Bara förbereder comeback ??!!

Det har nu gått ganska lång tid sedan det famösa fullmäktigemötet och det har varit svårt att samla tankarna efter allt som snurrat runt i huvudet. Det kändes inte självklart att skriva igen, men det blev så i alla fall. Man skulle kunnat skriva många, många sidor om fullmäktigemötet men det får inskränka sig till ett par funderingar.

Eva McLaren i förarsätet när Bara skrotas

Stockholms Galoppsällskap har med sitt röstantal i fullmäktige en väldigt stor makt och med det ett väldigt stort ansvar. Med Eva McLaren och Martin Wallin i fronten visade man ingen pardon utan skickade ut Bara i periferin. Det förefaller som antalet fullmäktigeledamöter är onödigt stort då partipiskan ger en nästan hundraprocentig följsamhet till de som sitter i förarsätet. Detta fenomen verkar fungera i alla de tre galoppsällskapen.

Som väntat hävdade man miljöosäkerheten med Bara som orsaken till ett rungande nej. Det tror jag fortfarande inte ett dugg på. Antigen talar man osanning när man med emfas hävdar att ”man visst vill ha en bana i Skåne” eller så representerar Bara en tidigare maktperiod som till varje pris ska begravas extra djupt. Inget i livet ger ju en absolut säkerhet gentemot framtiden, de försäkringar som idag finns vad avser Bara förefaller så heltäckande som man kan begära. När svensk galoppsports historia ska skrivas någon gång i framtiden kommer denna period säkert att få ett långt, kanske inte så ärorikt, kapitel.

Denne turist är av den fasta tron att Bara kanske inte ändå är helt borta ur bilden. Plötsligt vill alla tillfrågade visst ha en bana i Skåne men man kommer sannolikt ha väldigt svårt att hitta något rimligt alternativ. Vissa spekulerar i att SG redan har något i åtanke, därav den tuffa avspisningen av Bara. Jag tror inte man har en aning hur man ska gå vidare.

Annars kan det ju så småningom bli en elegant maktdemonstration i den högre skolan. Först skär man, utan pardon, med ett kliniskt snitt bort Bara och detta utan att röra en min. Efter lämplig tid visar man sitt storsinne och på nåder släpper man in Bara i värmen. Från busar till hjältar och hjältinnor. Dramaturgin är klassisk när makten till slut veknar och visar sin generositet inför hänförda åskådare.

Bara ord räcker inte

Alla vill ha en bana i Skåne. Känns det igen? Alldeles för många tycker att det ”räcker” med ett par ord så har man gjort sitt. Jag är ytterligt besviken på att alldeles för många har gjort alldeles för litet för att verkligen visa vikten av en skånsk bana. Ni vet själva vem ni är, och jag hoppas att ni känner er delaktiga om skånsk galoppsport blir ett minne blott. Speciellt är jag besviken på Jockeyklubben som undvikit ämnet nästan fullständigt. I ett läge som detta borde Jockeyklubben visat att man fortfarande har en roll att fylla inom svensk galoppsport. Dessutom har tränarkåren varit väldigt flat, stödet till de skånska kollegerna förefaller ha inskränkts till just några ord i förbifarten. Beklämmande! Sammantaget känns det som den gemensamma galoppsporten på frammarsch inte är mer än en dröm. Nej, inte ens en dröm.

Bristen på ledarskap

Fullmäktigemötet gjorde mig helt klar över en annan sak. BRISTEN PÅ LEDARSKAP. Ett av de viktigaste mötena någonsin och vem får vi lyssna på – advokater. Jag har många gånger hört berättats om den dysfunktionella styrelsen. Nu insåg jag hur illa det är. Vi håller på att slitas isär, itu, skapa bråddjupa diken och ovänskap. Var finns då ledarskapet? Var det inte rätt tillfälle att försöka skapa någon form av framtidstro och hitta gemensamma lösningar. OK det var kanske inte lätt att göra allt det här just vid detta mötet, men det skulle gjorts fortlöpande under två år. Hur kan man låta allt gå så åt helvete, till den grad, att advokaterna får föra talan och i stort hela styrelsen sitter tysta. Hur ska detta menageri kunna leda oss till någon form av framtidstro. Och det värsta av allt är väl att de flesta kommer att väljas om vid årsmötet. Nu vänder jag mig direkt till fullmäktige vid årsmötet – Agera! Gör något, Vakna! Jag är övertygad om att den helt nödvändiga reningsprocessen måste starta från toppen och det nu.

