kapplopningsbanan.com

Bara några dagar kvar till det famösa fullmäktigemötet den 17 april. Vill Du avhöra detta klassiska drama så maila SG så du får möjligheten till medhörning. Förutsätter att fullmäktige som inledande punkt beslutar att åhörare ska tillåtas. Säkerligen är det nu inför ödesdagen ”hela havet stormar” mellan styrelsen, vissa fullmäktigeledamöter och inblandade advokater. För oss vanliga galoppfans är det den stora tystnaden. I alla fall vad avser skrivna media, jag kan inte hitta något om det kommande fullmäktigemötet någonstans (förutom formalian på hemsidan). Min erfarenhet ifrån föreningsdemokrati, utöver galoppsporten, är begränsad men uppenbarligen är styrelsen, sällskapens styrelser och fullmäktigeledamöterna inom galoppsporten av uppfattningen att valda är valda och därmed basta. Resten ”har inte med det hela att göra”.

Droppen urholkar stenen

Det som oroar mig allra mest är att, efter brandtal på brandtal om en ny bana på bloggen, kryper sig en känsla på som är alarmerande. Känslan av att det inte känns lika viktigt längre, glädjen, hoppet, utmaningen och drömmarna har någonstans tappat i intensitet och glöd. Att just jag känner så kan ju kanske kvitta, men om det är en mer allmän åkomma är det fara på färde. En sådan känsla blev uppenbar för några dagar sedan när jag talade med en person inom sporten. Hen sa, att vad hen förstod var det osäkert om Barabanan blev gräs och dirtrack eller bara dirttrack. Till min extrema överraskning kändes det litet som ”so what- who cares”. Illavarslande signaler. Jag borde, vid det här laget, ha insett att svensk galoppsport och SG inte har några ambitioner kvar vad gäller kvalitetssport. Tala om att medelmåttornas paradis är i antågande. Om denna utveckling inte leder till något annat än utarmning av galoppsporten så skulle det vara lika sensationellt som att Frankel går i träning i Sverige. Att I Kirk och Nocentsinkentucky nästa söndag springer om 100 000, lika mycket som Bronshästarna i Sunday Special, är väl ett bevis på att breddsporten prioriteras mer än någonsin! Hade målet varit en ren elitsport tror jag knappast det sett ut som på nästa söndag.

Kompetensbefriat

Vi står inför ett avgörande beslut och det är helt tyst. Det händer absolut ingenting någonstans. På sociala återkommer det vanliga och de vanliga och ingenting ger intryck av att det är något speciellt på gång.

Jag skulle våga påstå, utan att darra på manschetten, att ”maktsfären inom svensk galoppsport” inte i något avseende lever upp till vad de galoppintresserade har rätt att kräva av transparens, kunnighet, samarbetsförmåga och ledningsförmåga. Det finns säkert undantag men dom syns och hörs i så fall för litet. Under mina femtio år i galoppsporten har jag aldrig upplevt en sådan inkompetens och maktfullkomlighet som präglat den senaste tiden.

En fråga är ju om vi har helt fel personer på plats eller om strukturen och organisationen på något konstigt sätt plockar fram, inte det bästa utan det sämsta, från de utvalda. Antingen får man åtgärda det ena eller det andra, som det är nu förefaller det på väg utför. Efter 17 april är det snart dags för årsmöte, hur i hela friden ska det sluta? Det värsta scenariot, och mest sannolika, är väl att Lilius och co får nytt förtroende.

Den verkliga orsaken

På fullmäktigemötet på lördag kommer säkert det mesta att handla om miljökonsekvenser idag och i framtiden avseende Baramarken. Sannolikt faller Bara officiellt av samma skäl – miljö osäkerheten. Att detta är den egentliga orsaken tror jag inte en sekund på.

Den tidigare styrelsen med Per Larsson som ordförande var ”utomordentligt illa omtyckt” av personer i Stockholmsområdet. Bara sjösattes under den föregående styrelsen och maktkampen är inte slut förrän denna kvarlämna sopats bort. Om Bara är bra eller dåligt betyder nog inte ett dugg. Makten vill vissa vem som bestämmer och har sista ordet!

