I förra inlägget ”utlovades” en blogg om Bara-projektet. Bara som symboliserar tro, hopp och förtvivlan i en galoppsport som börjar bli något helt annat än den sport man en gång förtrollades utav. Sorgligt nog är det inte bara Bara-projektet som havererat, hela galoppsporten har nått lågmärkesnivåer som man trodde var helt osannolika och som gjort att många galopphjärtan i förtvivlan undrat vart vi är på väg. Det är omöjligt att utröna Bara’s öde utan att även försöka förstå vad som skett, sker och kommer att hända i framtiden med svensk galoppsport. Att skriva denna blogg och samtidigt försöka se någon form av ljus i horisonten har krävt mycken energi och inte så lite smärta.

En ljusnande framtid är vår

Sedan Täby Galopp försäljningen började få fastare former och spekulationerna tog fart huruvida galoppsporten under de kommande åren skulle få 4,5 eller 6 miljarder… väcktes drömmarna till liv om ett nytt galoppliv även i Skåneland. I Skåne hade JTG gått i graven men en ”bang” och även om relationerna med travsporten på Jägersro förbättrats så kändes det som om att galoppsport på Jägersro var ett avslutat kapitel. Dessutom var ju även travet på gång att bygga nytt, Jägersrobanan var ju en värdefull tillgång som kunde kapitaliseras. Även om travet, i alla fall officiellt, gärna byggde en gemensam trav- och galoppbana så var ”kompromissviljan” noll. Travet skulle äga och galoppen skulle hyra, dessutom skulle travbanan ligga på ett sätt som gjorde galoppsporten till en uppenbar andraplansfigur. Förutom travets ovilja att bjuda in, i alla fall med halvöppen famn, var vi flera som såg det som en förutsättning att vi nu måste skapa något eget, för att ha en minsta möjlighet att kunna realisera en utvecklingsbar galoppsport. En sak man ska komma ihåg inför framtiden är att travets intresse av att få med galoppsporten till travbanan enbart bygger ekonomisk realiteter. Maximera hyresuttaget.

Med en tids perspektiv på vad som egentligen hände därefter är det fortfarande en hel del som är inbäddat i ett töcken. Efter en rivstart följde ett tvärstopp signerat Lilius och Ohlsson. Omformningen av ATG från ”myndighet” till företag gav under ett år starkt begränsade resurser till såväl trav- som galoppsporten. Tillfället utnyttjades maximalt för att stoppa Baraprojektet. Därefter följde bl.a. den infekterade miljödiskussionen, en kraftigt polariserad sport, anklagelser, splittring och en tid när personer åkte ut och in i styrelsen och på VD-stolar.

Plötsligt lossnade det till slut och det togs ett nytt beslut om Bara i fullmäktige. Vi mest luttrade kände trots detta att ”it is not over until the fat lady sings”. Allt kunde fortfarande hända! Och det gjorde det.

Denna blogg var tänkt att vara publicerad för en lång tid sedan. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men när jag fick info att den ”nya” ordföranden i SG valt att avgå gick luften ur mig igen. Orsaken till ordförandens plötsliga avhopp var ett misstroendevotum som planerades av SGS. Nu var manegen krattad igen och det var ju inte överraskande att Lilius dammades av för att göra sin återkomst hyllad av McLaren och Siverup. Skrivningen om Lilius förträfflighet borde sparas till eftervärlden som ett historiskt dokument. Sättet han återvaldes som ordförande tyder också på en bristande respekt för stadgar och demokratiska spelregler. Åter kan vi konstatera att Stockholms Galoppsällskaps fullmäktige under ordföranden Eva McLaren, biträdd av Susanne Siverup, sitter på den helt avgörande makten inom svensk galoppsport. Dessutom vet Eva och Susanne så klart att Lilius redan från början av sin karriär inom SG varit en ivrig motståndare till Bara. Att han nu gjorde ett triumfartat återtåg betyder att Bara inte kommer att överleva. De flesta fullmäktige röstade för Baraprojektet förra omgången. Nu kommer en motion till årsmötet där det efterlyses alternativ till Bara… Varför kan man inte tala klarspråk? Bara skall stoppas och galoppsporten ska bli ett bihang till travet på ”Nya” Jägersro. Det sannolikt enda skälet till att inte skippa skånegaloppen helt är SG-avtalet med staten. Under åren har vi lärt oss att Lilius spottar neråt och slickar uppåt, dessemellan är han frikostig till de som stödjer honom. Travet och ATG beundrar han, och det är vid deras bord han vill sitta. Tro mig att galoppsport bryr han sig inte ett jota om.

I denna tragedi, som pågått under många år, och som i grunden skadat hela fundamentet som kan bära en professionell galoppsport, är det två personer som i stort under hela resan suttit i förarsätet. Jag syftar så klart på McLaren och Siverup. Utifrån sina positioner har de styrt och ställt och gjort det på ett erbarmligt sätt. Att dessa två under alla år kunnat spela enmansteater i sina respektive sällskap är en gåta, och jag ställer frågan, vad är det för medlemmar som låtit denna förödande cirkus pågå år efter år, Lilius är ju självfallet bara en pajas som nu dessutom nu ska inkassera ett förhöjt arvode. Den dag som McLaren och Siverup kallar till extra fullmäktige är det goodbye för alla som inte förstått hierarkin.

I sammanhanget tänker jag på presidentkandidaten i USA, vid valet 1952, Adlai Stevenson som sa så här när en medarbetare försäkrade att alla intelligenta amerikaners skulle rösta på honom. ”Ja, men jag behöver en majoritet”.

Det är ju inte bara en galoppbana i Skåne som missköts, hela sporten har ju tappat i stort sett allt av framtidstro, glädje, och tillförsikt. Undertecknad är 70+ och sannolikt uträknad men var finns framtidens ledare, entreprenörer, hästägare, uppfödare och galoppälskare i största allmänhet.

Dessutom är jag övertygad om, att om man skrapar på ytan är många delar av sporten i ett miserabelt skick. För låga träningsavgifter, svartarbete, illegal arbetskraft, den professionella sportens överlevnad balanserar sannolikt på ett brant stup. Spelet på galopp minskar och ingen verkar bry sig. Hela galoppvärlden använder idag ny teknik för att förbättra analys och information. Men inget här! En av de få ljuspunkterna är att ganska många yngre fortfarande vill skänka sina liv till galoppsporten.

FÖR GUDS SKULL LÅT OSS TILLSÄTTA ETT GÄNG MÄNNISKOR, SÅ ATT VI KAN KAN LÄMNA DAGENS TRÄSKFILOSOFI OCH KAN TÄNKA STÖRRE OCH HÖGRE UTAN ATT HAMNA I DET BLÅ. DESSVÄRRE ÄR DESSA SANNOLIKT SVÅRA ATT HITTA. ATT GÅ FRAMÅT MED EXTRASTÄMMANS HOT HÄNGANDE ÖVER SIG SKRÄMMER NOG BORT DE VI MEST SKULLE BEHÖVA JUST NU..

DE FÅ SOM FINNS KVAR OCH KAN HÖJA SIG IFRÅN DEN EGNA LANDSÄNDAN OCH TÄNKA STÖRRE BORDE FÖRENA SIG I ETT ”GALOPPARTI” SOM KAN UTMANA ENFALDEN, SMÅAKTIGHETEN OCH EGENNYTTANS PRINCIPER.

En tiotusenkronorsfråga

För oss perifera är det en gåta vad som gick fel med Täby Galoppavtalet. Var ursprungsavtalet inte så fantastiskt som det presenterades? Ändringen i avtalet som gjordes när kostnaden för Bro Park skenade, som om jag minns rätt budgeterades för drygt 400 miljoner och hamnade på mer än det dubbla. Vad har det betytt? Skanska och JM är ju inga duvungar, har dom lurat ski–n av oss? Fram till för något år sedan var bostadsmarknaden glödhet. Inga utbetalningar?

