Ganska lång tid har förflutit sedan förra blogginlägget och det har tidvis känts väldigt motigt i galoppdelen av hjärnan. Lite inspiration, för att återkomma med nya inlägg, fick jag vid årets första galoppbesök, Derbydagen, där flera uttryckte sin saknad efter undertecknads alster. Riktigt rörande var det när en vänlig person berättade att hen kollar varje dag om det kommit något nytt….. Kan samtidigt konstatera att de som uppenbarligen borde detaljstudera mina inlägg låter desamma passera obemärkt förbi. Det är kanske ett uttryck av självgodhet när man ibland tycker att man borde ha något att bidra med inför framtidens utmaningar.

För det mesta upplevs galoppsporten på dessa breddgrader numera som föga inspirerande. Jag vet inte om det är så, men det känns som det aldrig har funnits så många tävlingsdagar som bara flyter förbi med en radda handikapplöpningar, som det är omöjligt att skapa någon entusiasm för. Att de inblandade, speciellt de som vinner, är på gott humör är givet. Vi som ska vara en entusiastisk publik ska också helst bli engagerade.

Min bakgrund i sporten är ju ganska så olik de flesta andras, väldigt få har ju haft förmånen att arbeta professionellt inom galoppsporten ett helt liv. Ofta tackar jag min skapare att jag gick i pension i elfte timmen, nog fick jag uppleva många ”kriser” men de senaste åren slår nog alla rekord. Tyvärr känns det, alldeles för ofta, som att man tappat lite av den ”brinnande elden” för galoppsporten, åtminstone här hemmavid. Tack och lov kan man ju numera njuta av galoppsport från hela världen mest hela tiden. Speciellt engelska ITV sändningarna från de stora evenemangen varje vecka är en njutning för en galoppnörd. Många tankar om ”galoppsport” vandrar trots allt runt i huvudet och det verkar som om det alltid är en strid ström av nya ämnen.

Blev för en tid sedan intervjuad av en journalist från Skånska Dagbladet som skrev en artikel om skånsk galoppsports eventuella framtid. Min slutsats där är att det hela sannolikt ”har gått för långt” och att de inblandade aldrig kommer kunna/vilja hitta lösningar för framtiden. Jag hoppas jag har fel, och jag hoppas innerligt att verkligheten överträffar alla dystra profetior. Även om jag vet att det aldrig kommer att bli så, framför jag på en journalistfråga tanken på en ”frivillig tvångsförvaltning”. Personer som inte är kapabla att ta hand om sig själv får ju professionell hjälp. Här är en sport som har alla symtom på flera långtgående allvarliga sjukdomar. Den pågående självmedicineringen, den så kallade pajkastningen, lär knappast hjälpa.

Galoppsporten är liten och det är ”väldigt nära” mellan de som sitter i styrelser och fullmäktige och övriga galoppmenigheten. Telefoner ringer konstant, och att i orostider sitta i en galoppstyrelse är inga sötebrödsdagar. Ibland är det inte så konstigt, att ingen vågar ta tuffa beslut utan verkligheten formas efter vad de olika intressenterna, oftast kortsiktigt, vill och kräver. De som har god personkännedom kan lätt konstatera, att de flesta som sitter i ett beslutsforum av något slag har starka band till flera olika intressenter. Detta är ju inte någons fel utan ett uttryck av att vi är så få inom sporten. Vår omgivning förändras ständigt och vi måste ha ett ledarskap som ligger i framkant för att ibland fatta tuffa och ibland impopulära beslut. De som försöker tänka på alternativa sätt kör oftast huvudet i väggen och försvinner åt sidan. Jag tror att problemet att skapa ett effektivt och klokt ledarskap, primärt med urval från de tre små sällskapen, är mycket större än vad vi tror. Den representativa demokratin sätts ständigt på prov när hela röstlängden innehåller ett par hundra personer. Ganska ofta har vi ju genom åren också plockat in utomstående, inom galoppsporten obevandrade, för att få in nytt blod. Erfarenheterna av detta är ju inte enbart positiva.

Tvångsförvaltning är ju ett starkt ord, men tanken är ju att insatta, kloka, fristående personer skulle se in i den verklighet vi skapat, och den verklighet vi kommer att möta i framtiden. Det jag syftar på går ibland under namnet ”due dilligence” men skulle här kompletteras med ganska avsevärda befogenheter. Hade vi tagit in en grupp utomstående, oberoende, kompetenta, galoppledare eller galoppkunniga, hade de förmodligen inledningsvis förundrats över vilka pengar vi har förfogande över. Det andra, att vi får ut så lite kvalitetsgalopp för pengarna. Kanske inte så konstigt att min idé känns totalt främmande för de flesta.