Gigantiskt strukturproblem

Till svensk galoppsport skickar ATG i år in 175 miljoner kronor. Det motsvarar mer än 300 000 kr för varje häst i träning, ja ni läser rätt. Samtidigt får vi höra, läsa och ständigt bli påminda om sportens dåliga ekonomi. Nu är den så dålig att tre banor kanske måste bli två. Till saken hör också att de 175 miljonerna rullar in utan några speciella krav på prestationer av eller umbäranden för galoppsporten. Jag kan bara förklara situationen med att galoppsporten målat in sig i ett hörn till ett gigantiskt systemfel som hela tiden måste matas med nya pengar.

Vägvalet som står framför oss

Vi befinner oss, förhoppningsvis, i slutet av en prövningarnas pandemitid. Snart ska även galoppsporten återgå till något av ett normaltillstånd. Under en längre tid har jag försökt läsa, lyssna och ta in alla åsikter och uppfattningar om galoppsportens tillstånd och framtida utveckling. SGS tillsammans med GGS har ett, som det förefaller, ganska stabilt grepp både om styrelsen som av fullmäktige och det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Det får anstå just nu, men i nästa blogg kommer jag försöka beskriva den INTROVERTA strategin som dominerar hos de som sitter vid/nära maktens boning. I all korthet redan nu hur den i stort fungerar.

I ett företag/verksamhet som har ambitioner att växa och utvecklas är kundperspektivet det helt centrala. Det är kunden som betalar och möjliggör företagets verksamhet. Det gäller att vara lyhörd för att utvecklas i takt med hur kunden förändras. I en marknadsekonomi är de duktigaste och lönsammaste företagen alltid ”inne i huvudet hos sina kunder”.

I galoppsporten finns, något förenklat kanske fyra kundgrupper, delvis överlappande. Hästägaren – Spelaren – ”Galoppfantasten” – ”Nöjesbesökaren”. Leverantörer finns det ju många av inte minst uppfödare, tränare, veterinärer, foderhandlare, m.fl. Grupper som säljer varor och tjänster till kunderna. Självfallet kan man både vara kund och leverantör i galoppsystemet. Väldigt vanligt dessutom. I många fall behöver man kanske inte lägga för mycket kraft om man är leverantör eller kund. Det viktigaste är att ha fokus på en struktur som tänker kund/marknad/förändring/lönsamhet.

I ett normalt företag hade man varit dödsdömd om man skött sina kundgrupper som galoppsporten. I galoppsporten fungerar det ändå utan några större problem då vi varje år tar del av ATG´s överskott. Det är inte någons fel, men en verksamhet som under många år rullat på ganska så bra utan att behöva bekymra sig om kunder och efterfrågan hamnar förr eller senare på villovägar. Galoppsporten har inte bara irrat bort sig, man är helt vilse!

Spelarperspektivet, Galoppfans och Nöjesfans, tre viktiga kundgrupper, som oftast är individuellt helt anonyma och visar sitt nöje/missnöje med hur de agerar. Antingen spelar man på galopp eller inte. Antingen går man på tävlingar eller inte. Det talas då och då om dessa grupper men eftersom dom, i regel, inte finns i galoppsällskap eller liknande så blir dom bortglömda. Dom skriver sällan på sociala media och lägger sin röst med att agera. Dessvärre är dom numera sannolikt väldigt få, skrämmande få. Det finns många andra grupper på mycket närmre håll som har ständiga synpunkter på verksamheten och verksamhetens bedrivande. Den inre galoppkretsen skulle inte behöva tävlingar för att vara fullt sysselsatta med att bråka med varandra. Därav namnet den INTROVERTA strategin.