Enligt vad jag förstått är Dag Johansson nu anlitad för att räta ut frågetecken. Förväntningarna förefaller inte så stora.

Även om slutsatserna av Täby Galopp-försäljningen kanske inte är mogna att dras än på en tid så känns Täby-försäljningen och Bro Park-bygget, så här långt, som en monumental tragedi. I synnerhet för galoppsporten i Mälardalen men självfallet även för galoppsporten i övriga Sverige och i Skandinavien. I omvälvande tider har det sällan sett mer osäkert ut inför framtiden.

Kaos är granne med Gud

Jag bor numera i Genarp och här i byn växte den världsberömde dramatikern Lars Norèn upp. Norèn skrev bl.a. dramat Kaos är granne med Gud som handlar om en familjs sönderfall. Parallellen känns inte så långsökt och ger associationer till en period med en dysfunktionell galoppsport och dess människor.

För personlig del inträffade en viktig händelse 2017. Jag fyllde 65 år och gick i deltidspension. Arbetade därefter på 50% fram till 31 december 2018 då jag gick jag i slutlig pension. Ibland har man tur med timingen här i livet och jag är tacksam att jag fick vara med under de goda åren.

Galoppsportens sönderfall

När jag tänker tillbaka kan man notera ett antal händelser som starkt bidragit till galoppsortens strukturella, organisatoriska och strategiska sönderfall.

Tidigare var ATG överförmyndare över både trav- och galoppsporten och stävjade de flesta stolligheter. Åtminstone för galoppsporten har ATG förändringen, från ”myndighet” till företag varit katastrofal och det känns som om kaoset inom galoppsporten bara fortsätter.

Bildandet av Svensk Galopp och att vi nu skulle arbeta tillsammans för en gemensam och stark galoppsport visade sig vara precis så felaktig som vissa befarade. Att pengarna inte gick direkt till banorna utan ska gå via SG visade sig vara en katastrof. Bytänkandet har fullständigt tagit över och har lockat fram de absolut sämsta sidorna hos galoppsportens beslutsfattare. Dessutom har alla de som kanske skulle ha kunnat göra skillnad dragit sig tillbaka, ”detta vill jag inte vara delaktig i”. Hur som helst är den gemensamma maktsfären inom galoppsporten idag en sorglig samling.

MITT SISTA BUDSKAP INNAN JAG AVSLUTAR. OM VI INTE BÖRJAR MED ATT GE LILIUS RESPASS OMGÅENDE KOMMER GALOPPSPORTEN INOM KORT BARA BLI ETT ÄNNU STÖRRE BIHANG I TRAVETS KÖLVATTEN. INGET FEL MED TRAVET MEN VI MÅSTE TA HAND OM VÅR EGEN SPORT – NU

Bo Gillborg

I

Från höstmötet har framförallt informationen om Svensk Galopps usla ekonomi spridit sig i leden och styrelsen kommer framöver att ha en grannlaga uppgift att vrida på de rätta kranarna. Undrar hur länge man får dra åt svångremmen innan fullmäktige ska in och vrida upp kranarna igen. Man kan säga mycket om de här fullmäktigemötena men en sak är säker, med nuvarande organisationsmodell blir det svårt/omöjligt att forma svensk galoppsport för en sundare framtid. Bloggen denna gång kommer att fokusera på hästägande, den kanske viktigaste funktionen inom galoppsporten. Rubriken kanske med rätta kännas något överdriven men den viktigaste uppgiften framöver blir att hitta incitament för såväl befintliga som nya hästägare. I sammanhanget brukar den något tröttsamma diskussionen uppkomma vilken grupp som är mest värdefull inom galoppsporten och står för de största osjälviska uppoffringarna. Ganska onödig diskussion, alla grupper behövs, och det enda rimligt objektiva sättet att mäta graden av uppoffring är väl att mäta summan av ekonomiska förluster. Där leder hästägarna med marginal. Hästägandet innehåller långt fler dimensioner än de ekonomiska. Den här gången blir det fokus på de ekonomiska realiteterna.

Transfereringsmodellen

Under ATG´s glansperiod med ett ständigt ökat spel växte den ”svenska modellen” sig stark även inom trav- och galoppsporten. Alla intressentgrupper fick del av riktade ekonomiska fördelar och solen sken mestadels när varje ny budget bjöd på hälsosamma ökningar till de flesta inblandade. De stora stödsystemen initierades och utvecklades för travsporten. Galoppsporten ”fick hänga med” i bidragskarusellen, det gjorde man gärna. Gert Lindberg var en utomordentlig ATG boss under många år. En av hans sämre sidor var hans hängivenhet för invecklade byråkratiska fördelningssystem och av ATG styrda stödsystem. ”Keep it simple” var inget för honom.

DET JAG STARKT FÖRORDAR, INTE MINST NÄR RESURSERNA ÄR BEGRÄNSADE, ÄR ATT I STORT SETT ALLA TILLGÄNGLIGA RESURSER FÖRDELAS SOM PRISPENGAR. SKA SPORTEN STÄRKAS OCH UTVECKLAS MÅSTE SPORTENS TYNGSTA FINANSIÄRER FÅ AVSEVÄRT BÄTTRE VILLKOR. ATT HÄSTÄGARNA FÅR KRAFTFULLT MER PRISPENGAR KOMMER DIREKT OCH INDIREKT GYNNA ÄVEN ALLA ANDRA INTRESSENTER. HÄSTÄGANDET VACKLAR OCH EN NY OCH SUNDARE EKONOMISK MODELL MÅSTE INFÖRAS.

Samtidigt som jag skriver dessa rader känns det som galoppsporten ännu inte är mogen att tänka nytt, klokare och mer långsiktigt, Färden utför backen måste nog fortgå en tid till innan sanningen kommer nödvändiggöra tvingande förändringar. Inom galoppsporten, liksom på vissa andra ställen i samhället, finns det en stark övertygelse om ”någon annans” betalningsförmåga, ”det måste SG betala”. Vi förefaller nu nära ett läge där vi kan konstatera att SG kanske vill betala men kan inte, börsen är tom.

Det skulle vara intressant att se andelen prispengar i relation till ”ATG pengar” till galoppsporten under de senaste 30 åren. En kvalificerad gissning pekar på att andelen till prispengar är nedåt, sannolikt brant. En analys av kostnadsslagens utveckling under en längre period antar jag att VD och styrelse har tillgång till. Har man inte det borde man snabbt som blixten skaffa den kunskapen. Samtidigt bör man se till att vi andra får tillfälle att grotta ner oss i siffrorna.

Prispengarnas storlek i relation till hästägarnas kostnader har haft en katastrofal utveckling

Under de senaste 20 åren har kostnaderna för att ha en häst i professionell träning (träningsavgift) sannolikt mer än fördubblats. Kostnader för veterinär, hovslagare, transporter osv. har säkert kanske tredubblats. Jag har ingen möjlighet att göra exakta jämförelser men den som har varit med i mer än 20 år kan ju ta fram fakturor från 2003 och jämföra! Tittar man vidare på prispengarna kan man ju konstatera att desamma i stort är oförändrade. Antar att SG har koll på den exakta utvecklingen och intressant vore om man la fakta på bordet. Vad jag förstår har travsporten haft en likartad utveckling och följer man debatten på olika travforum förstår man att utvecklingen går åt samma håll.

