kapplopningsbanan.com

Harald Dörum galoppsportens hopp?

Att Harald Dörum fångade stafettpinnen som ny VD i Svensk Galopp slog ner som en bomb, i alla fall i min värld. Haralds namn har ju nämnts i olika sammanhang under flera år men nog trodde jag att han, en gång för alla, lämnat svensk galoppsport åt sitt öde. Låt oss hoppas, att det som gjort att han tagit sig an utmaningen är en djup och innerlig ambition att sätta svensk och skandinavisk galopp i en färd uppåt och framåt. Reaktionerna på utnämningen har ju varit extremt positiva från alla håll vilket säkert kommer att hålla i sig en tid. När Harald, förhoppningsvis, kommer att börja stänga och vrida upp olika kranar kommer nog vissa att skrika rakt ut på välkänt galoppmanér.

Med Harald som VD förefaller styrelsen som ett gäng amatörer, om uttrycket tillåtes. Låt oss hoppas att styrelsen accepterar en VD som har kunskaper och erfarenheter som vida överstiger styrelsens samlade kompetens. En eloge till styrelsen som hade mod att utse en VD som på de flesta sätt är mer lämpad än dom själva.

Efterfrågan på galoppsport är ett av de fundamentala problemen

Jag har skrivit om det förr men det känns som om det aldrig blir för ofta att återkomma till efterfrågan på galoppsport. Alla företag/verksamheter som på en marknad saluför produkter eller tjänster måste, för att kunna fortleva, ha kunder som är beredda att betala för verksamhetens utbud. Lite förenklat kan man inom galoppsporten hitta tre väsentliga kundgrupper.

Hästägarna som köper, betalar träningsavgifter och tävlar med hästar. I Sverige tävlas det om 70 miljoner brutto per år. Kostnaden för hästägarkollektivet ligger på kanske 150 miljoner. Oavsett exakta siffror kan vi konstatera att de som äger hästar, kollektivt måste vara villiga att skjuta in massor av förlustpengar i systemet. Vi kan väl konstatera att detta system idag fungerar mindre bra. De befintliga kunderna sviktar och tillförseln av nya kunder är alldeles för låg.

Spelarna som finansierar stora delar av sporten och ser till att det finns prispengar att tävla om. För att uttrycka det förenklat är detta något vi inom galoppsporten inte, i någon större utsträckning i alla fall kortsiktigt, kan påverka. Vi får våra pengar via ATG och vår egen påverkan på utfallet är marginellt. Trots detta är det viktigt att spel på galopp utvecklas. Det är en viktig sundhetsindikator och på längre sikt sannolikt livsviktigt, att spelarna gillar att spela på galoppsport. Systemet med vår tilldelning av pengar är säkert största anledningen till att vi inte fokuserar på efterfrågan på galoppsport.

En tredje grupp kan vi kalla galoppfans. En grupp som kanske äger en hundradels häst men som framförallt följer, besöker och talar om sporten. I vissa galoppländer, inte minst England är det en ekonomiskt väldigt viktig grupp, mindre så i Sverige. Vi måste på sikt bli enormt mycket bättre på att leverera galoppsport/events som kunder är villiga att betala för. Jag frågade VD för Newbury för något år sedan hur mycket en besökare i snitt ”gör av med” på ett banbesök (ex. spel). Han trodde det rörde sig minst om ca 500 kr. Entré, bar, restaurang etc. I sammanhanget betonades att sällanbesökare ofta är betydligt mer benägna att spendera på just mat, dryck och underhållning. Något som är viktigt att ha i minnet när banorna måste utvecklas eller som i Skåne byggas nytt. När vi inte kan påverka spelnettot blir denna del av sporten, att generera andra intäkter, otroligt viktig. I Skandinavien är Klampenborg, som får minst pengar ”von oben” självfallet överlägsna kamraterna i Sverige och Norge som är vana vid att fånga manna från himlen. Naturligtvis hänger de tre kategorierna ofta intimt samman.

Jag har ofta skrivit om vår introverta sport. I motgångstider gäller det ju att titta på sin marknadsposition för att förbättra lönsamhet och efterfrågan. I tidigare bloggar har jag skrivit om att vi i mycket större grad bl.a. måste differentiera sporten. Sammantaget är det ofta helt obegripligt hur fokus inom galoppsporten nästan alltid är på leverantörerna och inte på kunderna.

Anti kundvård

Som man bäddar får man ligga, känns uttrycket igen? De senaste två åren har man från SG, tävlings- kommitté och fullmäktigemöte ständigt fått sig till del att Derbyserien har för höga prispengar, eliten får för mycket, unghästloppens prispengar bör halveras, breddgalopp är det som är viktigast osv. Oavsett om det varit explicita uttalande ifrån SG har budskapet nått fram och slagit rot. Viljan att köpa nytt och viljan att investera har fått sig en törn. Det hela ska inte bara ses i det ekonomiska perspektivet, minst lika viktigt är det emotionella. Människor som kanske spenderat stora pengar på nya hästar får plötsligt veta att dom egentligen inte är önskvärda.

