När denna blogg är på väg att publiceras har jag precis sett Almond Eye vinna Japan Cup. Fantastisk häst och fantastiskt lopp. Omsättningen i loppet hos Japanska toton låg på 3 miljarder SEK om jag räknat rätt. Annorlunda land Japan och mästerliga att marknadsföra sina jockey- och häststjärnor. Den 27 december är det dags för Arima Kinen, årets spellopp i Japan. Hästarna som får starta bygger på de som fansen röstar fram. Vill Du ha lite ”galopprysning” kan man kolla på youtube. Sök på Arima Kinen och Deep Impact (hans sista start) och känn rysningarna!
På tal om youtube kan man där titta på Racing TV programmet – Luck on Sunday. Ledande journalisten Nick Luck träffar galopp personligheter, jockeys, tränare, uppfödare, galopp politiker och många andra. Mycket stor genomslagskraft och mycket lärorikt.
En kul länk att följa på Twitter är World Horse Racing. Här får man massor av galopp även från Sydamerika och mindre galoppländer runt om i världen.
För en tid sedan läste jag att ATG av SEB värderats till 40 miljarder SEK, Bro Park med 270 hektar (?) är värt en del och likaså Täby Galopp-avtalet med Skanska och JM. SG äger ju i princip 10% av ATG och ska vi gissa att SG tillgångarna hamnar på 5-6 miljarder. En hel del är ju inte likvideringsbart omedelbart men trots allt är galoppsporten en extremt rik sport. Var och en av de 500 medlemmarna i sällskapen skulle ”sitta på ” 10 miljoner om man vill hitta en vardaglig liknelse. Sveriges rikaste sport sett till storleken.
En sport som galoppsporten i Sverige, oavsett om jag över/undervärderat dess tillgångar måste rimligtvis ha en verkligt professionell ledning. En fråga och en fundering. Ute i världen, självfallet även på närmare håll, finns en hel del svenskar/skandinaver med såväl galoppkunskap som uppenbarligen exceptionella kvaliteter att driva företag. Varför sitter inte dessa eller någon av dessa i SG styrelsen?? Kirsten Rausing, Erik Penser, Sven Hansson, Magne Jordanger, Mikael Magnusson, Anna Sundström, Finn Blichfeldt. Sju namn jag omedelbart hittade i minnet och det finns fler. Bollen är kastad.
Detta är ingen kritik mot nuvarande styrelse på något sätt, jag är absolut övertygad om att alla gör sitt bästa för galoppsportens välgång. Men även oförvitliga personer kan ju hamna på fel positioner. Nu kommer dessa rader säkert att tolkas som elak kritik i alla fall. Får väl vara så med det, men frågan är definitivt berättigad, en högt kompetent SG styrelse är ett måste. Vill vi längre, högre och större måste vi ha en styrelse som kan hitta rätt i de frågeställningar som handlar om långsiktig utveckling. Det som oroar mest är att allt för många tycker att det är bra som det är och har fokus på det handgripliga typ ”vad bra att Bronshandicapen på söndag blev delad”.
Har man galoppsporten som en viktig ingrediens i ens tillvaro, kan det ju då och då bli något som till och med påverkar det ”själsliga måendet”. Ofta var det enklare när man var ”mitt i” händelsernas centrum än nu när man beskådar vad som händer från kortsidan. Då och då känns det som galoppsporten i Sverige är orsak till att man får en släng av en del lätta depressioner! Tack och lov finns sådant som är viktigare i ens liv.
Ny bana i Skåne projektet var/är ju något extraordinärt spännande, inte minst i mitt liv. Efter att ha varit väldigt involverad i projektet känns det väldigt abrupt när man plötsligt är helt utanför. Det delförslag som fanns, och publicerades, var ju inget slutligt förslag även om det fanns delar som var väldigt genomarbetade. Som helhet var det nästan för bra för att vara sant och den animation som gjordes kunde ju hänföra vem som helst! Det var också ett bruttoprojekt med bl.a. fyra olika byggnader på publikplats. Alla inblandade i arbetet var också fullt införstådda med att det slutgiltiga förslaget blir annorlunda, inte minst fanns det ekonomiska realiteter att ta hänsyn till. Det fanns även i inledningsskedet klara uppfattningar om vad som var väldigt viktigt, viktigt eller mindre viktigt. Det gäller att veta var man ska skära och var man kan rispa! Ett projekt som detta kan bantas eller utökas i oändlighet. Under den processen måste man veta vad som är viktigt för galoppsportens hälsa och framtida utveckling.