Antalet hästar i träning har ju de senaste åren pekat nedåt och antalet idag är väl ungefär 50-60% av vad vi hade för 20 år sedan. Anledningarna till utvecklingen är säkerligen flera och komplexa men den enskilt viktigaste är med all säkerhet den närmast katastrofala utvecklingen av prispengar i relation till kostnadsbilden. I travet hade något räknat ut att numera går mindre än 20% av travarna runt på driftskostnader mot det dubbla för ca 20 år sedan. Obekräftat men säkert relevant. När man skriver om detta ämnet saknar man årsböcker!!

En faktor som gynnat hästägarna är att det numera ofta är så få hästar i löpningarna att få eller inga blir utan prispengar.

Beräknat utfall för prispengar m.m. 2023

Dessa uppgifter kommer ifrån hästens mun och är en prognos för 2023.

Bruttoprispengar 66 miljoner. Inkluderar insatser som betalts av hästägarna. Gissningsvis 10(?) miljoner

Uppfödarpremier till svenska uppfödare 7,5 miljoner

Svenskbonus till hästägare av svenska hästar 5 miljoner

Tränarpremier 0,6 miljoner

Subventionering av framförallt stall och träning 10 miljoner (OBS bygger på en kvalificerad gissning)

För varje fullblodsföl som födds erhåller uppfödaren i medeltal nästan ca.100 000 kr i premier i genomsnitt under hästens karriär. Självfallet varierar det mellan 0 och relativt stora pengar men ett snitt på 100 000 kr är inte så tokigt. Man kan ju säga att uppfödaren har kvar 20 % ägande i hästen utan att bli drabbad av fakturor. En annan jämförelse är att uppfödarna får mer i premier än den totala tränarprocenten till alla tränare tillsammans. Någon undrar kanske vad jag har emot uppfödare? Absolut inget alls men man kan samtidigt konstatera att uppfödarna är de särklassiga lobbyisterna inom galoppsporten! En svenskfödd tvååring vinner 100 000. Till detta får ägaren 40 000 i svenskägarbonus. På de 140 000 får uppfödaren 20% i uppfödarpremier 28 000 kr.10 % avgår till tränaren av 140 000=14 000 kr. Jockeyn får 10 000 i provision. Att även svenskbonus räknas som underlag för uppfödarpremier är noterbart. Totalt netto för ägaren av hästen blir 116 000 kr. För uppfödaren 28 000 kr (24% på nettot). Om hästen är importerad erhåller hästägaren 100 000 kr och betalar 20% i provision, netto 80 000 kr.

Bonusekvationen – Svenskprogrammet

För ca. 10 år sedan beslutades att istället för att skriva ut en viss andel lopp enbart för svenska hästar så skulle i stort sett alla lopp vara öppna och ägare till svenskuppfödda hästar skulle erhålla bonus på 40%. Regelverket är nu delvis ändrat och procenten är något lägre. Eftersom alla inte hängde med i de ekonomiska konsekvenserna kommer här en förenklad bild av konsekvenserna av att gå över till ett bonussystem.

Ursprunglig prisbudget 100 (bonusbudget saknades)

Avsättning till ny bonusbudget 20 (om bonus uppgår till 40% och att svenska hästar vinner 50% av max bonus)

Resterar till ny prisbudget 80

Sänkning av alla prispengarna med i snitt 20% per löpning och svenska hästar erhåller 40% bonus

Aktiva måste betala vad det kostar

Lika viktigt som att synliggöra vinstmöjligheter lika viktigt är det att brukarna betalar de faktiska kostnaderna för deras verksamhet. Stallhyror, gödselhantering, underhåll/avskrivning av träningsbanor osv. skall betalas fullt ut av brukarna. Alla andra modeller är orättvisa och inbjuder till nyttjare som inte borde vara nyttjare i alla fall inte på aktuell plats. Subventioneringen på Jägersro är sannolikt stor och på Bro sannolikt väldigt stor. Det är helt stolligt att Bro Park är ett av de billigaste ställen att ha en boxplats, i hela Mälardalen.

Det kan tyckas hårt/hjärtlöst men en verklighetsanpassning är helt nödvändig. Subventioneringen är en sida av myntet den andra är att träningsavgifterna i många fall är alldeles, alldeles för låga. Jag har inga ”bevis” för detta påstående men är övertygad om att så är fallet. Hela galoppsportens träningsverksamhet är i många fall hopplöst underfinansierad. Hästägarna har inte råd svarar någon, då ska man inte ha häst svarar jag. En subventioneringsekonomi kopplat med alldeles för låga träningsavgifter leder till en situation som blir helt ohållbar. Jag tror vi närmar oss denna punkt och effekterna i nuläget är alarmerande. Enligt uppgift bor tränare och personal permanent i personalutrymmena på Bro. Hur många anställda heltid på helt vita premisser finns hos tränarna? Det finns ingen anledning till extra svartmålning men att det fortfarande finns så många hästar som det finns måste i flera fall tillskrivas den extremt starka kopplingen som finns mellan aktiva och deras hästar. Tränare och aktiva gör allt för att hänga i och drömma om nästa häst och nästa år. Beskrivningen ovan gäller självfallet inte alla men SG borde skaffa sig en ”hands on” bild av den krassa verkligheten, inte minst den ekonomiska, för många aktiva i galoppsverige. Vi måste acceptera att sporten krymper ytterligare om vi samtidigt får den att bygga på sunda ekonomiska realiteter.

I ett läge då vi måste hitta nya hästägare, investeringsstarka hästägare känns det som hela galoppsporten hamnat helt snett. När det gäller för SG att få kostnadstäckning för uppstallning, träning och för låga avgifter i övrigt är det väldigt svårt att för en icke inblandad gissa på en siffra. Jag har gissat på att det skulle krävas 10 miljoner totalt på årsbasis i ökad debitering för Sverige som helhet??

Maximal effekt

En galoppledare uttalade för många år sedan ett par ord som gjorde ett stort intryck på undertecknad. Om vad som är viktigast inom galoppsporten sa han helt enkelt ”allt handlar om prispengar”

Prispengar är väldigt offentligt, synbart för alla och inbjudande till alla. Höjda prispengar gynnar alla intressenter och ger inte bara ett förbättrat ekonomiskt resultat, det förändrar även det framtida beteendet. Högre prispengar ”vandrar” dessutom vidare i galoppsystemet och ökar efterfrågan och betalningsviljan på många andra områden.

Hästägarbonus, uppfödarpremier, boxsubventioner m.m. m.m. gynnar självfallet den som har förmånen att erhålla detsamma men saknar spridningseffekter som prispengar. Nu vet jag att vissa belöningssystem är så gott som karvade i sten men min definitiva uppfattning är att HADE DIVERSE BIDRAG/PREMIER/SUBVENTIONERINGAR TILL VISSSA GRUPPER GJORTS OM TILL PRISPENGAR HADE ALLA INOM SPORTEN GYNNATS. Vågar vi gissa att vi talar om kanske 20 miljoner. För 20 miljoner kan man tex. Höja

10 löpningar med 500 000 – 5 miljoner

25 löpningar med 200 000 – 5 miljoner

50 löpningar med 100 000 – 5 miljoner

100 löpningar med 50 000 – 5 miljoner

Om man på detta sätt ger en vitamin boost modell större in i systemet kommer alla att gynnas eftersom det sätter fart på en helt ny process och inte minst inbjuder nya aktörer. En grupp som skriker rakt ut är ju garanterat uppfödarna men jag är säker på att dom får flerfaldigt tillbaka genom att efterfrågan på galopphästar kommer skjuta i höjden. En framtid enligt nuvarande modell kommer på sikt garanterat att köra i diket.

Om man nu inte vill eller kan gå hela vägen direkt måste man starta processen nu!

