, in the middle of nowhere, är ett intressant studieobjekt. 9 tävlingsdagar per år, ganska enkla hinderlopp men en snittpublik på ca 10 000 per tävlingsdag. En blandning av allt från barnens tivoli till ölhall och Champagne barer. Chester i midlands är en annan publik magnet och York har säkert aldrig under 10 000 på sina tävlingar.

Vad kan vi göra

Att bygga något helt nytt och annorlunda kräver väldigt, väldigt mycket. Tid, resurser, kompetens, långsiktighet och en hel del annat. Om man ska vara krass krävs det således en hel del av sådant som galoppsporten sällan är känd för att leverera.

Ett par saker i min viktiga lista;

Vi måsta attrahera en publik som innehåller potentiella hästägare. Galoppsport kostar ibland hiskeligt mycket pengar och vi behöver kunder som kan investera.

Vi måste attrahera en publik som är betalningsvillig och som inte är priskänslig (vi ska tjäna pengar, inte förlora). Vi måste skapa ett varumärke som är klassiskt, långsiktigt och beständigt över tiden.

Dom som vill synas och vill gå in i vinnarcirkeln vill ha många som beskådar skådespelet. Du måste därför inom ramen för ditt varumärke positionera anläggningen på ett optimalt sätt. Private Turf Club, Champagne Bar, Café och Barer, Family Fun area osv.

Tankar som dessa upplevs säkert som helt verklighetsfrämmande för många galoppintresserade. Man är vana att gå in gratis, klä sig som man känner för, helst få gratis kaffe och gå in på de ställen på banan som man har lust till. Detta är väl kanske ok i sig men strukturen kommer inte attrahera några nya besökare eller hästägare. Ibland brukar jag , lite skämt och lite allvar, säga att gå på galopp i Sverige är som att gå och handla på ICA eller Coop.

Eftersom Du oftast erbjuder tävlingar av mellanklass är ”allt det andra” det helt avgörande. Allt från infartstsvägar, entré, attraktivitet, barer, restauranger osv. Rätt arena och fyll dem med dina målgrupper och erbjud upplevelser som är något extra. På många galoppdagar i England, Tyskland, delvis USA är publiken i huvudsak där för att roa sig, festa, umgås osv. Tävlingarna är viktiga men vilka som deltager mindre viktiga. Dom som är bäst, oavsett om man erbjuder toppgalopp eller mer vardaglig, är de där besökarna vet vad de kan förvänta och som vänder hem ännu nöjdare.

De gånger hela ”spektaklet” toppas med högklassig galopp är då man når helt andra dimensioner. Cheltenham, Ascot, Kentucky Derby osv. Chansen att bli smittad av galopp är oändligt mycket större om Du besöker en bana än om du inte gör det.

Denna bloggen handlade om publik m.m. I en senare blogg ska jag nagelfara själva sporten. Hur vi ska kunna få galoppsporten att växa i kvalitet, kvantitet och omfattning. Ett annat lika viktigt ben som galoppsport / upplevelsesport.

Galoppsporten i Sverige. Bro Park, Göteborg Galopp och Bara Galopp. Storstadsområde med 100 000 tals människor som är internationella i livsstil, välutbildade, resursstarka. Många söker något extra som står ut på ett internationellt och klassiskt sätt. Ingen annan kan göra detta lika bra som kapplöpningssporten. Vi kan öppna en ny värld för många nya men även öppna upp för oss redan frälsta. Galoppsport kan vara något mer än vad vi tror idag. Kuggfrågan är om styrelser, fullmäktige och galoppmakthavare vill, vågar tänka större och göra de omprioriteringar som blir nödvändiga.

På ett kortfattat sätt har jag försökt sammanfatta en rad komplicerade mekanismer. Beklagar om den röda tråden ibland irrat omkring. Jag hoppas att några börjat fundera hur galoppsporten kan få en renässans som sport och upplevelse.