Eller så är det som jag påstått tidigare att miljöfrågan är ett argument för att säga nej till Bara, men egentligen ett mindre uppseendeväckande sätt att säga nej till en galoppbana i Skåne överhuvudtaget. Genom att skjuta projektet framför sig i oändlighet kommer man så småningom att nå ett lämpligt tillfälle att avliva det för gott. Om det är ”läpparnas bekännelse” som i stort alla inblandade numera förfäktar, att det är klart att vi ska ha en bana i Skåne egentligen är falska ord? Då är det ju fritt fall utför för all trovärdighet. Om man helt frankt påstår sig vilja göra allt för en ny bana men egentligen står för något helt annat. Historian om svensk galoppsports eventuella fall lär inte vara nådig mot vissa femtekolonnare. Om Du som fullmäktigeledamot på lördag anser att det inte ska byggas en bana i Skåne – snälla stå upp för det och tala klarspråk. Det är i så fall rakryggat.

Efter Bara ….

Om Bara faller så är ju den självklara frågan – vad händer sen??

Det finns ingen plan B har man ofta fått höra. Stämmer detta eller finns det inofficiella tankar om alternativa lokaliseringar. ”Ensamrättsavtalet” med Svedala går väl snart ut, kanske Svedala har förslag om alternativa lokaliseringar. Skånska Fältrittklubben har backat Baragruppen fullt ut. Finns glöd och engagemang till en nystart?

Skånebanan är en SG fråga. Kommer Lillius och Gusén bli de som går på jakt efter lämplig mark. Jacqueline H och Bo J har suttit i projektgruppen för Bara. Var finns de efter ett eventuellt nej, sannolikt någon annanstans.

En sak är säker vid ett nej, galoppsportens utarmning kommer att fortsätta i accelererad hastighet. Skånsk galoppsport kommer vara stukad och frågan blir inte om den kommer att kunna repa sig, snarare om det finns något kvar alls.

Om man försöker väga ihop allt som sagts och skrivits är det förmodligen så att den realpolitiska frågan blir följande.

ETT NEJ TILL BARA DEN 17 APRIL ÄR I REALITETEN ÄVEN ETT NEJ TILL EN FRAMTIDA GALOPPBANA I SKÅNE.

DETTA INNEBÄR ATT DE FULLMÄKTIGE SOM RÖSTAR NEJ TILL BARA SAMTIDIGT RÖSTAR NEJ TILL EN NY GALOPPBANA I SKÅNE.

JAG HOPPAS ALLA I FULLMÄKTIGE HAR CIVILKOURAGE NOG ATT OFFETLIGGÖRA HUR MAN RÖSTAT. TA ANSVAR OCH STÅ UPP.

KANSKE DETTA ÄR DET LILLA HOPPET SOM FINNS KVAR. ATT DE ENSKILDA FULLMÄKTIGELEDAMÖTERNA MED KNIVARNA I HÄNDERNA TILL SLUT INSER ATT DERAS HUGG ÄR DIREKT DÖDANDE.

Ett öppet brev från Kirsten Rausing

Mitt under skrivandet av detta blogginlägg får jag, och många andra, ett brev via mail från Kirsten Rausing. Det hon skriver är ett ljus i mörkret och en vädjan om att svensk galoppsport ska ta sig samman och börja bygga en bana i Skåne. Dessutom varnar hon för att vi tappat det övergripande målet med galoppsport och fullblodsuppfödning. Att Kirsten Rausing på detta sätt närmar sig galoppsporten i Sverige tyder på att hon bedömer situationen som djupt allvarlig.

Att läsa vad Kirsten Rausing skriver är som en balsam för själen. Föreslår att läsarna av hennes brev läser det en gång till och noga tänker igenom vad hon skriver.

Bloggens framtid osäker

Jag kan väl glädja en del av mina läsare med att jag eventuellt låter bloggen vila framöver. Orsaken är att det känns ganska meningslöst att anstränga sig och försöka belysa intressanta frågeställningar och händelser i dagens galoppmiljö. Det ”intellektuella klimatet” känns under nollpunkten och förefaller fortfarande i fritt fall utför. Hästägare, tränare och uppfödare som vill något inom galoppsporten funderar nog väldigt noga hur de ska agera framöver.

Ett uppenbart problem är att alltför många av maktpersonerna inom svensk galoppsport inte förstår vad jag skriver, inte vill förstå vad jag skriver och sannolikt saknar förutsättningar för att förstå vad jag skriver. Hade ni förstått något hade ni dessutom inte suttit där ni sitter!

BG