Den professionella Galoppsporten byggs uppifrån

Vissa, ni vet säkert vem, har fått för sig att det är de sämre hästarna och de mindre framgångsrika tränarna som är nyckeln till framtiden. I alla sporter finns det de som är bäst, de som tillhör de bättre och de som tillhör de sämre. Normalfördelningsprincipen gäller alltid. Att man skulle få dynamik i galoppsystemet genom att öka de ekonomiska incitamenten speciellt för den lägre delen är att tro på tomten. Att de inblandade själva hävdar att så är fallet må vara förståeligt, men ingen klok person inser att så inte är fallet.

Investering i unghästar bär sporten framåt. Utan unga hästar inga äldre hästar. Med unga hästar kommer några topphästar och de andra hästarna hamnar på olika nivåer för att hitta sin roll i galoppsystemet. Om uppfödarna har svårt att sälja nu skulle en satsning ”på vardagshästar” göra att det blir nästintill omöjligt att sälja åringar överhuvudtaget. Medelgoda/sämre handicaphästar är nödvändiga i systemet men utöver sin närmre krets är det självfallet ingen som har något större intresse av sådana hästar förutom som spelobjekt. Detta är inte att vara krass, sämre galopphästar finns i hela världen och fyller sin funktion i alla galoppsystem.

Något som jag tycker är ok är att löpningar för svenska hästar återinförs. Det kostar inte mer och gör att prispengarna kan bibehållas. Bonus är dyrt för systemet och effekten förefaller låg.

• Satsning Listed/Grupplöpningar samt att återskapa nya. Prioritet för stolöpningar. Långsiktigt och svårt men viktigt
• Kraftfull satsning på två- och treårslöpningar. Såväl typ Derby som övre mellanskiktet
• Tvåårslöpningar måste upp i prissumma. Maidenlöpningar 150 000 !?
• Över 70 handicaper prioriteras

Även om det inte gäller din häst är det extremt viktigt att de bästa/bättre kan vinna höga prissummor. Ett effektivt galoppsystem där nivelleringen fortgått så att alla förlorar pengar, låt vara lite mindre, saknar attraktionskraft.

Jag är fullt medveten om att denna blogg kan väcka allt från vredesmod till applåder. Förslag till system- förändrande åtgärder väcker alltid upp starka känslor ibland de inblandade. Glöm inte bort att i en annan verklighet kanske Maidenlöpningarna är doterade med 200 000 kr!

I nästa blogg tar vi tempen på Bara Galopp!

Bo G

När jag var på Jägersro på nyligen, kunde lika gärna varit i Göteborg eller på Bro, kom tanken obevekligen. Hur kan så många människor ha så mycket synpunkter om så mycket, ringa så många samtal, överösas med så mycket pengar och ständigt bli ovänner för livet samtidigt som det som är slutleveransen av alla ansträngningar och maktkamper – tävlingarna – känns så grå och vardagliga. Jag är medveten om att jag suttit mitt i denna verklighet hela mitt liv och nu ser det från utsidan men… det går inte rätt väg. Mina travande vänner berättar att det är precis lika illa inom travet.

Publik är viktigt och tankar om tänkbara lösningar för att återuppliva någon form av stämning på banorna kommer inom kort. Vägen framåt är sannolikt i precis andra riktningen än vad många tror.

Om vi för en stund lämnar skånsk galoppsport åt sitt öde så kan de vara spännande att se fram emot vad som kommer hända på den sportsliga sidan under 2024. Här kommer lite tankar som absolut inte är nya eller speciellt märkliga. Hade ”caset” svensk galoppsport presenterats för en samling utländska galoppmänniskor skulle sannolikt de flesta komma med ungefär samma förslag till lösningar. Ibland får jag känslan att en del i den svenska galoppfamiljen tycker att jag är extrem i mina åsikter och förslag till lösningar. Absolut helt felaktigt.

Ed Walker är en ung framgångsrik tränare i Lambourn som jag lärt känna. Han är krönikör i en tidning vars inlägg kom Racing Post till del, Bland annat skriver han följande. Har plockat valda delar. Han kritiserar modellen med tre makthavare, BHA, banorna och de aktiva. Han skriver The model does not work and the reason is because nobody has control of the sport in Britain. The tripartite between the BHA, racecourses and participants, which is supposedly responsible for major decisions, is the most ludicrous setup of any industry. We need a governing body that makes decisions for the greater good and long -term interests of the sport, whether racecourses, bookmakers, trainers and jockeys like it or not.

The people who matter the most in this are the owners and, without them, there is no sport.

Vår svenska organisation är ju annorlunda än den brittiska, omdömena om vår svenska skiljer sig nog ganska så litet. Flera har ju senaste tiden lyft fram ägarnas roll inom sporten. Med all blygsamhet tänkte jag lista ett antal åtgärder som jag tror är nödvändiga och långsiktigt de rätta.

Propositioner, tävlingar, hästägande och prispengar

Min erfarenhet är att försöka synliggöra så mycket pengar som möjligt i form av prispengar. På universitet fick man studera Bayes decision rule och annan klokskap. Med garanti använder inte de som köper häst sådana hjälpmedel, då hade det aldrig köpts hästar. Att köpa häst styrs mycket av tro, hopp och lite kärlek till hästen. Stora prispengar och attraktiva löpningsprogram motiverar och inte minst förbättringar (även små) kan vara effektiva.

A. All subventionering av stallar, träningsbanor m.m. måste bort. Tränare som inte klarar att driva en rörelse utifrån en marknadsprissättning bör göra något annat. Det är orimligt att tränare som driver rörelser utanför banorna ska mötas av ett snedvridet konkurrensläge. Eftersom förutsättningarna att träna på banorna är extra goda ska priset minst ge SG ett nollresultat.

All erfarenhet från trav- och galoppbanor är att subventionera stallar/träningsbanor är som att bygga ett framtida jätteproblem. Plötsligt blir det inte bara ekonomiskt utan även socialt.

Detta är ett absolut måste inte minst i skenet av Bara. Att anlägga nya stall och träningsförhållanden utan full kostnadstäckning vore helt orimligt.

I detta sammanhanget kan SG kräva hyresnedsättning modell större. Som det ser ut precis överallt och vi ska tävla vidare i fyra år till….

En tidigare VD, kortvarig, beställde en sammanställning på alla leverantörer med fakturering under ett år. Utlovar chockvågor. Advokater och juridisk konsultation brukar vara intressant…

B. Svenska/skandinaviska löpningar istället för bonus

Om Du har hundra 100 pengar för att göra lopp för och importer och svenska är lika bra då måste Du sänka prispengarna till 80 för att dela ut 40% bonus. Marknadssinnade personer kan tycka att

Drygt ett år har gått sedan mitt senaste blogginlägg och det kändes för det mesta som att ”Bloggandet” var ett avslutat kapitel. Dom som gillat mina inlägg har ganska ihärdigt förmått mig att starta upp igen, vilket självfallet känts stimulerande. Här kommer i alla fall en blogg efter mer än ett år. Hoppas den kan roa, oroa och framförallt bidra till eftertanke.

En orsak till återstarten är den totala avsaknaden av en mer offentlig diskussion/debatt/argumentering inom galoppsporten. Det känns som allt går den anonyma ”telefonvägen” utan möjlighet för alla oss andra att lyssna. En verksamhet som galoppsporten kräver offentlighet och öppen debatt. Tyvärr finns det inga media längre som rapporterar och följer galoppsporten och ofta känns meningsutbytena på sociala media inte speciellt genomtänkta eller uppbyggliga.

