Rubriken syftar självfallet på väntan på nästa steget i det, som det känns, närmast oändliga spelet kring den nya banan. I dagarna är det två år sedan jag gick i ”helpension” efter att i två år arbetat på 50%. De sista två åren arbetade jag mesta tiden inom projektet ”Ny bana i Skåne”. Strax innan jag slutade stoppades som bekant det projektet helt och hållet i samband med stora förändringar i SG styrelsen. Intressant i sammanhanget är att jag efter att jag slutat aldrig någon gång blivit ombedd, inte i ens det minsta, att tycka till, kommentera eller på något annat sätt bidra. Orsaken kan man ju spekulera i, men för att vara helt uppriktig känns det ibland konstigt att från att vara djupt engagerad till att nästa dag vara helt avpolletterad.
Detta faktum var självfallet en av orsakerna till att denna bloggen startades upp. Sannolikt har bloggen haft en ytterligare ”isolerande” effekt. Många, många har uppskattat mina funderingar samtidigt som en hel del kanske inte är lika begeistrade….
Hur som helst känns det konstigt att inte på något sätt finnas med i processen kring svensk galoppsports framtid. Samtidigt vill jag understryka att pensionärslivet i många stycken är sällsynt behagligt.
Denna omgången blir det lite kortare funderingar om vad som händer och sker i galoppsportens förtrollande värld.
Nyinköp och prispengar
Hela hösten kan man, om man inte har något annat trevligt för sig, följa alla fullblodsauktioner på nätet. Senaste veckorna har smilbanden varit kraftigt upp nästan överallt så fort en fullblodspålle letts in i en auktionsring. Med få undantag har köplusten varit kraftigt upp. Dock har skandinaviska köpare, för det mesta, varit mindre aktiva än tidigare år. Förr var ju Tattersalls Horses in Training Sales ett eldorado för Skandinaver. Vissa år gick långt mer än 100 hästar till Skandinavien. Dom tiderna är förbi.
Mellanöstern har köpt som aldrig förr. Inte bara Dubai är hett. Saudi, Bahrain, Oman och efterfrågan på fullblod i alla prisklasser är närmast osannolik. Östeuropa är aktiva, ofta i billigare segment, men rör sig uppåt. Australien är på hugget som aldrig förr och köper i det dyraste skiktet. Gräslopp blir mer och mer det som gäller i Amerika och numera köps åringar och tävlingshästar i stort antal västerut. Hongkong fortsätter att köpa. Mellanöstern, Australien, Hongkong och Amerika erbjuder väldigt höga prispengar till kvalitetshästar. Maidenlöpningar för tvååringar, kategori bättre, ligger i USA numera på nivå minimum 500 000 SEK oftast högre. I England är prispengarna för mellan/lägre kategorin kanske bara något bättre än här hemma, för de bättre hästarna är numera prispengarna ganska imponerande. Inte bara i Black Type utan även i de bästa handicaperna. För några veckor sedan öppnade Cheltenham och erbjöd ett antal handicaper i Klass 2 med 300 000 till 400 000 SEK i varje. Enligt uppgift kom 19 000 på fredagen och 26 000 på lördagen för att titta…. Hindersporten är på alla sätt glödhet i Storbritannien.
Utan att ha gjort en noggrann analys kan man konstatera att vår relativa nivå på prispengar gentemot övriga Europa har försämrats kraftigt de senaste, kanske 10 åren. Tyskland är med nedåt i prispengar men å andra sidan har man hästar som kan säljas för extremt mycket pengar till hela världen.
För att återgå till auktioner och nyinköp kan vi konstatera att Filip Zwicky gjort ett stort jobb för att göra Goffs till ”huvudleverantör” för Skandinavien. 15 fölston och föl, flera dyringar, gick till Skandinaven nyligen. Väldigt uppmuntrande och följ Filip på http://www.galopsport.dk. Intressant är att det ofta är danska ägare som numera står för både dyrast och flest inköp. Heja Danmark som står för den kapplöpningskultur som fortfarande finns kvar i Skandinavien.
