Min julblogg skulle handla om Handicaper och ev. alternativ till desamma. Att som pensionär ha förmånen att göra något annat än vad som är planerat är en klar fördel! Handicaperna får vänta och jag tänkte tycka till om uppfödning av fullblodshästar och närbesläktade tingest. Jag vet att jag nu beträder ”minerat” område, svensk fullblodsuppfödning är ”fridlyst” sedan länge. Stackars den som i mer officiella sammanhang antyder något som kan upplevas som negativt för uppfödarna, någon karriär i galopphierarkin lär inte bli aktuell! Eftersom min karriär ligger bakom mig behöver jag inte ta sådana hänsyn.
Svensk uppfödning borde vara mångdubbelt större
I den näringspolitiska verklighet som rör hästbestånd och hästuppfödning i allmänhet står vi fullblodsmänniskor oss slätt. Bland 100 000 tals hästar som äter jordbruksprodukter och ger arbetstillfällen är vi en liten aktör. I ett politiskt långsiktigt perspektiv borde både uppfödning, sport och användning av fullblod bli mycket, mycket större. Både ridsporten och travsporten har en tyngd som vi saknar i olika politiska och näringsmässiga sammanhang. Traditionellt fanns många kopplingar mellan halvblodsuppfödning och fullblodsuppfödning, det känns som specialiseringen nu nått båda verksamheterna. För en tid sedan läste jag en intressant intervju med Jens Fredricsson som berättade att numera nästan alla halvblodshästar numera föds upp med en utstakad karriär, antingen hoppspecialist eller dressyrspecialist. 95% av hästarna föds upp för att passa 5% av ryttarna vilket kommer att rendera en stor brist på ”vanliga ridhästar”. Kanske så att efterfrågan på fullblod som ridhästar kommer att öka framöver. De flesta fullblod är ju fantastiskt fina ridhästar även för ”vanliga” ryttare.
Galoppuppfödning är ju långt specialiserad och i stort all uppfödning av fullblod inriktar sig helt på en galoppbanekarriär. Ska uppfödningen bli större krävs att efterfrågan på, i första hand åringar, avsevärt ökar. Om marknaden ska öka måste volymen galopplöpningar, åtminstone på ett par års sikt dessutom öka. Vem betalar för detta?? Finns det någon realism i ett sådant scenario. Sannolikt är det så att de aktiva inom galoppsporten, tillika medlemmar i sällskapen, inte har något större intresse av att galoppsporten växer. Eftersom nästan alla medel kommer från ATG så är det ju snarare tvärtom. Ju färre aktiva ju färre som ska dela på kakan, desto mer till dom som finns kvar. Denna ”minsknings strategi” ser man ju i den pågående diskussionen om en ny Skånebana. En del har ju snabbt räknat ut att med en nedlagd Skånegalopp kommer det att finnas mer att dela på för de få som finns kvar… I och för sig tror jag inte att staten stillatigande skulle acceptera att det som finns kvar av galoppsport i ett sådant läge skulle få fritt frossa åt sig genom ett 10 procentigt ATG ägande.
Mitt scenario för att öka kvalitet och kvantitet
Att försöka få galoppsporten att växa, på ett icke obetydligt sätt, kommer inte att vara en enkel process. Jag har ju i tidigare blogg berört samma tema innehållande bl.a. behovet av att differentiera sporten. Inom alla sporter som jag känner till finns ett inneboende driv av att kunna växa, utvecklas och bli bättre. Jag tycker det är nedslående att galoppsporten idag förefaller vara som en ”gammal och trött” person som hellre går andra vägen.