Jag har skrivit om det förr men galoppsportens kanske allra största fiende är dess egna intressenter. När man ser bakom förslag/argument/prioriteringar/resursfördelning är det så gott som alltid EGENNYTTAN som styr. Ibland förklädd men oftast uppenbar. Alltid närvarande är den en formidabel katalysator för att det förr eller senare går åt skogen!! Detta fenomen, att egennyttan styr, är ju inget märkligt bara inom galoppsporten, men att förstå och sätta sig in i dess betydelse är viktig för alla som sitter i beslutsfattande position. Är man uppmärksam så är argumenten i regel ganska lätta att genomskåda. Senaste åren känns det dessutom som det ibland inte längre finns någon direkt ambition att dölja egennyttan. ”Vi vill ha mer pengar och dom andra bör ha mindre”. En mer normal verksamhet med dåligt ledarskap och ständigt felaktiga beslut börjar förr eller senare få slut på ekonomiska resurser, verkligheten hinner i fatt. Den svenska modellen som svensk galoppsport lever under, gör att det tar väldigt lång tid att se effekterna av misskötsel.

Alla ska få göra sig hörda och lämna sina synpunkter men de som ska bestämma måste ha förmåga att ta rationella beslut. Jag ska inte sätta mig på för höga hästar men har idag, och sedan länge, inga intressen i hästar, styrelseuppdrag eller annat. Jag försöker argumentera för en strategi som är långsiktig och inriktad på en både kvalitativ som kvantitativ utveckling av galoppsporten.

Mina åsikter får gärna ifrågasättas men ifrågasätts mina intentioner blir jag upprörd!

Bara

Bara galopp ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Den här ”projektomgången” håller vi tummarna extra hårt. Vet inte varför men inom mig finns en liten ”djävul” som hela tiden talar om för mig att ”det blir inget i alla fall”. Hur det går med det får framtiden utvisa. Den här gången får Bara projektet vila från att vara huvudfigur i bloggen.

Stockholms Galoppsällskaps motion

Det som fick bägaren att till slut rinna över, så att det blev en blogg ändå, är när en god vän skickade över SGS motion till Svensk Galopps höstmöte. Att ett par A4 sidor kan göra att man kastar sig över datorn för att sätta igång är onekligen ett tecken på att innehållet i motionen var omvälvande. Inte bara innehållet utan även sättet att formulera budskapet, kändes helt sensationellt. Jag vet att motionen är utskickad till fullmäktige. Antar att den inom kort läggs ut på SG´s hemsida.

Om man försöker strukturera upp motionen föreslår SGS att man;

• Stänger Svenskt Derby till att vara öppet för skandinaviskuppfödda hästar. Från när framgår inte.
• Prissumman sänks till 1 500 000 kr
• Derbyserien utgår i nuvarande form och Voterlöpning och Hurricanelöpning blir enskilda löpningar
• Derby Day Sprint och Bro Park Trial föreslår man utreds med sannolik nedläggning. I texten beskrivs dessa båda löpningar som anomalier. För den som inte vet vad anomalier betyder kan Google vara till hjälp. Inom vetenskapsteorin ses anomali som ett faktum som strider mot en paradigm, det vill säga strider mot en allmänt accepterad teori eller världsuppfattning. Klokare?
• Svenskt Oaks nämns inte i motionen

Moralen högt i kurs

Ibland hoppar man till extra. I motionen skriver man att de som röstar emot förslaget är MORALISKT skyldiga att redovisa ett realistiskt, alternativ lösning på de EXISTENSIELLA, ekonomiska problem svensk galopp står inför.

Det räcker inte för fullmäktige att rösta nej. Man måste dessutom presentera realistiska alternativ. Från skrivningen i motionen drar man dessutom slutsatsen att det är SGS styrelse som ska bedöma om andra förslag är realistiska. Ibland undrar man om man är medvetna om vad man skriver!

Avslutningen lyder

Att bara säga nej till denna återgång duger inte. Man är svaret skyldig!

Att göra förändringen till en moralfråga är intressant och att svensk galoppsport har existentiella problem är om möjligt ännu mer spännande. Googlade sista ordet för att få en relevant beskrivning vad det exakt står för och kan konstatera att SGS styrelse nog befinner sig på en annan nivå än oss vanliga dödliga. Existentiell – Något som gäller livets och tillvarons mening, individens roll och ansvar i ett religiöst eller filosofiskt perspektiv. Ridå!

Sakfrågor

I motionen är ett argument helt avgörande. Genom åtgärden vill man/tror man/hoppas man att svensk uppfödning kommer att växa i framförallt kvantitet under de kommande åren. Bl.a. skriver man att ”den nuvarande situationen för svensk galopp är självförvållad. Att antalet föl sjunker är en följd av ett antal beslut som i accelererande takt bidragit till att montera ner vår sport”. Man får anta att öppningen av Svenskt Derby 1995 är ett sådant beslut. Vilka de andra är som lett till dagens situation framgår inte.

Högre åringspriser och begränsad konkurrens

Vad tycker köparna? Har ni varit med om en kommersiell verksamhet där man bara talar om tillverkaren/producenten. Uppenbarligen utgår man ifrån att köparna glatt accepterar att utbudet av hästar radikalt minskar, åtminstone om man vill vinna Derbyt. Under många år har vi fått höra säljarnas argument ständigt upprepas, Stäng Derbyt och alla blir glada. Har köparna en annan uppfattning eller.

Det man inte skriver men som ju är ”pudelns kärna” ”är tron att genom att begränsa utbudet av åringar till skandinaviska så kommer prisnivån att stiga ordentligt. En svensk åring som tidigare såldes för 100 000 kr kommer nu säljas för typ 200 000 kr. Det finurliga är att man som säljare inte behöver göra ett dugg. Över en natt ökar värdet på hästarna. Lysande! Dessutom är det perfekt för uppfödarna om antalet födslar fortsätter sjunka, ju färre åringar på marknaden ju högre priser på de som ska säljas. Undrar någon fortfarande varför uppfödarna drivit denna fråga?

I detta sammanhang räknar man uppenbarligen med att Svenskt Derby har en sådan attraktionskraft för ägarna att man trots en kraftig prissummesänkning och en kraftig begränsning av marknaden kommer köpa skandinaviska åringar som aldrig förr. En intressant iakttagelse är vidare att det är Stockholms Galopp Sällskap som torgför uppfattningen att Svenskt Derby på Jägersro har en sådan inneboende kraft att hela galoppsportens framtid hänger på hur propositionen skrivs ut. Vi söderut har ju alltid varit övertygade om Derbyts betydelse. Intressant att nu SGS instämmer och dessutom menar att svensk fullblodsuppfödnings framtid i stort ligger i knät på Svenskt Derby.

Uppfödningens storlek

Att svensk fullblodsuppfödning, liksom i de flesta andra länder, minskat i antal är ett faktum. Om man tittar bakom siffrorna döljer sig en hel del som sällan kommer till ytan. Tittar vi tillbaka 30 år så hittar vi en uppfödning med

• många åringar helt ”utan” härstamning
• många åringar som såg ut som förvuxna fölungar
• flera små uppfödare utan professionell agenda

Många åringar kom aldrig i träning och vi kunde verkligen tala om A,B och C nivå.

Tiden, kraven, produktionskostnaden, kunskapen, internationaliseringen har totalt förändrat uppfödning av fullblodshästar. Att besöka åringsauktionen på York 2023 jämfört med tex. auktionen på Täby Galopp 1993 är som natt och dag i alla avseende. Vi får väl anta att det inte är ”amatöruppfödarna” som SGS vill ska göra comeback utan det är nya och befintliga uppfödare som inom 3(?) år ska producera 100(?) kvalitativa föl mer på en kommersiell marknad.