I hela mitt galoppliv har jag strävat efter att på alla sätt få galoppsporten att bli ”större och bättre”, kanske vaga begrepp men läsaren förstår nog vad som avses. Som allmänt sportintresserad följer jag sportsidor och sportjournalistik och förvånas över att galoppsporten måste vara den enda sport som saknar tydliga internationella ambitioner. Många sporter är idag mer eller mindre kommersiella och alltid internationella. Galoppsporten måste tänka större, längre och djärvare.
Projekt Baden Baden 2022
Läste med intresse om Eva Isacsson Sjunnessons föl 2021, New Bay och Adlerflug avkommor bl.a. Jag vet att en del andra uppfödare i Skandinavien också har föl med en ”internationell approach”. Samla 6-10 åringar under en gemensam banner, åk till Baden Baden och utmana internationella köpare. Jag är övertygad om att vi har kompetens och möjligheter att kraftigt överraska. Dessutom är jag övertygad om att Klaus Eulenberg på BBAG är beredd att lämna mycket gynnsamma villkor.
Ett av de största felen svensk/skandinavisk galoppsport gjort under de senaste kanske 20 åren är att man undvikit att ta alla chanser som funnits till att i mycket större utsträckning bli internationella. Alldeles för många tror att framtiden är fokus på ”hemvävd” galoppsport. Det är säkert trevligt för de inblandade, men har man ambitioner att överhuvudtaget attrahera media, investerare, hästägare, spelare och publik måste det till något helt annat. Hur konstigt det än låter, tror jag att skandinavisk fullblodsavel kan bli en av murbräckorna in i den större världen.
Jockeyklubben
Har vaknat upp på ett sensationellt sätt. Ibland undrar man över spretigheten när man nu ska bli galoppsportens välgörare inom snart sagt varje område. Inget tvivel om det goda uppsåtet men finns det kompetens och resurser till alla brandkårsutryckningar för att hjälpa till. Senast är det svensk avel som nu ska få hjälp. Precis som många andra som försökt med det tidigare så sjösätter man ett bidragspaket för leverantören/uppfödaren. Detta i ett skede då vi har för lite efterfrågan till det utbud vi faktiskt har. Varför inte stimulera kunderna och stötta de bästa stolöpningarna så att dessa samtliga kunde bli Black Type löpningar inom kanske 5 år. Det vore ett långsiktigt och bestående projekt som hade haft möjlighet att göra skillnad. Log lite när någon undrade om hästarna måste köpas på auktion för att få del av ett av bidragen. Privata köp är ok och flera privata inköp lär ske strax över gränsen på 100 000 kronor…..
Det finns ett uttryck ”Ska Du bli miljonär på hästar så börja med många”. Inte bara i uppfödningssammanhang utan även i andra galopprelaterade sammanhang är det som om en av de mest uppenbara sanningarna numera inte får uttalas. Ska Du hålla på med galopphästar så var beredd på att det kostar, har Du en hundradel kanske Du klarar dig, men vill Du vara med i större grad så var beredd på att det kostar väldigt mycket… Så är det överallt i hela världen och så kommer det med garanti att fortsätta att vara. Galoppsport är en fantastisk sport för alla, men det behövs att ”de med kassan i ordning” blir lika roade som sådana som undertecknad.
Hästar i träning och tävlingsdagar
Från min horisont är det omöjligt att få en komplett bild, men antalet hästar i träning nästa år riskerar att fortsätta nedför. Mest illavarslande är att det ser tuffast ut bland tvååringarna som kan nå ”all time low” nästa år. I detta sammanhanget känns antalet tävlingsdagar för 2022 som sällsynt ambitiöst. Visserligen kan man delvis gå ner i antalet löpningar per tävlingsdag men många löpningar blir svåra att fylla på ett rimligt sätt.