Kleerup och Thomasson förstärker SG

Som alla säkert noterat har det tillsatts en ny arbetsgrupp med uppgift att hitta mark och hitta finansiering för en ny bana. Att utse personer på basis av mantalsskrivningsadressen är ju lika klokt som att välja efter hårfärg…. Nu känns det kanske inte som att SG enbart valt personer efter kompetens och lämplighet när man utsett deltagarna i arbetsgruppen. Att inte någon från SFK kommit med i gruppen är nog inte ett utslag av kompetensbrist utan snarare ett utslag av maktdemonstration. Jan Kleerup och Bengt Thomasson har hämtats från Jockeyklubben, kanske för att gjuta olja på vågorna. I min blogg har jag återkommande presenterat, vad jag anser bör prioriteras vid anläggandet av en ny bana. Det finns klart och tydligt deklarerat för alla. Vad har gruppen för kunskap, preferenser, erfarenhet och värderingar. Vad har dom sett, läst och studerat om hela konceptet ”en ny bana”. Hur ser uppdraget ut och så vidare. Det hela är som att utse delegater till en politisk utredning utan att ha en aning om de utseddas politiska uppfattning. Jag hoppas innerligt, att jag har fel, när jag tror att det hela inte har förutsättningar av att gå så bra….. Men absolut ska det ha en chans, och jag håller garanterat tummarna. I sociala medier så spirar ju självfallet hoppet igen. Trots allt är det nog sista chansen, och alla som har något att bistå med måste ge full support.

Hela arbetsgruppen borde presentera sig själva, sina ståndpunkter och sina värderingar omedelbart. Såväl i skrift som vid offentliga möten. Galoppmenigheten måste veta hur gruppen tänker. Illa är det om de utsedda kanske inte vet det själva. Gruppens arbete, resultat och kommunikation kan bli en nödvändig vitamininjektion. Om det går fel väg kan det å andra sidan bli något helt tvärtom.

Precis när jag skrivit denna passus, läser jag att Anders Klemedsson, vice ordförande i SFK, utsetts till arbetsgruppen. SFK hade fml. fått ”dåndimpen” när det visade sig att ingen från SFK fick vara med. Känns som en klar förstärkning.

I detta sammanhang kan man inte undgå att dra paralleller med tillkomsten av Bro Park. Jan Kleerup var en i styrgruppen då och har säkert lärt sig en hel del av detta. Det man tyvärr kan konstatera är att huvudstadsbanan som borde vara en juvel i galoppskrinet tyvärr är ett, i många avseende, stort misslyckande. Inte minst om man betänker att investeringsbudgeten överskreds med ca 100% och att säkerligen mångmiljonersbelopp hamnat direkt i resultaträkningen. Jag gjorde för något år sedan en sammanställning på en del av misstagen, övergripande såväl som mer handgripliga. Skulle någon vilja ta del av sammanställningen går det utmärkt. Att presentera listan här hade förmodligen gjort att ett nedstämt sinnesläge ändrades till randen av en djup depression.

Vad vill makthavarna innerst inne?

”Jag vet inte någon som inte vill ha en ny bana i Skåne”, har ni läst detta tidigare? Uttrycket kan innebära allt från, ”inga umbäranden är för stora för sporten i sin helhet för att nå detta livsviktiga mål” till att, ”kan man lösa det utan att jag/vi får försaka något så inte mig emot”. Med andra ord är uttrycket till intet förpliktigande, frågan är vad man vill försaka. Nu närmar vi oss pudelns kärna, pengarna! Läste på sociala media nyligen någon som triumferande utropar ”det finns ingen deg”. Att det var med en stark känsla av skadeglädje i tonen, ger troligen en bild av var en del galoppintressenter finns idag. I politik är ofta lögner, halvlögner och friserade sanningar vardagsmat. I slutna rum talas klartext. Vad som talas i de slutna galopprummen vet jag ingenting om. Min gissning är att det fortsatt ser ganska mörkt ut för skånsk galoppsport.

5% av 175 miljoner (ATG beloppet 2021) är ca 8,5 miljoner. Att avsätta detta för att kunna låna till en investering i en ny bana är väl inga problem. I ett företag vore detta en ”piece of cake” för en framtidssatsning. I galoppsporten är det sannolikt något annat. Pudelns kärna tror jag kanske kan formuleras så här; en majoritet av fullmäktige vill inte ens avsätta 5% för en Skånebana. Om det ska finnas något hopp måste jag ha fel!