Hästägarperspektivet är komplicerat och väldigt heterogent. Andelsägare till storhästägare. Dom finns ofta i fokus men märkligt nog är det väldigt få galoppmänniskor som primärt är just ”bara hästägare” som finns med i debatten. Det är nästan alltid någon annan som utger sig företräda hästägarna. Framförallt de större hästägarna verkar sky den politiska galoppdebatten. Sannolikt ”röstar” dom med att köpa nya hästar eller att inte köpa nya hästar.

Prognos med ett par exempel på vad som kommer att hända

Det känns som om två viktiga vägval står för dörren. Båda kommer att tas utan en tanke på kund/marknad/utveckling. Två grupper med leverantörsrollen som sin viktigaste blir nöjda och friden lägger sig över galoppbanan.

Svenskt Derby stängs för skandinaviska hästar eller eventuellt för bara svenska. De övriga klassiska löpningarna går kanske samma väg. Uppfödarpremier och svenskbonus cementeras eller höjs.

För att stärka ”vardagsgaloppen” som är ett verktyg för tränarna, proffs och amatörer, på nivån under de kanske 10 framgångsrikaste, dvs. 40 proffs och 100 amatörer, kommer prispengarna kraftigt nivelleras. Löpningar typ Pramms och Stockholms Stora kommer halveras och gissningsvis 5-10 miljoner kommer gå från fokus ca 90 till fokus 70.

Tittade på Prammsdagens anmälningar och blev chockad hur lågt prispengarna sjunkit i alla klassiga ramlöpningar. Fantastiskt anmält med massor av fina hästar som ska springa om en tredjedel av vad man gjorde för mer än fem år sedan.

Jag kommer i en senare blogg berätta mer vad som kommer att hända, men vill bara notera ett par exempel på vart vi är på väg.

Att hela galoppsystemet helt har tappat all kontakt med ett sunt marknadsbeteende vill jag dock ge ett par exempel på. Det är uppenbart att många i galoppsporten inte längre tror på fri öppen konkurrens, knappast konkurrens alls. Både Goffs och Arqana har anmält sina Breeze Up tvååringar till Derbyserien. Ganska fantastiskt. Några har ondgjort sig över att SG utsätter uppfödarna för ”onödig” konkurrens… andra befarar att prispengar i framtiden kanske ”lämnar landet” med argumentet att vi måste behålla våra pengar själva! Inte för att vi är bra, nej för att ingen får komma hit. Så skulle man kunna hålla på en stund med de mest häpnadsväckande uttalanden. Det märkliga är att de flesta är så vana vid den här typen av åsikter att man inte längre reagerar. Vi har många ”Trabant” ekonomer i våra led!

Nu lämnar vi den introverta strategin tills vidare men återkommer med garanti.

Infomöte om Bara måndag 17 maj

Nu väntar vi med spänning på SFK´s informationsmöte måndag 17 maj. Första undran är varför detta möte inte hölls före Fullmäktigemötet? Sannolikt var det väl så att SFK inte ”vågade” störa pappa SG med egna möten som inte var i linje med Svensk Galopps ”oberoende” advokat. Nu har man inget att förlora utan gasar på….

Jag har promenerat många mil på Baramarken och var den som en gång väckte idén om Bara som galoppmark. Läste i Sydsvenskan om Länsstyrelsens nej till PEAB planerna på en mer gigantisk badanläggning och fick idén om att en galoppbana kanske passar in i konceptet. Talade med Jacqueline H och Johannes E (satt i SFK styrelse) om tanken och bollen sattes i rullning.

I förra skedet var jag väldigt inkopplad i projektet. Efter att Per Larsson avgick och projektet lades på is har jag inte hört något alls från SG. Rent formellt kanske det fortfarande ligger på is? I verkligheten är jag nog så avkopplad man kan bli.