Sedan blir man från ledningshåll överraskad och bekymrad att inga/få vill investera i nya unghästar. Man må tycka att det är odemokratiskt eller vad man vill men sporten, för att utvecklas och må väl, måste bygga på att tillräckligt många vill/vågar investera stora pengar i extrema chansinvesteringar som fullblodshästar de facto är. Tycker inte de i toppen av pyramiden att det är kul kraschar den professionella sporten. Mer om det en bit ner.

Stor osäkerhet om vad framtiden kommer att erbjuda kopplat med banfrågan i Skåne, ovänskap och ständiga konflikter har tillsammans skapat en situation där de som trots allt köper en galopphäst borde erhålla en tapperhetsmedalj.

När ingen eller få vill köpa måste fokus framöver vara på just KUNDER!

Snart kommer det

I min förra blogg förutsåg jag att en leverantörsgrupp, uppfödarna (i alla fall vissa) kommer att uppvakta SG med krav på extraordinära åtgärder. Kraven kommer förmodligen bli en uppvisning i alla kända protektionistiska åtgärder. Ivan Sjöberg är ordförande i SFAF och är familjär med alla tänkbara sätt att dra åt tumskruvarna. Nu är det nog inte bara utomskandinaver som ska akta sig. Norsk och dansk galopp kan säkert utsättas för åtgärder som många av oss inte ens skulle kunna drömma om att de ens skulle diskuteras. Vi har ju inte sett det än, lugn det kommer med garanti…

Det absolut värsta av allt är att krav som dessa inte kommer att förpassas direkt till papperskorgen. Numera känns det tyvärr som om det kanske finns möjligheter att få styrelse/fullmäktige med på ett antal mörkeråtgärder, som kanske en gång för alla förpassar galoppsporten i Sverige ner till ren och skär lingonseriegalopp. Om vi inte ens kan möta Norge och Danmark i ädel tävling på helt lika villkor vad finns det då för hopp kvar? Det är bara att hoppas att tillräckligt många har några perspektiv kvar på tillvaron. Harald Dörum är ny VD i SG och vi är många som hoppas att han en gång för alla kan stoppa undan alla tänkbara medeltida åtgärder.

Banfrågan i Skåne

Utöver osäkerheten om sportens inriktning är banfrågan i Skåne den andra stora förmörkelsen. Ny bana eller ingen bana i Skåne? Spelet kring detta har lagt en ”död mans hand” över skånsk galoppsport. Titta på träningslistorna och titta på köpintresset, sporten blöder. Dessutom kan man titta på startlistorna till Jägersro. Till tävlingarna i början av oktober fanns tre (3!) startanmälda tvååriga maidens… till en Maidenlöpning. Vid den här tiden på året borde det snarare vara så att det fanns krav på att loppet borde delas pga. för många startanmälda. Vän av ordning undrar hur de kommande tävlingssäsongerna kommer se ut på Jägersro. När allt inom galoppsporten kokats ihop till sina beståndsdelar handlar det till slut mycket om framtidstro och om drömmen om att få uppleva lyckoruset i vinnarcirkeln. När detta försvinner så accelererar en negativ spiral som tenderar att även de mest lojala och optimistiska börjar krokna. Nu handlar det inte bara om en ny bana, dessutom har ju Skånska Travsällskapet meddelat att till våren börjar man bygga och träningsfältet försvinner. SG har ett avtal om tre års uppsägning. Hur mycket är STS beredda att betala för avtalsbrottet. En sak är väl uppenbar, att SG kan få ner den totala hyreskostnaden till STS, nu när alla förutsättningar ställts på ända. I detta sammanhang känns det märkligt att det är så tyst från tränare och hästägarehåll. Nöden är uppfinningarnas moder. Kanske finns det möjlighet att för rimliga pengar hitta en träningscamp för galopphästar på något annat ställe. Det känns som 2022/23/24/25 med träning på resterna av det forna Jägersro kommer att vara en kraftig accelerator i utförsbacken. Min personliga känsla är att situationen för skånsk galoppsport är ännu mörkare än vad många kanske tror. Dessutom känns de tungt att vi ska ”harva runt” på Jägersro i flera år. Ljuset i tunneln behövs inom kort och vi hoppas att det blir starkt! Dessutom ska vi vara ytterst medvetna om att vissa inom galoppsporten kommer använda vikande siffror på hästar i träning och aktiva tränare och hästägare som ett argument att det inte behöver byggas någon bana överhuvudtaget. Hur var argumenten för SG´s bildande; Nu krokar vi arm och arbetar för en större, starkare och framgångsrikare galoppsport.