Vi har en i många avseende unik ekonomisk situation. Nu gäller det att hushålla begåvat och satsa på sådant som driver utveckling. Att subventionera olika grupper leder nästan alltid till stagnerande verksamheter och att nödvändiga strukturella förändringar aldrig blir av. Svensk Galopps resurser måste fokuseras på tävlingsplatser, tävlingsarrangemang och prispengar. Inte minst kostnader som följer av uppstallning och träning måste fullt ut bekostas av brukarna. Det är väl ingen hemlighet att kostnaden för att stalla upp på en bana och utnyttja träningsmöjligheterna är subventionerade av SG. Vi behöver sprida galoppträning och galoppstall i landet, då kan vi ju inte kostnadssubventionera vissa aktiva. Inte konstigt att alla proffs såväl som amatörer vill in på banorna. Bra och billigt. Detta ofoget måste upphöra oavsett om man vill öka eller minska tävlingsportföljen. Vidare bör administrationen i övrigt i mycket större grad avgiftsfinansieras av brukarna. Tittade på vad andra förbund debiterar för tjänster, vi är extremt billiga. Nollbasbudgetering var populärt för ett par år sedan. I en miljö som SG finns det anledning att gå på djupet, man kan ju dessutom ”benchmark” kostnadsbilden med förslagsvis Klampenborg och Dansk Galop. I en ekonomi som, år efter år, fungerar som en fullständig bidragsekonomi kommer sidfläsket undan för undan att tillväxa på ett betydande och hälsovådligt sätt. Detta är ju ingen enskilds fel utan en följd av ett ekonomiskt system som verkat i bortåt 50 år. En konsekvent genomgång ,enligt ovan, kommer att frigöra ett antal miljoner till offensiva satsningar.
Tävlingar och prispengar måste prioriteras i högre grad. Vill vi ha en större sport, men även en vassare sport måste vi dessutom differentiera sporten i mycket mer. Har ju varit inne på detta ämne i tidigare blogg. Detta inbegriper en markant satsning på att få fler Black Type löpningar.
Läste om ett par ordentliga inköp av avelsston på Arqana nyligen. Ska vi fortsätta och uppmana till inköp av kvalitetshästar måste vi erbjuda ett attraktivt tävlingsutbud för hästägarna som ska köpa avkommorna till dessa nya avelsston. Tror att det i Skandinaven idag föds (avsevärt?) mindre än 400 föl per år (Danmark redovisade under 100 st. 2020). Målet borde vara kanske 600-700 per år. Tyskland har massor av problem i sin galoppsport men dom föder upp hästar i världsklass. Nu föds det upp ca. 700 föl per år, har varit över 2000 föl, och med detta lilla antal som grund levererar man ständigt fantastiska hästar. Inga jämförelser med Tyskland i övrigt men som internationell aktör (superviktigt att vi når dit) skulle det vara intressant att notera att vår uppfödning i Skandinaven har blivit större än Tyskland. Övertygad om att det är en stor fördel för oss alla, att vi i Skandinavien i internationella sammanhang oftast räknas som ett land.
It is all about money, eller är det så? Inom galoppsporten, och travsporten, har vi ett stort fokus på pengar och ekonomi. Utan att ha en stor insyn i andra hästdiscipliner kan jag anta att pengar inte har en lika central roll. Om man föder upp ridhästar, islandshästar, ponnies eller vad det månde vara kostar detta ju en hel del pengar. Visserligen blir ju eliten i varje kategori värdefull, ibland extremt värdefull, ofta dock när hästen nått en hög utbildningsnivå. Av totalen är detta extremt få. Jag antar att det i stort sätt alltid är en jätteförlust att föda upp icke trav- och galopphästar. I trav- och galoppvärlden är det oftast en förlust. Har gått med i en Facebook grupp som handlar om gamla svenska halvblodsstammar. Tusentals medlemmar (13 000) skriver om sina hästar, upplevelse och mycket annat. Inte ett ord om pengar, ekonomi eller bidrag. I ljuset av detta hittar vi också en anledning till att fullblodsuppfödningen minskat så markant, tror vi varit uppe i ca. 450 födda föl för ett tjugotal år sedan. Backar vi bandet hittar vi många bönder/trottoarbönder (ursäkta uttrycket) som födde upp 1-2 hästar för att det var kul och intressant. Stoet var kanske enkelt och hingsten fanns på nära håll. Man fick aldrig så mycket betalt men det var spännande och hoppet levde. Tittar man igenom auktionskataloger idag hittar man numera nästan inga säljare av denna typ. Idag är det väl så att mindre än tio uppfödare står för 70-80% av den svenska uppfödningen. Tendensen är också ganska tydlig att även inom denna lilla grupp finns en ganska driven polarisering där vissa vässar sitt utbud för att kunna finnas på den lilla toppmarknaden för de dyraste åringarna. Absolut heder till dessa. Tvärtemot vad vissa tror byggs galoppsport uppifrån. Kan dessa uppfödare pressa upp prisnivån markant kommer nivåerna under att följa med upp. Skulle toppen försvinna blir det ”pyspunka” i hela systemet.