På tal om tävlingsdagar tror jag det är läge att börja tävla när människor vill komma på galopp. Om vi inte kan få lite ”drag” på tävlingsdagarna hur ska vi då kunna attrahera nya besökare och galoppfans. Lördagar/Söndagar kan man lämpligen starta kl.14 och vardagkvällarna, vart tog dom vägen. Tänker med saknad på Stockholms Stora kvällen en försommartisdag eller Prammstorsdagen på en ibland i alla fall ljummen majkväll. Jag förstår att galoppen ”tilldelats” lämpliga luckor av ATG i utbyte av TV tid. Som delägare av ATG är det läge att bestämma själv, får ATG bestämma kommer vi med garanti hamna på ännu konstigare tider. Nu är det lunchgalopp, snart kanske frukostgalopp? På lite sikt tror jag också att en förutsättning för ett större galoppspel förutsätter dynamiska och attraktiva livetävlingar med en publik som har ”a good time”. Dom som inte tror att det är möjligt kan ju åka till Klampenborg och uppleva hur det kan gå till.
Från östtysk järnvägsstation till grön oas
I detta sammanhanget tänker man ju omgående på nya Skånebanan. Jägersro är ju numera ”övergivet” och har en charm som en gammal östtysk järnvägsstation… Om man låter rätt personer skapa det nya konceptet har en ny Skånebana alla möjligheter att bli en katalysator för hela Skandinaviens galoppsport. Den chansen kommer inte tillbaka på många, många år. Hoppas alla inser att detta inte bara är till för några skåningar utan kan vara något som alla har stor glädje av. En stor budget är bra men en mycket mindre budget kombinerat med kreativitet och uppfinningsrikedom kan vara ännu bättre. För Jägersros del känns det som en gigantisk utmaning att tävla vidare på den nuvarande anläggningen till och med 2026, fem säsonger. Det gäller nog att ha exceptionella målbilder om en ny ljusare framtid för alla intressenter. Om den nya travanläggningen dessutom skulle öppna, säg 2024, talar vi om kanske två år med bara galopp. Hur kommer det se ut då på och kring Jägersro??
Pengar till alla….
Är prispengarna inte så imponerande kan vi oftare och oftare utropa, prispengar till alla startande! Numera släpps Järn och Brons klassen regelmässigt iväg med 5-6 hästar. För 10 år sedan var det regelmässigt 10-12 hästar i dessa lopp. För kollektivet innebär detta i stort sätt detsamma som en fördubbling av prispengarna. Jag förstår att de som äger och tränar kan tycka detta är riktigt tilltalande men som underhållning och spelunderlag är det på sikt helt förödande. 5 st. som kutar om 40 000 motsvarar 10 st. som kutar om 80 000. Något att beakta.
Ett par veckor sedan kommer ett förslag från bangruppen
Jan Kleerup och hans grupp aviserar att ”slutbetänkandet” om ny Skånebana kommer inom några veckor. Vi avvaktar med att nagelfara detsamma men mellan raderna känns det som om Bara kommer att gå segrande fram bland kandidaterna. Vi laddar batterierna och lär återkomma i ärendet.
En liten repetition från ett blogginlägg från den 10 februari.
SÄTT HÄSTEN I CENTRUM Prioritera banorna först och mest, gräsbana och dirttrack. Använd dom bästa rådgivarna som finns. När banorna väl ligger där dom ligger kommer dom, nästan med garanti, inte att förändras någonsin. Denna del av projektet måste göras rätt och komplett från början. Dom som säger att vi kan bygga om senare är nog helt införstådda med att det aldrig kommer bli av. Utgår ifrån att både gräs- och dirttrackbana ska byggas. Man kan leva med bara gräs men inte med bara dirttrack. I många år var jag verksam på Jägersro. Mitt jobb var alltid att promota Jägersro och aldrig offentligt kommentera vilken brist det var att vi inte hade en gräsbana eller både och. Jag kan utveckla detta till en omfattande skrivning men det får vara just nu. Gräs är däremot ett absolut måste. Utan gräs är banans roll fortfarande en andraplans bana. En gräsbana måste vara ca 2000 m. En sväng för 1600 m och max två svängar vid 2400 m. I Turnberry förslaget var 2400 m med en hel sväng och två halva svängar (raksträcka emellan). Vissa tror att gräset i USA ligger innanför dirttrack banan för att det är optimalt. Sanningen är att nästan alla dirttrack banor redan var byggda när man i USA kom på att man även bör ha gräsbana. Det fanns då bara en plats att bygga