Det som jobbades fram som ett grundförslag i förra omgången har sannolikt numera hamnat bland soporna. I förra projektomgången innehöll upplägget mer mark, även ”Håkansson marken” ingick. Nu har man minskat på tillgänglig mark och skriver ”marktillgången kunde med fördel varit större”. Med vetskap hur man skriver i sammanhang som dessa står det på vanlig svenska att marktillgången egentligen är för liten.

Nyckelfrågorna om Bara

Landskapsgruppen i Lund och Jacqueline H är uppenbarligen de som ”designat” bana och träningsanläggning. Enligt uppgifter på Fullmäktigemötet ska tävlingsbanan bestå utav en 1700 m dirttrack bana.

Det här är en del av ett avsnitt som var med i min blogg från den 10 februari

SÄTT HÄSTEN I CENTRUM Prioritera banorna först och mest, gräsbana och dirttrack. Använd dom bästa rådgivarna som finns. När banorna väl ligger där dom ligger kommer dom, nästan med garanti, inte att förändras någonsin. Denna del av projektet måste göras rätt och komplett från början. Dom som säger att vi kan bygga om senare är nog helt införstådda med att det aldrig kommer bli av. Utgår ifrån att både gräs- och dirttrackbana ska byggas. Man kan leva med bara gräs men inte med bara dirttrack. I många år var jag verksam på Jägersro. Mitt jobb var alltid att promota Jägersro och aldrig offentligt kommentera vilken brist det var att vi inte hade en gräsbana eller både och. Jag kan utveckla detta till en omfattande skrivning men det får vara just nu. Gräs är däremot ett absolut måste. Utan gräs är banans roll fortfarande en andraplans bana. En gräsbana måste vara ca 2000 m. En sväng för 1600 m och max två svängar vid 2400 m. I Turnberry förslaget var 2400 m med en hel sväng och två halva svängar (raksträcka emellan). Vissa tror att gräset i USA ligger innanför dirttrack banan för att det är optimalt. Sanningen är att nästan alla dirttrack banor redan var byggda när man i USA kom på att man även bör ha gräsbana. Det fanns då bara en plats att bygga på, invändigt. Dessutom har dirttrack racing i USA en helt annan roll. I Europa är ju dirttrack racing en marginell företeelse. Det är ju ingen tillfällighet att Nordamerikas bästa gräsbana är den på Woodbine där gräsbanan ligger utanför dirttrackbanan. I detta sammanhang kan vi konstatera att Bro Parks banor har en bra layout. Likaså har Göteborg där man dock hade önskat en sista sväng med större radie och bredare bankropp. För de som följer internationell galoppsport är det ganska anmärkningsvärt hur andelen turfracing i USA och i Canada har ökat senaste åren. Från 5-6% av totala antalet lopp för några år sedan till över 20%. Fler startande, bättre spel och gladare hästar. På Woodbine har man en suverän gräsbana men byggde nyligen om travbanan (flyttad till Mohawk) till sin andra gräsbana för att kunna rida de flesta löpningarna på gräsbana under huvudsäsong. Skulle gissa att Woodbine tävlar 4 dagar per vecka från vår till senhöst. EN FULLVUXEN GRÄSBANA ÄR FUNDAMENTET FÖR ATT EN SKÅNEBANA BLIR EN SPORTSLIG FRAMGÅNG. Anlita de bästa och gör rätt. Vi kommer då ha gräs som primärbana på alla skandinaviska banor! 

Det mesta som jag vill framföra inför framtiden finns förhoppningsvis i detta blogginlägg.

Alldeles för många hamnar i slutsatsen att Jägersro är ju bra. Det räcker med dirttrack då vill inte så många andra komma hit och tävla vilket är ännu bättre. Mer pengar stannar hos oss själva… Ett ganska typiskt leverantörsuttalande…..

Läs gärna bloggen från 10 februari så inser ni att pengar inte är ett argument för att inte göra rätt vad avser tävlingsbanor. Det finns annat att dra in på om det behövs.

FRÅGAN SOM MÅSTE BESVARAS – BARA HAR NOG MÅNGA FÖRDELAR MEN ÄR DET STORT NOG ATT GÖRA NÅGOT KLOKT AV DET???

Behöver bli övertygad

BG