Gör om Breeders och lägg ner svenskbonus till ägarna av svenska hästar
Nu bränner det till!! 2019 kostade svenskbonus ca. 8 miljoner. Det är 16 st 500.000 kr löpningar, 32 st 250 000 kr löpningar eller 200 st. med 40 000 i prissumma. Självfallet har många fått en hel del pengar genom bonus och tycker det är jättebra. 8 miljoner är mycket pengar och har i många stycken säkert gjort en skillnad, skam vore annars. Är det ett effektivt sätt att använda resurser. Nej är mitt övertygande svar. Sättet är för statiskt och vi får varken löpningar för pengarna, inga glada nya vinnare och för få effekter som sätter ”hjulet” i rullning. Det är för komplicerat att ge sig in på detta just nu, men det gigantiska bonussystem som finns i Frankrike är relativt verkningslöst. Hade man börjat använda pengarna annorlunda för kanske 30 år sedan hade man knäckt England och Irland. Mer om det en annan gång.
Förslag i korthet
Här kommer lite mer handfasta förslag på alternativa satsningar. Jag har inte längre tillgång till allt siffermaterial så jag får ibland göra vissa antagande. Det kan också dölja sig vissa fel och kanske tveksamma antagande. Det viktigaste är att se till helheten. Ett omfattande tävlingsorienterat och värdefullt löpningssystem som ska tilltala KÖPARNA. Det viktigaste är kanske inte siffror utan om vi kan hitta mer dynamiska system som ger framtidstro, investeringar, köp/sälj och inte bara sätter igång avel/uppfödning utan sprider sig in på tävlingsbanan. Jag, och kanske fler med mig, har en känsla av att alldeles för många tävlingsdagar/löpningar numera bara är en transportsträcka. Man får leta efter nåt intressant i denna rad av järn, brons och silverhandicaper.
Använd kanske 2 miljoner av bonusbeloppet till ett Black Type program. Att bibehålla nuvarande och skapa nya. Livsviktigt, har behandlats i tidigare bloggar.
Använd kanske 2 miljoner på att förstärka 2-3 årslöpningar för de allra bästa i de öppna löpningarna. Derbyserie, Diana, JJ (öppnas), St Leger, Vinterfavoriternas och ett antal andra löpningar.
Breeders
Gör om Breeders löpningarna för skandinaviskuppfödda hästar. De blir då stängda vilket får vissa konsekvenser med EU.
Skandinaviska hingstars avkommor kan anslutas ungefär som nu. Icke skandinaviska hingstar behöver inte anslutas. Däremot kan varje skandinaviskfödd avkomma anslutas för kanske 10 000-20 000 kr per styck. Målet ska vara att alla skandinavisk uppfödda ska med i löpningsserien. Det måste finnas starka incitament att importera dräktiga ston samt att betäcka utomlands, att inte låta avkommorna på ett enkelt och ekonomiskt sätt komma in i Breeders systemet förefaller oklokt. Att inte ändra på detta är att som säljare helt strunta i vad marknaden ofta vill ha. Nästa år är det 2021! Jag tänkte använda ett annat ord, men oklokt får duga. För hingstar uppställda i Skandinavien kommer antalet ston öka och långt ifrån alla inhemska ston kommer att gå ut för betäckning. Att ställa upp avelshingstar blir en klart bättre affär än vad den är f.n. Det hela blir en vinn-vinn situation för alla. Framförallt blir det incitament för att agera!