En god och effektiv administration kännetecknas bl.a. av att den inte är så personrelaterad utan funktionsrelaterad. Avgår en person och en ny tillkommer fortskrider arbetet. Beslut initierar och beslut avslutar. I Bara projektet fanns styrgrupp, referensgrupp (representanter för sällskapen och tränarna) och en arbetandegrupp (projektledare, Bo G, Turnberry). Som alla inser var arbetet mycket intensivt under en lång tid. Efter förändringar i SG styrelsen fick vi besked per mail att Fredrik Reuterskiöld var ny sammankallande i styrgruppen. I ett senare läge fick vi besked om att ”Bara projektet lagts på is”. Därefter har vi inte erhållit någon ny information. I praktiken inser jag, att i själva verket har ovanstående projektgrupper helt enkelt ”upphört” av sig självt. Sannolikt har allt arbete och all dokumentation hamnat långt in i något arkiv.
Vad jag förstår drivs ”Bara” nu vidare av Jacqueline Henriksson, Åsa Edvardsson och Roland Johansson. Vad som händer når uppenbarligen inte utanför styrelsemöten och fullmäktigemöten. Det sas att det skulle lämnas fortlöpande information, någon sådan känner i alla fall undertecknad inte till.
Att säga att jag är väldigt orolig för vad man kommer fram till i den nya projektgruppen är i alla fall för mig personligen ”the understatement of the year”.
Tävlingsplanering
Såg helt nyligen tävlingsprogrammet för 2021. Ser att det är väldigt få ändringar jämfört med innevarande års plan. En ändring rör söndagar där man får en ytterligare tidigareläggning av tävlingarna.
Även om ATG rollen förändrats känns det som ATG även fortsättningsvis ger galoppsporten vissa fönster, eller snarare gluggar. Det som känns mest negativt med den väldigt tidiga starttiden är de publika konsekvenserna. Ska man försöka förstärka varumärket, attrahera nya kunder och bedriva en lönsam restaurangverksamhet känns det som söndagar med ankomst till banan 11.00-11.30 är alldeles för tidigt…. Många har ju knappt ätit frukost vid den här tiden på en söndag.
En effektiv galopporganisation
Nu är risken att man trampar på ömma tår igen… men det är absolut inte meningen. Efter en himla massa år som tjänsteman i galoppsportens ideella värld med styrelser, arbetsgrupper, kommittéer osv. har man fått en hel del erfarenhet av hur saker och ting fungerar.
- De år, ganska många, som jag arbetat med styrelser som fokuserat på sitt styrelsearbete och lämnat tjänstemännen att ta hand om sitt jobb har alltid fungerat framgångsrikt. Viktigt har varit vissheten att man alltid haft ett hundraprocentigt stöd och backup av styrelsen.
- Där det krävs någon form av specialist kunskap eller väldigt speciella färdigheter är i stort alltid kompetenta tjänstemän mer kompetenta än förtroendevalda. Kan ju tyckas pretentiöst men egentligen inget märkligt alls. I de fall ”förtroendevalda” vill in och styra och ställa brukar det bli pannkaka. En typisk hjärtefråga för många är propositioner som många känner sig kallade till att fixa till. Utanför en inre krets av proffs har jag träffat extremt få som har något överhuvudtaget att tillföra. Jana Wannius lär ha uttalat det i hästsammanhang klassiska uttrycket ”Detta är alldeles för viktigt för att ta upp i styrelsen”.
- Under alla år inom galoppsporten har det inträffat en hel del som på något sätt satt bestående avtryck i verksamheten. Nästan alla idéer som ”legat utanför boxen”, som har brutit ny mark, ändrat utvecklingen, kort sagt det mesta som på något sätt varit unikt har i stort sätt alltid varit verk av tjänstemän. Det finns många kloka och duktiga människor i SG organisationen. Dom behöver mycket mer utrymme.
Handicapper m.m.
I förra bloggen ”utlovades” att jag skulle tycka till om handicap och handicapsystemet. Här kommer lite tankar även om det säkert kommer upp igen.
Handicaplöpningar, löpningsplanering och propositioner. Som sportchef kanske detta var det roligaste och mest stimulerande. Att bygga tävlingsdagar och på förhand se hur tävlingsåret växte fram. Propositioner är ju ett väldigt viktigt underlag för alla aktiva, inte minst för tränarna och hästägarna. ”Propphäftet” brukar ju vara ett sönderläst alster som finns på alla stallkontor!
Om man tittar tillbaka 20-30 år i tiden ser man att propositionernas struktur inte förändrats på något avgörande sätt. Ett par saker kan man dock notera och konstatera.
- Andelen åldersviktslöpningar har, framförallt senaste åren, minskat ganska avsevärt. Tidigare fanns det ett antal varianter även för enklare/medel hästar. Inte minst i Guldklassen fanns det en hel del Guldlöpningar, nu verkar det även i denna klass i stort sätt bara finnas handicaper.