på, invändigt. Dessutom har dirttrack racing i USA en helt annan roll. I Europa är ju dirttrack racing en marginell företeelse. Det är ju ingen tillfällighet att Nordamerikas bästa gräsbana är den på Woodbine där gräsbanan ligger utanför dirttrackbanan. I detta sammanhang kan vi konstatera att Bro Parks banor har en bra layout. Likaså har Göteborg där man dock hade önskat en sista sväng med större radie och bredare bankropp. För de som följer internationell galoppsport är det ganska anmärkningsvärt hur andelen turfracing i USA och i Canada har ökat senaste åren. Från 5-6% av totala antalet lopp för några år sedan till över 20%. Fler startande, bättre spel och gladare hästar. På Woodbine har man en suverän gräsbana men byggde nyligen om travbanan (flyttad till Mohawk) till sin andra gräsbana för att kunna rida de flesta löpningarna på gräsbana under huvudsäsong. Skulle gissa att Woodbine tävlar 4 dagar per vecka från vår till senhöst. EN FULLVUXEN GRÄSBANA ÄR FUNDAMENTET FÖR ATT EN SKÅNEBANA BLIR EN SPORTSLIG FRAMGÅNG. Anlita de bästa och gör rätt. Vi kommer då ha gräs som primärbana på alla skandinaviska banor!
Lite ytterligare kommentarer
Per definition slits ju en bana mer ju kortare omkrets givet samma antal löpningar över samma distanser. Detta är ju speciellt relevant för gräs och negligerbart för dirttrack. Från Täby vet jag att svängarna, när banan är mjuk, slits väldigt mycket hårdare än raksträckorna. Ju större radie i svängarna ju mindre slitage. Sammantaget innebär en tight gräsbana ett stort underhåll. Det finns ju en anledning att man i USA inte tävlar på gräs när den är något annat ”firm” eller möjligtvis ”good to firm”. Dessutom är det sannolikt så att det för hästen att ansträngas utan skarpa svängar. Avslutningsvis är galoppsport en internationell sport. Vi vet inget om framtiden men en ”proper turf course” är alltid en bra början liksom att tvärtom nästan alltid är ett oöverstigligt hinder.
Jag staplar argument men är fortfarande orolig att de som borde lyssna har stängt av. Den som lever får se!!
Harald på sin jungfruresa
Vår nye VD Harald Dörum har varit ute och träffat fotfolket runt om i landet. Harald har betonat att han var ute för att lyssna och ta in och kommer efter nyåret tillbaka med sina förslag till prioriteringar. Att det blir fokus på ett mindre antal prioriteringar var han noga med att betona. Under sin resa var han även med på SG´s höstmöte och rådslag. Rapporterna talar om bra möten i ordnade former. Om detta beror på att man är på väg att lösa upp hårt åtknutna uppfattningar eller att de mest inflammerade frågorna hölls väl inpackade förtäljer inte historien. Fortsättning följer.
Läs statistiken så vet ni vad man tycker….
Alla som har uppfattningar i galopp politikens värld är ju för det mesta ganska kända och förutsägbara. För att känna på dagsformen är olika topplistor intressanta att studera. Det är statistik om tränare, ägare, uppfödare och jockeys men även om antalet betäckningar för olika hingstar, statistik från åringsauktioner, hingstlistor och liknande. Det man definitivt kan utläsa av dessa är att de ger en klar bild av hur de inblandade aktörerna vill att framtiden ska formas. Läs och begrunda så kan ni snabbt få en uppfattning om kommande utspel.
Galoppsportens långsiktiga ekonomi
Alla verksamma inom trav- och galoppsporten är ju i någon mån miljöskadade av det faktum att nästan alla pengar till sporterna kommer via ATG medel. När de dessutom kommit i riklig mån under många år måste man sätta frågan på sin spets. Hur använder vi resurserna och hur kan vi i framtiden använda dessa på ett bättre sätt. I kanske 30 år har vi levt under dessa premisser och kanske dags att från grunden se över hela vår organisation och verksamhet. Detta att sittfläsket ökar i ett system som vårt är ju inget konstigt eller någons fel. Det finns nog många som tycker det är bra som det är men nog borde det finnas möjligheter till en helt annan utväxling av de resurser som ATG levererar. Gårdagens prioriteringar är med garanti inte framtidens. Om det ska vara meningsfullt måste man även vara modig och lyfta på de största stenarna och de mest övervakade reviren. Är det någon som vågar? Jag tror det inte!