Sturup hetaste budet

Nya markletargruppen under ledning av Jan Kleerup jobbar på. Dessutom verkar dom ha förtroende ifrån en majoritet inom galoppsporten, bara det! Senaste infon berättar att nedlagda golfbanan i Sturup nu passerat Bara som favorit till lokalisering. Bara verkar dock ha nio liv och känner sig nog inte uträknad än. Sturup var med bland de ca. 10 kandidaterna för 5-6 år sedan, när undertecknad fortfarande var med i matchen. Kommer ihåg vandringar på den nedlagda golfbanan då det konstaterades att det var, med skånska mått, kuperat och många, många träd på stor del av marken. Eftersom det då inte var en het kandidat gjordes ingen djupare analys. Positivt är att marken inte är jordbruksmark. Om Länsstyrelsen accepterar nödvändiga stora förändringar kan man nog bara gissa om. Dessutom verkar Toppeladugård finnas med, men med ett nytt område. Gångavstånd från undertecknad men det känns som en outsider i sammanhanget.

Kleerup och Klemedsson utlovade med bestämdhet att gruppen inte skulle designa och bygga den nya banan, det ska överlåtas på proffs. Att gruppen trots allt ska välja ut den lämpligaste marken för en galoppbana känns tillräckligt amatörmässigt för att osäkerheten ska nå högsta varningsnivå. Vän av ordning undrar; om man ska välja mark för en galoppbana måste väl rimligtvis proffsen vara med redan i urvalsprocessen.

Bro Parks banor och vintergalopp

Bro Parks dirttrack är otjänlig och likaså är gräsbanan. Efter en ny bana i Skåne, som finns i en helt egen prioritets division, måste Bro Parks banor vara ett måste att åtgärda. Dirttracken är tydligen på gång och gräsbanan måste förmodligen göras om, helt och hållet. Hur kan så mycket pengar ha använts på ett så oprofessionellt sätt. Men det finns ingen återvändo, vill man något med sporten måste banorna var minst i nivå riktigt bra. Detta är kanske det viktigaste fundamentet för hela galoppsporten. Man måste ha bra banor!! Det börjar där.

Att den i sammanhanget numera nästan helt absurda vintergaloppen inte, en gång för alla, förpassats till historien är fullständigt obegripligt. Även om man skulle hävda att en ny dt bana skulle klara vinterbearbetning finns det ”miljoner” skäl att låta bli. För undertecknad kan frågan om vintergalopp sammanfatta galoppsportens nuläge. Vill man att galoppsport är ett försörjningssystem för vissa aktiva som gillar galopphästar eller en tävlingssport med tuff konkurrens med fokus på en galoppsport i ständig utveckling? För undertecknad är svaret givet.

Åringsauktioner

Besökte för första gången auktionen på York Stuteri. Professionellt med en fantastisk anläggning. Som så ofta på auktioner här hemma blir man ofta överraskad av att vissa hästar går väldigt dyrt medan andra inte kostar något alls. Orsakerna kan vara flera men oftast beror det ju på att det saknas ”djup” i marknaden. Har man tur och, två vill ha hästen, kan priset rusa upp, har man otur och det bara finns en så blir priset därefter, man kan ju inte bjuda emot sig själv. Lite reflektioner.

Entydigt på York, och ännu mer i Stockholm, är att vissa hästar överhuvudtaget inte går att sälja. Även om man får hästen gratis känns det mindre klokt att bekosta kanske ett års träning för att konstatera att det var en flopp. Flera, men inte alla, säljare har insett att det inte är meningsfullt att föda upp vissa typer av hästar. Även om vissa säljare vill att SG ”griper in och gör något” så måste det vara varje säljares ansvar att ta ansvar för det som bjuds ut på marknaden.

I sammanhanget kan man konstatera att på en auktion där vissa hästar är på plats och andra inte, är det ett enormt handikapp att inte kunna visa varan live.

Att efterfrågan sviktar kanske mer än någonsin är uppenbart. Internationellt är det hausse på åringar. Keeneland har avslutat sin 11 dagars maraton sales med enorma ökningar. Fjolårets totalsumma passerades efter halva auktionen. Tattersalls Irelands åringsauktion helt nyligen var sensationellt bra. Goffs var strålande och nu pågår Tattersalls Book 1 där creme de la creme ska möter marknaden. På tredje dagen är det många leende när snittet ligger på ca. 3 miljoner SEK per häst. På Goffs köptes det positivt nog en hel del till Skandinavien. Bortåt 10 st för sammanlagt ca 10 miljoner kronor. Nu väntar vi med spänning om dessa hästar kommer att få anmälas till svenska Derbyserien 2023!!

