I förra bloggen skrev jag att ett köpbeslut om Bara marken sannolikt låg nära i tiden. Från kontakter, andrahandsuppgifter förvisso, får jag nu veta att ett sådant beslut ligger ganska långt fram i tiden, kanske två år? Detta lär ha meddelats vid ett s.k. rådslagsmöte nyligen mellan SG styrelsen och SFK styrelsen/fullmäktige. Att det gnisslar betänkligt i galoppmaskineriet blev uppenbart för någon dag sedan. I ett informationsblad till sina medlemmar skriver SFK att majoriteten i arbetsgruppen för Bara var mycket överraskad att det var Åsa Edvardsson som informerade om projektet vid rådslaget samt att den info som delgavs inte var förankrad med övriga projektmedlemmar. Om vi tittar bakom kulisserna kan vi konstatera att styrelsen och projektgruppen sannolikt inte är överens om någonting. I SFK infon hoppas man fortfarande på ett köpbeslut för Bara under första halvåret 2021. I sin frustration uppmanar nu SFK till att försöka få stöd för projektet. Antar att de egna medlemmarna är på banan, nu ska man försöka få stöd och engagemang bland galoppintressenter i Stockholm och Göteborg.
Även om många kommer att påstå att det inte alls är så, är min magkänsla att för många gripit sig an projektet ”galoppbana i Skåne” på ett halvhjärtat och oengagerat sätt. Egentligen ”vill vi inte men vi måste visa lite god vilja så att man håller sig lugna söderöver”. Kan vi verkligen förlita oss på att Svensk Galopp gör allt som man kan, och lite till, för att ro projektet i land. Eller är det så att alldeles för många i SG styrelsen och i Stockholms/Göteborgs lokala styrelser/medlemskårer med en tyst tillfredsställelse kommer att följa projektet tills det slutligen når vägs ände. Mot detta påstående finns det naturligtvis många protester från de som hävdar att man visst gör allt man kan. Jag hoppas att jag i grunden har helt fel, tro mig jag hoppas innerligt att så är fallet. Att galoppsverige skulle ställa sig upp som en och tala klarspråk – bygg banan – vore som en stilla bön att be om.
Tills jag blir övertygad om något annat känns det uppenbart att situationen nu ger svaret på att SG är ointresserad eller oförmögen att hantera det som den borde ha som sin viktigaste uppgift – att skapa förutsättningar och garantier för framtida galopptävlingar i de tre storstadsregionerna. Nu gäller det Skåne men i en framtid kan det vara något/någon annan. Hela organisationsstrukturen saknar kraft att tänka längre och mer övergripande. Alldeles för många tycker det är viktigare med vintergalopp, prispengar i Bronshandicap, bonus till svenska hästar eller något annat som personligen ligger dom varmt om hjärtat. Ofta är blicken extremt fokuserad på det nära och egna. Långsiktighet, strategiska frågor och övergripande syn ligger inte i den nuvarande organisationens DNA. Det förefaller som, att enda sättet att kunna få en konstruktiv struktur för galoppsporten är att återföra makten och medlen till sällskapen och så får var och en ta ansvar för sin egen framtid. Skåningar behöver inte bry sig om vintergalopp och Stockholmarna behöver inte fundera på om alla pengar går till Bara. En gemensam organisation fungerar uppenbarligen inte och under rätt många år har vi ständigt blivit påminda om detta faktum. Om man tittar på olika nyckeltal och försöker mäta galoppsportens ställning i Sverige 2021 måste man nog gå många år tillbaka för att hitta något jämförbart lågvattensmärke. Kanske 70-tal när ATG bildades. En skillnad nu är att ATG är bildat… en inte oväsentlig skillnad. Denna uppfattningen är ju absolut inte ny, många kloka personer har konstaterat att dagens struktur kommer att sluta med katastrof och ett uppgivet konstaterande ”vart tog alla pengar vägen”.
Tankefelet med en organisationsstruktur som SG idag är att antalet medlemssällskap är för få. Tre sällskap, tre ideella föreningar. Det behöver ju inte gälla galoppsport för att inse att det är upplagt för bråk. Jag har ibland, bland styrelser och sällskap, efterlyst att det gäller att tänka större och längre. I sanningens namn så har organisationens maktstruktur indirekt fått galoppmänniskorna att förminskas istället för att växa. Snacka om att det inbjuder till att förstärka ett vi och dom beteende. Tre föreningar… tänk er om MFF, IFK Göteborg och AIK skulle bilda Svensk Fotboll… Om en organisationsuppbyggnad som Svensk Galopp ska ha en chans att kunna fungera måste varje medlemsförening ha en ytterst begränsad påverkansmöjlighet och varje medlemsförening verkligen vara en i mängden. Jag har testat SG upplägget, som det är idag, på en del som håller på med helt annan ideell verksamhet och är helt ointresserade av galoppsport. Deras spontana reaktion, utan att vara insatta mer än övergripande i galoppstrukturen, har alltid varit att ”det hade aldrig fungerat” i vår verksamhet. Vi hade bara bråkat om allt. Frågan är om någon har kraft att ta tag i problemet och sätta igång en process mot en framtida lösning. Det här fungerar inte. En liknelse skulle vara ett äktenskap med tre personer. I kraft av sina röster är väl Stockholm mannen (!) och Göteborg och Skåne de två fruarna. Att alla tre jobbar gemensamt för sin gemensamma långsiktiga framtid är väl lika sannolikt som att alla tre sällskapens medlemmar ställer sig upp som en man eller kvinna och kräver en bana i Skåne. Inled skilsmässoförhandlingar omgående.
En faktor som inte gjort saker och ting lättare är fullmäktiges nya roll. Tidigare hade fullmäktige i realiteten en enda årlig uppgift. Att välja ordförande och vice. ordförande i SGC. I övrigt skötte styrelsen affärerna. Nu har fullmäktige blivit en form av halvoperativ ”överstyrelse” som överprövar styrelsens arbete. Lätt allergisk mot det här uttrycket ”vi ägare” som blivit allmän egendom, många tror sig ha blivit avsevärt mer betydelsefulla än vad som är hälsosamt för deras eget bästa.
Dessutom en sak som kanske inte direkt är organisationsformrelaterat men lika illa för det. Hoppet för skånsk galoppsport står idag, borde i alla fall, till en styrelse som har en ordförande, kanske även andra ledamöter, som efter den dag han/de avgår, med största säkerhet aldrig mer kommer att bry sig en sekund om galoppsporten och aldrig mer kommer att besöka en galoppbana. Jag blir bestört och uppgiven att en person som inte är hängiven galoppsporten sitter som kapten på galoppskutan i dessa oväderstider.
Skånska galoppentusiaster måste inse att det här kommer inte att gå – SG kommer nog aldrig att bygga någon bana. Vi måste ta vårt öde i våra egna händer. Det som nu pågår är en variant av Mäster Skräddare, sagan om skräddaren som började med att han skulle sy en rock och som efter alla tafatta beslut slutade med det uppgivna ”det bidde ingenting”. Dags att tänka utanför boxen, det finns säkert kapitalstarka aktörer som vill investera. Vi är vana vid att betala hög hyra!! Tar SFK initiativet?? Är någon intresserad kan jag skicka över en lista på tänkbara investerare.
BG
kapplopningsbanan.com 