Klubbkänslan

Det har slagit mig, hur den nästan sjukliga ”klubbkänslan” vuxit sig superstark under den nya organisationen. Stockholm, Göteborg och Malmö, varje förening kräver fullständig lojalitet och trohet mot sin klubb och sina medlemmar. Nåde den som vacklar i sin lojalitet. Partipiskan viner och alla fogar sig lydigt i ledet. Var detta meningen, att den största och helt avgörande skiljelinjen i fullmäktige är geografisk. Tänk om idédebatten handlat om betydligt mer fruktbar tingest. Hur nuvarande organisationsstruktur ska kunna omvandlas till något positivt är för mig en gåta. Eller kan det vara så, att vi under ett antal år lyckats befolka galoppsportens maktsfär med, för uppgiften, sällsynt inkompetenta och olämpliga personer. Än så länge hoppas jag att orsaken är, att vi har skapat en struktur som bygger broar och hinder istället för kreativitet och utveckling, och att de inblandade kan mycket bättre om inte sammanhanget förminskat dom. Intressant är att titta på Facebook och vilka som ”gillar” olika inlägg. Inlägg som innehåller det minsta av ”politik” gillas nästan uteslutande av sina redan frälsta. Att skåningar och stockholmare gillar samma är väldigt sällsynt. Ett väldigt jordnära konstaterande hur illa vi har hamnat.

Oavsett kanske galoppsporten en gång i framtiden blir en doktorsavhandling i organisationsteori?

Ett fenomen man kanske kan hoppas på är ”förbrödringsfasen”. Efter kris och ovänskap i en relation, företag, politik eller organisation kan så småningom även de mest stridslystna ”ge upp” och konstatera att vi orkar inte mer. Vi måste försöka tillsammans. En följd kan bli, när utmattningen är total, att välviljan nästan blir översvallande. Något att hoppas på?? På sociala medier börjar det dyka upp fler och fler som signalerar ”eld upphör”.

Coronan är hänsynslös

Vissa optimister trodde att publiken skulle vallfärda till banorna när coronan började släppa på sitt järngrepp. Sanningen blev dessvärre tvärt om. Både trav och galopp, efter den information jag lyckats ta del av, har extremt svårt att få upp publiktalen. Jag har mina tankar men mer om det en annan gång.

Det finns olika sätt att välkomna publiken. Så här ser det ut på York.

Augusti och nu kommer åringsauktionerna

Nationellt och internationellt är sensommaren och hösten åringsauktionernas tid. Bland annat fungerar ju dessa även som ett sätt att mäta ”hälsoläget” eller aktiekursen inom galoppsporten. Positiva siffror och en optimism, nedåt och en pessimism. För den svenska auktionen finns det tyvärr mycket som pekar mot ett ”katastrofutfall”. Att katalogerna, både i Sverige och Danmark, dessutom i år känns kvalitativt ”tunna” gör inte saker och ting bättre.

Vad jag förstår kommer ingen Derbyproposition, och inga andra propositioner eller åtagande överhuvudtaget, för 2023 förrän till våren 2022. Den osäkerheten i tider som dessa gör sannolikt att köpintresset får sig ytterligare en ordentlig törn. Köpare gillar stabilitet, vetskap och förtroende inför framtiden. Bristvaror numera.

Ett scenario som undertecknad inte alls tror är otänkbart. Åringsauktionen blir misslyckad. Många åringar blir osålda eller säljs till låga priser. Uppfödarna kommer upp på barrikaderna och kommer kräva att SG ”agerar”. Den heliga graalen kommer tillbaka på banan – stäng Svenskt Derby, kanske till och med även för danska och norska uppfödningar. Behåll alla pengar själva blir ett välkänt slagord. Några kommer protestera, inte mist de som köpt åringar internationellt, men med hänvisning till läget kommer man slå till med, att situationen är att likna vid ett nationellt nödläge… EU procenten hoppas man klara genom att hävda att Derbyt är en historiskt lokal löpning. Protektionisterna kanske aldrig kommer att få ett bättre tillfälle för att sätta kniven rakt in i strupen på en galoppsport som borde vilja något mycket, mycket mer.

Välgörande vore om SG redan nu gör ett uttalande i frågan. Ren självbevarelsedrift kanske.

Vintergalopp

Augusti och nu väntar vi på ett årligt spektakel på galoppsportens årsagenda – vintergaloppens vara eller inte vara. Att på ett så flagrant sätt misshushålla med pengar, som att driva vintergalopp med nuvarande förutsättningar, är helt osannolikt. SG kunde ju prova att bränna pengar på bål som en alternativ söndagsunderhållning. Det hela är ju verkligen att kasta bra pengar efter dåliga. Om just vintergalopp skulle vara livsviktigt för någon, så rekommenderas att denne någon gör något annat. Denna skrivning kommer säkert reta en del, men visar bara att galoppsporten för att lyckas måste jobba övergripande, långsiktigt och med kommersiella överväganden. Om det drabbar någon grupp är det tråkigt, men så måste utvecklingen vara. Inget är beständigt. För att återknyta till litenheten så känns det som om SG inte kan värja sig för påhopp ifrån vissa, framförallt Bro Parks tränare. Låt dom gapa.