De som sysslar med fullblodsuppfödning i Skandinavien idag gör det på en helt annan nivå än för 30 år sedan. Att beskriva utvecklingen, bara med hjälp av kvantitativa mått, är en ytterst begränsad beskrivning av sakernas tillstånd. OK svensk fullblodsavel har minskat men blivit väldigt mycket mer kvalitativ och professionell. Ungefär samma kan säkert gälla för den danska uppfödningen.

I detta sammanhanget måste man nämna något som är centralt på små marknader. Individrelaterade förändringar kontra strukturella. Oftast resursstarka individer som beslutar att göra något eller att upphöra att göra något. Under årens lopp hittar vi många exempel på både satsningar som avvecklingar. Viktigt att ha med sig detta när man analyserar siffermaterialet.

En ny knäckfråga. Finns det några realistiska utsikter att fullblodsuppfödningen kommer in i en stark tillväxtfas även med ett stängt Derby. Min bedömning är att detta är fullständigt orealistiskt. Det saknas sannolikt investeringsvilja och inte minst fysiska förutsättningar att hantera så många nya hästar. Detta vet säkerligen påtryckarna bland uppfödarna väldigt väl.

Det är väl snarare stor risk att uppfödningen fortsätter att minska. Tittar man på ålderssammansättningen på dagens uppfödare skulle det förvåna om inte vi kan förvänta en ytterligare nedgång. Det finns säkert en del nya på ingång men närmsta åren talar för en fortsatt nedgång.

I nationalekonomin talar man om de komperativa fördelarna. Skandinavien har tyvärr få komperativa fördelar inom fullblodsuppfödningen.

Livsfarligt feltänk!

Att 2023 se fullblodsuppfödningens storlek i antal som den viktigaste faktorn när man gör en hälsokontroll på svensk galoppsports mående är föråldrat, felaktigt och ger helt felaktiga signaler för framtiden. Vi lever inte på 1950- talet och världen och även galoppsporten ser helt annorlunda ut. Att mäta vårt hälsotillstånd med antalet födda föl är föråldrat och leder till föråldrade beslut. Vi lever i en öppnare, internationell och annorlunda värld. Kunder/Hästägare är inte intresserade av en massa beslut som härrör från en svunnen tid. Om svensk galoppsports beslutsorgan inklusive fullmäktige rakt av köper en handfull uppfödares argument är det fara å färde för galoppsporten. Vi har många utmaningar. Vem vill äga galopphästar, vem vill spela på galopphästar och vem vill komma och titta på galopphästar. I vilket land hästarna är födda kommer inte som de andra att vara en framtida ödesfråga.

Detta gör inte på något sätt att jag är negativ till svensk fullblodsuppfödning, tvärtom. Som gammal galoppman är uppfödning, härstamningar, åringar, tvååringar m.m. ofta det roligaste inom sporten. Dessutom kan vi konstatera att svensk och skandinavisk uppfödning levererar kvalitet som nästan aldrig förr. Vi är oftast konkurrenskraftiga med utomskandinaviska hästar som letar sig hit. Att rasera detta faktum, att vi klarar oss ganska eller t.o.m. riktigt bra i en öppen miljö, skulle ge ett antal negativa konsekvenser.

En klok galoppman sa till mig för många år sedan. Take care of ownership and breeding will follow.

Svensk uppfödning absolut Ja – Stängt Derby absolut Nej

Derbyserien

I början av 2000-talet väcktes tankar om att ”restaurera” och ge incitament till något som kunde inspirera hela galoppsporten. Vissa förändringar har gjorts under åren men grundkonceptet har varit detsamma. Visserligen är jag kraftigt part i målet men vågar påstå att konceptet Derbyserien varit en succé med stort gensvar från alla intressenter.

För 20-30 år sedan köptes ganska kvalitativa tävlingshästar framförallt från England. Prisbilden på denna typ av hästar har totalt förändrats vilket gjort att Skandinaver numera nästan inte alls köper hästar i träning. Några chanshästar hittar hit men få med dokumenterad form. Katalysatorn att köpa kvalitet har varit Derbyserien och ägare och tränare har uppenbarligen sett det som en enorm utmaning att gå för det Blå Bandet. En sidoeffekt som vi bedömde positivt var att istället för att få hit äldre hästar fick vi nu hit unghästar som blev möjliga att följa under hela dess karriär . Det kanske bästa exemplet är Hurricane Red.

Om man utestänger importerade hästar från Derbyt så kommer förutsättningarna dramatiskt att förändras. Åringsimporten kommer att minska radikalt och till följd av detta kommer tillflödet av elithästar också att kraftigt gå ner. Dessutom är det ju så att de flesta av de importerade unghästarna inte når så långt. De flesta hamnar i de mer alldagliga löpningarna.

Att följa SGS motion

Kommer leda till en kraftfull dränering på såväl unga som så småningom äldre kvalitets hästar

Kommer även att leda till en ytterligare fördjupad kvantitativ hästbrist. Att den svenska/skandinaviska uppfödningen i antal skulle kunna kompensera den minskade föl/årings/breeze up importen är osannolik.

Kommer leda till att, ofta de resursstarkaste, hästägarna kommer att göra andra prioriteringar av sitt hästägande. I dessa förändringar är knappast Skandinavien vinnare.

Kommer leda till att alla Skandinaviska Black Type på sikt kommer försvinna.

Slut för den här gången!

Om entusiasmen kan upprepas kanske det kommer en ny blogg. Uppslag saknas inte! Bl.a. finns det fler motioner till Höstmötet vilka vill föra svensk galoppsport ytterligare en bra bit närmre den rena gärdsgårdsserien.

BG

När den nya organisationen sjösattes för ca. 10 år sedan hade många stora förväntningar på de 35 fullmäktigerepresentanterna som skulle stå upp för alla de som ”ägde” sporten. Det ganska stora antalet ledamöter skulle garantera stora majoriteter och stor mångfald. Långsiktigt perspektiv, framtidssatsningar, kreativitet och dynamik var några av ledstjärnorna när man siktade mot framtiden.

Inte någon tror jag kunde förutse att något helt annat kom att hända. Den helt nästan absurda lokalpatriotismen med fokus på det egna samt den nästan lika livsfarliga uppfattningen att det som är bäst för mig personligen är det bästa för hela galoppsporten. Hur kunde det bli så fullständigt fel att fullmäktigeledamöterna dessutom kom att mer eller mindre gå i ledband på oftast ordföranden i sällskapet.

Tydlighet och transparens hur står det till med det? Känslan är att alldeles för många inte är tydliga med sina uppfattningar, säger en sak och menar en annan. Inte minst kring det fleråriga, ofta tragiska och absurda spelet, kring en skånsk galoppbana har man ofta tänkt på Hamlet och uttrycket ”there is something rotten going on in the state of Denmark”.

Fullmäktigeledamöterna är förvisso utsedda av ett sällskap men NÄR man tar på sig fullmäktigehatten tar man på sig ett ansvar för HELA GALOPPSPORTEN och inte för det egna sällskapet. Detta kan inte nog understrykas. Således är en bana i Skåne samtliga fullmäktigeledamöters lika ansvar.

Spelet kring en skånska galoppbana har känts som en tragedi i flera akter. Nu måste fullmäktige ledamöterna ta ett eget och personliga ansvar för sin röst. Vi sitter alla i livbåtarna och snart finns inte land i sikte. Vad vissa galoppledare har för uppfattning i frågan om Skånebanan får vi aldrig veta. Lögner, halvsanningar och mörkläggande känns som vardagsmat och dags att visa civilkurage och gå sin egen väg. Det är möjligt att nuvarande förslag kanske inte är det helt optimala men det är det enda som finns och risktagandet är begränsat.