Träningsmöjligheterna på Jägersro
SG och Skånska Travsällskapet har ett avtal om träningen på Husiefältet. Om jag har uppfattat rätt har STS valt att ”helt bortse” ifrån avtalet och planerar för byggstart för sin nya anläggning våren 2022. Uppenbarligen ser man SG som ett problem man får ta konsekvenserna av. Det har viskats att galoppen inte ska bråka… Nä man ska inte bråka i onödan men om man så medvetet, som STS gör, och utan pardon väljer att bryta ett avtal måste det rimligen kosta så det känns. Åtminstone borde SG få använda hela anläggningen helt hyresfritt till den stänger för gott. Vi talar om travsällskapets största kund/sponsor/hyresgäst under mer än 100 år! Var inte snälldumma!! STS äger Jägersroanläggningen där delar sålts till ett konsortium med bl.a. Skanska och MKB. Belopp på tror jag ca 850 miljoner kronor. När galoppsporten behandlas på detta sätt måste det kosta.
Efter ett besök på Jägersros årsavslutning florerade ett rykte att fältet kanske kan finnas kvar även under 2022. Fortsättning följer.
Lösningarna samma nu som då
Hämtade nyligen hem ett antal kassar med ”gammal skåpmat” från Jägersro. Under 90-talet arrangerade föreningen Fullblodens Vänner ett antal galoppkonferenser som fick en karaktär av nationell konferens. Mycket har hänt på mer än 20 år men mycket är detsamma. Problem och funderingar på tänkbara lösningar som identifierades 1994 finns fortfarande kvar på agendan. Egentligen är det nästan skrämmande att vi, i alla fall i vissa avseende, kan konstatera hur litet som hänt. Hittade även Carta utredningen, Rapport från Organisationsutredningen för svensk galopp 2002 och litet annat smått och gott. En del guldkorn hittas. Vad sägs om detta, Under rubriken nya galoppsällskap föreslås att galoppintresserade i större orter i Sverige bildar nya galoppsällskap. Hässleholm/Kristianstad, Norrköping/Linköping, Sundsvall m.fl. nämns som tänkbara orter.
Vintergalopp – en symbolfråga?
Turerna kring vintergaloppen fortsätter och det känns som SG’s styrelse och ledning inte vågar ”sätta ned foten”. Det känns också som om hela frågan tappat sin rätta nivå och istället blivit något av en symbolfråga för stora delar av aktiva inom Stockholmsgaloppen. Galoppsporten i huvudstaden borde samla alla resurser som finns kring en hårdsatsning under den tid när galoppsport är som attraktivast. Det enda vintergaloppen tillför är att den kostar hiskeligt mycket pengar som tas ifrån den ”gemensamma börsen”.
Alla, nästan, vill ha en kompetent ledning som GÖR SOM JAG VILL. Annars är dom inkompetenta och skall bort. Denna kultur av ständigt ”hela havet stormar” med utbrott, uppringningar osv. är förgörande. Att litenhets syndromet hela tiden gör sig gällande. Precis alla som har ett finger i galoppsporten anser sig helt naturligt kunna spy vilken galla som helst över allt och alla. Dessutom som den naturligaste sak i världen. Sociala media har inte gjort saker och ting bättre.
Jag kommer ihåg CH Hermanssons klassiska ”Nån jävla ordning får det va i ett parti”. Även gamle LO basen Stig Malms färgstarka språk kanske kan passa in på vissa tingens ordning i galoppsporten.
På lördag är det suveräna hinderlopp på Newbury och på söndag Japan Cup i Tokyo så varför bry sig….
När andan faller på kommer kanske en ny blogg…..
BG
kapplopningsbanan.com 