Jag vet inte vad vintergaloppen kostar exakt. Antag att den kostar, i närheten av mina tidigare nämnda fem procent som skulle kunna avsättas för framförallt räntor på en baninvestering. Vissa kan säkert hävda att man inte kan ställa detta emot varandra. Det kan man visst, om man väljer mellan en framtid för en sport och ett obegåvat slöseri för dagen.

Tävlingsdagar och tävlingstid

Utan att veta vad ATG vill, eller andra överväganden, kan man bara konstatera att vill man i ännu högre grad minimera publiken, ska man ha söndagstävlingar med första start 11.50! Vi behöver synas i TV, men undertecknad tror det är av absolut största vikt, att vi gör allt för att göra våra bättre tävlingsdagar mer publikvänliga och publikattraktiva. Speciellt på Bro borde man inför 2022 ha ett vasst åtgärdspaket på plats. Tid och dag måste ifrågasättas. Hur ska man kunna sälja Champagne när tävlingarna börjar före 12.00……

Bästa någonsin

Planerar för Oslo och Norskt Derby. Om Derbylöpningen är ett ”hopkok” av talangfulla till talanglösa står Marit Sveaas ut som sannolikt den bästa löpning som någonsin ridits i Skandinaven. Absolut när det gäller löpningar utan utomskandinavisk medverkan.

Servis och Navarro

Många har säker läst om den gigantiska dopningshärvan som skakat Amerikansk galoppsport. Först när FBI blev inkopplade kunde man börja skaka om ordentligt. Det rör sig om långvarig och konsekvent dopning med medel som inte synts på dopningskontroller. Läste att Navarro nyligen erkänt och förmodas få minst 5 år i fängelse och skadestånd på 25 miljoner dollar. Man undrar ju självfallet om vad som hänt/händer i resten av världen?? Känns ju ganska så osannolikt att detta bara förekommer/förekommit i USA. Fortsättning lär följa…..

‘Reckless fraudster’ Jorge Navarro admits to global racehorse doping scheme

• US trainer faces up to five years in jail after guilty plea
• Navarro won millions while coordinating illegal scheme

A prominent horse racing trainer pleaded guilty on Wednesday to involvement in what US prosecutors have called a global scheme to systematically drug horses and cheat the betting public.

Jorge Navarro admitted in federal court in Manhattan to involvement in a conspiracy to administer performance-enhancing drugs to horses, in order to win more prize money at racetracks.

“I was the organiser for a criminal activity that involved five or more participants. I coordinated the administration of non-FDA approved drugs that were misbranded or adulterated to horses under my care,” he said a statement to the court. “I abused a position of trust as I was a licensed horse trainer and the horses were in my custody at the time.”

He could be jailed for five years at his sentencing, which is scheduled for December. He has agreed to pay $25.9m in restitution, reflecting winnings tied to doping. Judge Mary Kay Vyskocil accepted Navarro’s guilty plea.

“As he admitted today, Navarro, a licensed trainer and the purported ‘winner’ of major races across the world, was in fact a reckless fraudster whose veneer of success relied on the systematic abuse of the animals under his control,” US attorney Audrey Strauss said in a statement.

Jason Kreiss, Navarro’s lawyer, said in an email the trainer accepted responsibility for his actions.I spent half my life in horse racing. The Medina Spirit scandal lays bare why I leftElizabeth BanickiRead more

At least 31 trainers, veterinarians, drug distributors and others have been charged since March 2020 over alleged doping affecting races in New York, Kentucky, Florida, New Jersey, Ohio and the United Arab Emirates. Seven defendants have pleaded guilty and one entered a deferred prosecution agreement, court records show.Advertisementhttps://733a37b505f542d5c811c8d223451bf6.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-38/html/container.html

Other defendants include Jason Servis, the trainer of Maximum Security, who appeared to win the 2019 Kentucky Derby before being disqualified for interference. That horse also won the $20m Saudi Cup, the world’s richest horse race, before Servis was charged.

Servis is seeking to suppress a variety of wiretap evidence, including from Navarro‘s phone. Rita Glavin, a lawyer for Servis, declined to comment.

Navarro’s career winnings total $34.9m, led by $3m for the gelding X Y Jet, according to racing industry database provider Equibase.

Prosecutors said Navarro regularly drugged that horse, including with a substance he called “monkey,” in March 2019 before it won the Dubai Golden Shaheen, collecting $1.5m. X Y Jet died of an apparent heart attack in January 2020.

Artikel från The Guardian 11 augusti 2021

Säg inget annat än att galoppsporten är en omväxlande och spännande värld!

Vi ses och kanske hörs så småningom…..

BG