Genom att konsekvent, under lång tid, svartmåla svensk galoppsports ekonomi har vissa på ett medvetet sätt urholkat förutsättningarna för att skånsk galoppsport ska få överleva. Tro inte på vad som sägs. En liten sport som ”får” 160-170 miljoner per år kan inte ha dålig ekonomi, den kan bara ha dåligt ledarskap.

Avtalet med staten och ett rungande nej

Om Svensk Galopp inte kan förse Skåne med en relevant och utvecklingsbar galoppbana kan vi konstatera att SG bryter sitt avtal med staten. Det vore nog väldigt, väldigt dumt gjort…. Det skulle kunna bli början på en process vars slut nog inga galoppmänniskor ens vågar tänka på.

Som alternativ till Bara återstår då travspåret, som SG fortsätter att kalla för en extern aktör. Travspåret är ju så infantilt att jag utgår ifrån att alla som utger sig vara det minsta intresserade av galoppsport redan skickat det dit det där det hör hemma. Kvar finns tydligen delar av SG som ihärdigt förespråkar något som möjligen skulle kunna kallas för någon form av hästtävling men absolut inte galoppsport. Dom som tycker att en bana innanför en travbana är helt ok står under befäl av Anders Lilius. Vilken galoppledare.

I samband med SFK stämman ställdes en klar fråga till årsmötet. Är en banetablering innanför travbanan på Jägersro ett alternativ. Svaret var ett rungande NEJ.

Fullmäktige

Att fullmäktigestrukturen inte längre fungerar är väl uppenbart för alla. Lojaliteten mot det egna sällskapets ”ledning” är nästan fullständig och det finns all anledning att uppmana alla fullmäktige att dags att ta ett eget beslut oavsett vad någon annan tycker.

Det är bra för alla om alla banor är framgångsrika, har bra banunderlag, har fina gräsbanor, bra faciliteter osv. I sammanhanget erinrar jag mig en diskussion för ett par år sedan mellan undertecknad och ett par representanter för Göteborg Galopp som hävdade att Skåne kan inte får ha en gräsbana då detta skulle konkurrera med Göteborg. Jag bli fortfarande stum när jag tänker på det och hur chockad jag blev. Finns det något annat som någon annan bana har som inte andra får ha? . Skulle man undvika att göra en viss bana så bra som möjligt? Nivån på argumenteringen mellan banorna känns tyvärr igen och har gödslats under alldeles för lång tid. Sluta upp och tänk på SVENSK GALOPPSPORT. Tänk Du, jag och alla och gläds om något blir bra, även om det är på en annan bana.

Tiden för ”småpåvar”, sjukliga lokalpatrioter, makthungriga medelmåttor och alla andra med dåliga energivibbar måste vara över. Alla älskar inte alla, meningarna är olika men öppna fönstren och vädra ut unkenhet, försmåddhet, avundsjuka och svågerpolitik.

Ideella organisationer är inte lätt men nu sitter vi i livbåtarna och måste ro tillsammans

Kaptensbindeln

Det är inte bara Skånegaloppens vara eller icke vara som ska upp för beslut på årsmötet. Styrelseval står för dörren. Om man inom galoppsporten ibland känner ”att nu kan det inte bli värre” så ha tålamod, det kan det visst det! På förslag från de tre sällskapen tillsattes vid fjolåret en valberedning med tre ordinarie och en suppleant. En ordinarie från respektive sällskap och en suppleant från Göteborg. Valberedningen var enhällig i sina förslag, bara det, och vissa trodde kanske på viss chans till konsensus.

Inom galoppsporten.. nej glöm det och inte helt oväntat kom motförslag ifrån styrelserna i Stockholms Galoppsällskap och Göteborgs Galoppsällskap. Pajkastningen når nya höjder och det känns som den kära galoppsporten ytterligare glider iväg mot okända öden.

De två representanterna för Göteborgs Galoppsällskap i SG`s valberedningen är även med i Göteborgs styrelse. Ena handen tycker si andra handen så. Ridå i denna fars..

Mina förhoppningar om att mina rader ska göra att Du fullmäktigeledamot tänker till ytterligare en gång.

För hela galoppsporten. För lyft i tanke, handling och ledarskap. Rösta för Bara motionen och valberedningens förslag

Bo G

Och vi har inte nått botten än

Situationen i världen är ju sådan att egna problem och egna funderingar, inkluderande galoppsporten, känns ganska så oviktiga. Inte minst är galoppsporten en ”icke prioriterad” verksamhet. Samtidigt har vi ju alla ett ansvar att ”life must go on” så normalt som det kan. Att totalt deppa ihop gynnar ju ingen.

Under lång tid har motivationen saknats och glöden sinat vad avser bloggskrivandet. Att den lilla galoppsporten, som i sitt minimikro perspektiv, gör allt för att självutplåna sig har ju inte känts som ett projekt att ta sig an med hull och hår.

Efter lite funderande kanske det bästa är att vi alla försöker hålla, även det lilla livet, så levande och alert som möjligt. På något sätt hoppas vi alla på en ny bättre värld.

Det fick bli en blogg till

Åter till galoppsporten. Om man tidigare trott att vi inte kan sjunka längre ned så var lugna, ”botten är inte nådd” än! En av mina favoriter inom journalistik var Sydsvenskans nyligen bortgångne Per T Ohlsson. En briljant hjärna och penna. Han kunde som ingen annan ”klä av” sådana som Trump och Putin långt in på märgen. Jag klarar inte det som Per T Ohlsson gjorde, men försöka duger när det gäller svensk galoppsports ”dödgrävarpar” Anders Lilius och Jan Ohlsson som ska synas. En sak har dom gemensamt, dom har inte engagerat sig för att göra något snarare för att inte göra något. I Ohlssons fall förefaller det som att ”stoppa Bara” till varje pris är hans mantra redan från dag ett.

Att dom dessutom lyckats göra sitt inträde i sporten vid en tidpunkt då dom som allra minst behövs är ju en dubbel olycka. Jag tänker självfallet på banprojekt Skåne som ju, sedan dessa båda herrar äntrade scenen, utvecklats från en gigantisk vitamininjektion till en tragedi värdig den största teaterscen. Självfallet har det inträffat händelser utanför Lilius/Ohlssons kontroll, men kraften varmed man lyckats banka ner all framtidstro är onekligen imponerande.

Det är mycket som är svårt att ta in, inte minst vad som driver dessa båda åldrande män. Lilius har vid något tillfälle utgett sig vara ”styrelseproffs”. Vad jag kan hitta via Google är att han förutom galoppengagemanget är styrelsemedlem i en bostadsrättsförening! Det är det hela… Så var det med det och jag tror inte han lär få fler uppdrag. Ibland kan det vara nyttigt att få in nya kunskaper och nya tankegångar i en styrelse och att man då väljer att prioritera ner krav på specifik galoppkunskap. I Lilius har vi fått betala ett väldigt högt pris. Förutom att han saknar kunskaper lär han, förutom att vara totalt oduglig, dessutom vara otrevlig!

Jan Ohlsson träffade jag för första, och enda gången, på Jägersros Kriteriedag (2019). Jag gick med mitt barnbarn framför läktaren, då det plötsligt dyker upp, en för mig okänd man med intensiva hotelser och okvädningsord. Troligtvis hade jag skrivit något om en ny bana i Skåne. Lätt chockad frågade jag en god vän vem detta var. Det var alltså Jan Ohlsson. Vid detta tillfälle kunde jag ju inte förutse vådan av Jan Ohlssons engagemang inom galoppsporten.

Om galoppsporten hade all otur i världen, hade jag ju personligen all tur i världen. Jag kunde lämna för pensionärslivet och kan bara beklaga alla de, som finns kvar i en miljö som numera präglas av självgodhet, manipulationer, enfald, sjuklig lokalpatriotism, brist på visioner och fullständig befrielse från att tänka högre, större och klokare.