- Svenskprogrammet har ändrats genom åren. Tidigare har det funnits en hel del löpningar förbehållet svenska hästar, numera i stort sett ersatt med bonus.
- Backar man tillbaka ser man att framförallt Täby och Jägersro tidigare hade olika propositionshuvuden. Handicaperna var ju självfallet lika däremot så såg åldersviktslöpningarna i vissa fall ganska olika ut. Någon sa för många år sedan ”samordna inte propparna mellan banorna”, utan samordning skapas incitament för att resa till en annan bana. I detta sammanhang är det nästan tragiskt att konstatera att resandet mellan banorna gått ner till en väldigt låg nivå, åtminstone vad gäller vanliga löpningar. Utbyte skapar spel, ökar intresset och är positivt av en massa andra skäl.
- Danmark och Norge har ju under många år haft ganska likartade propositioner med Handicaps som huvudsaklig löpningsproposition
- Undertecknad har upplevt många upplägg om hur proppsystemet har tillkommit. Synpunkter får man alltid när säsongen är i full gång och man konstaterar att en given häst saknar lämplig löpning. Uttrycket ”jävla skitproppar” är ju inte helt ovanligt.
- Att många aktiva är enormt konservativa när det gäller vissa förändringar är nog ganska välkänt. Att skriva åldersviktslöpningar/propositioner för bra och unga hästar är relativt enkelt. När vi kommer till enklare hästar blir det betydligt knivigare. Detta speciellt som aktiva är livrädda om någon häst ”kommer för bra in”. Att dom som är ”för bra inne” ofta förlorar är ett dåligt argument i konkurrenternas ögon.
HANDICAPA HÄSTAR
Oavsett proposition har man ju, inte minst ur spelsynpunkt, sedan hundratals år handicapat hästar och räknat på form. JUST DETTA FENOMEN ATT MAN MED HJÄLP AV VIKT KAN GRADERA HÄSTAR OCH UTIFRÅN DETTA BEDÖMMA EN HÄSTS CHANS är en unik fördel inom galoppsporten. Säkert tusentals böcker har skrivits i ämnet och på Amazone kan man köpa många. I USA är Andrew Beyer en guru i ämnet och ”Beyer on Speed” kan köpas för 204 kr.
Detta att öka intresset bland spelintresserade för galoppsporten är ju en viktig uppgift. Inom galoppsporten finns det ju enorma möjligheter för den som är intresserad att verkligen ”grotta ner sig”. Här har vi en jättefördel i jämförelse med trav som ju inte har detta fantastiska hjälpmedel ”att räkna på hästarna”. För många år sedan, på Hollywood Park, kom jag i samtal med en äldre gråhårig dam. Hon berättade att hon brukade spela på max ett lopp per tävlingsdag. Det tog henne ca 4 timmar att på djupet utvärdera en löpning för att hitta sin vinnare… Galopp är ju, inte minst för de som har fallenhet för lite ”nörderi”, en fantastisk sport som numera kan avnjutas även hemifrån.
Formraderna behövs utvecklas
Svenska programformrader togs till Sverige av Bezäta som gjorde svensk galoppsport sannolikt bäst i Europa. Nu har utvecklingen de senaste åren stått still, vi måste vidare. Jämför en formrad från Daily Racing Form med en svensk sådan, så ser du skillnaden. Positioneringssystemet TRAKUS används runt om i världen för att ge massor av ny information, Bro Park lär ha något på gång. Dennis Madsen är ett proffs på frågor om detta, ge oss en aktuell info i Sportbloggen!
Handicap som underlag för löpningar
Vad jag vet så har alla större galoppländer en stomme av sina ”vardagslöpningar” antingen som Handicaps eller som Claimers. Den senare löpningsformen överlåter viktsättningen till hästägaren som anger pris till vilket hästen är till salu. Detta avgör lopp och vikt. Gå in på en amerikansk banas hemsida och klicka Horsemen. Därefter Condition Book och Du kan se hur det ser ut i praktiken.
Handicaps bygger på en officiell funktionär – Handicapern som tilldelar hästarna vikt så att alla hästar har samma förutsättningar att vinna. Förr handicapades varje lopp enskilt men nu används en ständigt rörlig handicap som täcker in alla hästar. Mellan länder pågår ett ständigt utbyte så att de olika länderna ligger ”rätt”.
Känner att tiden rinner iväg och kommer i nästa blogg titta på för/nackdelar med handicaps samt om det finns ett alternativ.
Om andan faller på så kommer det en blogg före jul
BG
kapplopningsbanan.com 