Löpningsprogrammet i Skandinavien görs om utifrån följande riktlinjer
Systemet ska fungera som ett skandinaviskt projekt, vilket är viktigt. Det måste finnas en kvantitet på hästar så att den sportsliga nivån kan hållas på en anständig nivå. Nu kommer kanske det svåraste att lösa…
Om man tänker sig en pool av gemensamma prispengar för ett Skandinaviskt program, säg 12-15 miljoner årligen. Insatserna från uppfödare blir ju lika för varje häst, inga problem där. Problemet blir tillskottet till poolen från de tre länderna. Tillskottet bör stå i proportion med antalet hästar som landet skickar in som anmälda samt hur många löpningar/prispengar som rids i resp. land. Det är ju ingen hemlighet att det skulle bli Danmark som har problem att leverera ekonomiskt tillskott. Man måste dessutom vara överens om hur det nationella stödsystemet med stängda löpningar kan se ut i en ny Breeders värld. Rimligtvis ska dessa bort så mycket som möjligt. Danmark har vissa stöd system idag, detta måste fml. skrotas. Breeders för 4 eller 4+ har jag ingen uppfattning om. Ska man satsa gemensamt så gör man. Om man får ihop 15 miljoner, borde det vara möjligt att 2022 läsa enligt följande i propphäftet inför auktionerna
2-år
Breeders Bro Park 1 000 000, Breeders Klampenborg 1 000 000 (fd. Danskt Kriterium), Breeders Jägersro 1 000 000 (fd. Svenskt Kriterium), Breeders Övrevoll 500 000, Breeders Göteborg 300 00, Breeders Aarhus 200 000. Väljer man att halvera miljonloppen till 500 000 har man plötsligt 7 halvmiljonlopp. Ett lopp varje månad från juli till december.
5 löpningar med 200 000 i prissumma som komplement.
5 000 000 i 11 löpningar. Någon/några löpningar för ston.
3-år
Breeders Classic Bro Park 2 500 000. Breeders Sprint/Mile/Stayer/Sto, 4 olika banor, 8 st. 500 000. 6 500 000
Breeders för övre mellanklass, 12 löpningar 300 000. 3 600 000
Enligt denna skiss 30-35 löpningar om totalt 15 100 000. Ett lopp i veckan april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober och november
I vissa fall rör det sig om lopp som ersätter befintliga lopp. Detta kan innebära att prissumman kan bli avsevärt högre i vissa fall.
Nuvarande löpningar för skandinaviska hästar inkluderas i Breederssystemet. Danskt Derby kan lämnas helt utanför. Oaks och Mowerina bör öppnas. Dansk 2000 Guineas och Dansk St Leger kan ju ev. införlivas. SM, NM och DM har jag ingen uppfattning om just nu. DET VIKTIGASTE ÄR ATT GEMENSAMT FÅ TILL NÅGOT SOM UPPLEVS SOM EXTRAORDINÄRT AV KUNDERNA. Om ett antal bestående insatslopp ”inkluderas i Breeders” försvinner även vissa insatser för hästägarna. Kan man öka upp Breedersavgiften totalt, kan man delvis lösa problemet med ekonomi/Danmark att danskuppfödda betalar en högre avgift, känns inte så kul…MEN
ALLA MÅSTE MED
Eliten av de skandinaviska hästarna ska självfallet sikta på de helt öppna klassiska/prestigelöpningar. Dom har dock väldigt, väldigt attraktiva löpningar på vägen dit. Dom som inte når ända fram har stora möjligheter ändå. Kontentan är att en svensk/skandinavisk 2-3 åring som kan 70/75 eller högre kommer tjäna avsevärt mer än den importerade som kan motsvarande tal. Tänk att sätta detta propphäfte i handen på potentiella köpare.
Mitt julbudskap blir;
Sluta tänka som byråkrater och leverantörer. TÄNK SOM KUNDER
Galoppsporten är darrig – jobba ihop SVERIGE – DANMARK -NORGE
Protektionism är ingen välgörare. Inte bidrag heller.
Som Jullektyr så läs mina bloggar en gång till!!!
Nu har väl många satt glöggen i fel strupe! Vi slutar nu före jul. Men tänk till och tänk nytt och större. Vi går mot ljusare galopp tider. TILLSAMMANS
GOD JUL
BG
kapplopningsbanan.com 