Övertron att bilda konsortier? På Facebook och på andra sociala media kämpar flera tränare för att försöka bilda konsortier på åringar som köpts in på spekulation. Friskt vågat hälften vunnit även om man undrar om det finns andelsköpare till alla hästar. Heder till de som försöker samtidigt som det blottlägger bristen på köpare som köper själva eller i en mindre grupp.

Fick mig berättats ifrån Stockholm att vissa säljare ondgjort sig över att vissa sydsvenska tränare bojkottade deras åringar. Sant eller inte, men det måste väl vara allas rättighet att köpa av vem man vill.

Systemproblem med organisationen

En ägare/ägargrupp av ett företag måste ibland ta drastiska beslut för att säkra fortlevnad och utveckling av företaget. Nyheterna berättar dagligen om förändringar som genomgripande påverkar en massa människor. Hur ska detta gå till inom svensk galoppsport om framtiden ställer nya och annorlunda krav. Hur kan vi ändra och förändra? Svaret är förmodligen att det inte går. Organisationen är inte gjord för att förändra. Möjligtvis om de egna hålles skadelösa. I den gamla organisationen fanns ett visst mått av hälsosam konkurrens mellan banorna, och var och en fick stå till svars för felaktiga beslut. Låt pengarna gå till banorna och låt dom ta ett eget ansvar för sin verksamhet. Då är det inte längre nån annans fel, det är ditt.

I min värld är en förutsättning att driva galoppsport värd namnet ett krav att densamma är professionell i sin grundstruktur. Professionella tränare och ryttare är ryggraden med amatörer som komplement men i en professionell struktur. Jag hävdar, att vill man öka möjligheterna för båda grupperna måste sporten diversifieras utifrån de två gruppernas förutsättningar. Det som händer idag är att den professionella sporten minskar betydligt i omfattning. Nu talar vi inte om licenstyp utan om verksamheters sätt att bedrivas.

En professionell verksamhet kännetecknas bla. av att antalet hästar i träning oftast är minst 15-20. Personalen som arbetar är normalt anställda och helt ”vita”. En mindre del kan arbeta på F-skatt. Hästarna ägs oftast helt eller nästan helt av hästägare/enskilda/grupper/större grupper som betalar en relevant träningsavgift. Man kan fortsätta med beskrivningar men detta är ett par kriterier. Hur många når dit idag, hur många fanns för tio år sedan och hur ser det ut om 10 år?

Det finns ett fåtal som säkert uppfyller önskekraven, men den kategori som ökar är träningsstall där tränaren är största ägare med få eller ingen anställd. Några kanske på F-skatt, några svart, några kanske inte ens får jobba i landet, några jobbar mot att man har en halv häst i träning, träningsavgiften för externa ägare är för låg. Nyinvesteringarna i hästar är låg. Låg andel unga hästar. Tränare och ev. partner sliter hårt, hårt för att få det att snurra.

Vanligt är också att galoppträningen egentligen är en bisyssla till någon annan sysselsättning som i sig kan vara väldigt skiftande. Detta tenderar självfallet att påverka prisbilden för kunderna, behöver man inte ta ut egen lön kan prisbilden hållas tillbaka.

På Bro har jag hört att ett stort antal personer numera har sin privata bostad i stallarnas personalutrymme… Den ena kategorin drivs av kärlek till sporten, brist på alternativ och drömmar om framtiden som gör att man inte lämnar. Den andra, som har en ”annan” försörjning drivs sannolikt av samma orsaker men har en ganska så annorlunda grundsituation. Känns det igen? Sammantaget håller man tillsammans till stor del galopphjulet rullande. Det är absolut inget som helst fel på dessa semiprofessionella tränare men strukturen måste skapas för de ”riktigt” professionella.

Med dagens struktur i sällskapen sitter dessa semiproffs grupper sammantaget på en stor del av ”leken” eller makten i sällskapen. En sak vill man och det är att vinna fler löpningar och mer pengar. Investera? Nja, bättre att fördela om priskakan…

Vem kan vrida rätt och skapa förutsättningar för en riktigt professionell sport i framtiden?? Jag tror det blir väldigt väldigt svårt då de som bestämmer i stort tillhör kategorin som snarare ser de ”riktigt” professionella som onödigt gynnade.

Det finns många kärnor i galopp pudeln. En av de viktigaste är att ta tillvara den riktigt professionella sporten och dessutom föra den framåt. En ingrediens är fokus på unga hästar och bra hästar. Då kanske fler kan få riktiga jobb, fler uppfödare kan sälja sina åringar, hovslagaren får betalt och fler hästägare vill känna upplevelsen. Det finns fler ingredienser i framgångsmixen, men om svensk galoppsports framtid är ett eldorado för medelmåttighet i alla dess former, då får vi tyvärr konstatera att den sport vi älskar inte längre går att känna igen,