Tack Jockeyklubben

Tack till Jan Kleerup och Jockeyklubben för att ni insett sammanhangen. Helt nyligen var herrar Lilius och Ohlsson ute på SG hemsidan och gav Kleerup ”svar på tal”. Om man ska sammanfatta deras inlägg som var riktat till galoppsportens intressenter så är budskapet från Lilius/Ohlsson ganska tydligt. Ni kan vara helt lugna! Vi har nu lyckats skrämma iväg alla eventuella intressenter, så ni kan känna förvissning om att ny bana i Skåne projektet finns där det hör hemma – i papperskorgen. För dom som inte blev bortskrämda av ekonomiska risker så spelade vi ut miljöfrågan som vi vet alltid biter på tvehågsna.

Vår operation går helt enligt plan, det finns inga intressenter kvar.

Det är helt exceptionellt hur Lilius/Ohlsson snart in absurdum lyckats trycka ner allt och alla som ev. kan tillföra hopp om framtid och utveckling.

Värre och värre

För en tid sedan skickade styrelsen i SFK ut ett brev till sina medlemmar där man, öppenhjärtigt, beskrev händelseförlopp och hur man uppfattade den nuvarande situationen. Brevet finns säkert på sociala medier.

Tydligen hade medlemsbrevet nått SG styrelsen och, ska vi gissa, lett till ”en viss irritation”. Vad jag förstår utsågs Anders Jonsson att bli en sanningskommissionär. Ett brev har sannolikt skickats till SFK där man nagelfarit tidigare medlemsbrevs ”sanningshalt” enligt en viss mall.

Tydligen har McLaren/Siverup fått ta del av SG’s svarsbrev till SFK och sällskapsordförandena blev tydligen så nöjda och imponerade av vad man läste och fick ok att använda delar av innehållet i ett brev till alla fullmäktigeledamöter.

En god vän från Stockholm hade vänligheten att skicka en kopia av detta fullmäktigebrev, som styrelserna i SGS och GGS alltså skickat ut till samtliga i fullmäktige.

Jag tror aldrig jag läst något liknande. Helt absurt och ett försök att göra helt egna uppfattningar till någon form av ”allmängiltiga sanningar”. Det hela är något luddigt men Anders Jonsson, som tydligen författad brevet, hade tydligen som uppgift att visa att de av SFK publicerad uppgifter inte är fakta utan något annat i någon form av ”lögnskala”. Det hela är av en magnitud att det borde delges vår avtalspartner staten som ett exempel av vad som sker hos en av ATG´s delägare. Om vi efter detta ska kunna, utan professionell terapihjälp, gå vidare med galoppsporten så skulle nog många vara helt förstummade. I tidigare bloggar har jag skrivit om behovet av tvångsförvaltning. Vår tid är snart ute….

Man kan tex läsa detta

• Styrelsen fick inte ansvarsfrihet = Lögn med avsikt att skada. Ger effekten att styrelsen anses olämplig av vissa
• Styrelsen visar inget engagemang = I bästa fall en vantolkning av styrelsens arbete, i värsta fall en lögn i att avsikt att skada. Ger effekten att styrelsen anses olämplig av vissa.
• Finansiering av Bara finns = Inte fakta, snarare osant eller åtminstone högst otroligt. Ger effekten att vissa tror att vissa styrelseledamöters syn på en ny bana i Skåne beror på något annat än fullmäktiges beslut om Bara och den grundläggande ekonomiska situationen

Jag har aldrig läst något liknande och nu tror jag på riktigt att ”botten är nådd”. Om styrelsen sett detta brev till SFK blir jag ännu mer orolig. Nu är uppenbarligen allt tillåtet.

En parallell som kanske kan förklara vad som sker. Vi var många som bävade när Trump blev president i USA första gången och sedan när han hävdade att han blivit omvald en andra gång. Eftersom att valet var riggat bestals han på sitt presidentskap. Vi var många som höll oss för pannan och förundrades hur många amerikanska väljare som uppenbarligen var absolut lojala till Trump. Någon sa att han kunde komma undan med vad som helst, hans fans backar honom oavsett. Lilius/Ohlsson förefaller ha ett orubbat stöd från SGS och GGS och det kvittar hur många bloggar och artiklar som skrivs. Kanske är det känslomässigt betingat och kanske de båda är någon form av garanter för att ”Skånemaffian” hålls på plats.

Efter det att ”lögnskalan” redovisats av SGS och GGS i sitt fullmäktigebrev inträffar nästan det värsta av allt. Helt utan skam i kroppen uppmanar man nu SFK att nu är det dags för samarbete, endräkt och armkrok. Dessutom ska SFK och övriga med tillförsikt vänta in SG´s förslag på ny bana. Skrämmande och häpnadsväckande.

I min värld har Anders Lilius och Jan Ohlsson fullt medvetet under flera år gjort allt för att undanröja alla möjligheter för att galoppsporten i Skåne ska ha någon form av framtid.

Jag avslutar med ett citat direkt från ovannämnde Per T Ohlsson

” EN GALOPPERANDE DUMHET AV DET SLAG VI NU BEVITTNAR HAR SÄLLAN SKÅDATS I SVENSK JOURNALISTIK OCH POLITIK”

Ekonomi, bana och miljö

En av de mest använda lögnerna är den om galoppsportens ekonomi. En liten sport som numera erhåller 160-180 miljoner per år utan, i stort sett, något krav på motprestation kan väl inte ha dålig ekonomi. Självfallet inte och det är ju ”bara” att anpassa utgifterna. Jan Ohlsson klädde för något år sedan på sig ”räddarglorian” när ATG gick från monopolist till företag och tillfälligtvis levererade mindre med ett stort intäktsbortfall som resultat. Självgodheten som räddaren var ju minst sagt något patetisk. I galoppvärlden spreds ryktet om de nästan övernaturliga insatserna till galoppsportens fromma! Det värsta av allt är att Jan Ohlsson säkerligen själv är övertygad om att det var HAN som räddade oss från ättestupan… Året efter levererade ATG 180 miljoner igen. Men ryktet om Jan Ohlssons storverk lever än…..

Det viktigaste syftet med mantrat ”det finns inga pengar” är självfallet att göra skånsk galoppsport så defensiv som möjligt. Den ursprungliga tanken var nog att inte ha någon Skånebana alls, men avtalet med staten kräver ju förmodligen någonting. Detta hade Lilius och Ohlsson initialt säkert ingen aning om. Att hyra in sig hos travet på nya Jägersro kan kanske gå. Enligt flera uppgifter så tyckte både Lilius och Ohlsson att en 1200m galoppbana innanför travbanan var helt ok. Travsällskapets medlemmar har varit väldigt tydliga med att, när nya Jägersro byggs, ska travbanan ligga närmast publikplats. Nu vet jag inte om Ohlsson vet hur lång Derbydistansen är, men start vid mål och två varv på sanden, kanske ett avgörande argument att flytta Derbylöpningen…

I detta sammanhanget vill jag understryka att ingen som helst skugga faller på travet på Jägersro. Problemen finns på närmre håll.

Miljöproblem på Bara marken. Har ni hört det förut? All mänsklig aktivitet är förenad med risker. Nu har Bara miljön nått dit att den inte är mer riskabel än vilken annan mark som helst. Jodå, det anser jag visst utropar vissa. Ibland känns det som kontamineringsivrarna använder samma intellektuella skarpsinne som QAnon anhängare i USA. Hela debatten börjar fjärma sig ifrån normalbegåvningsnivå. Kvar finns bara ”jag tycker, jag tycker och jag tycker”.

Vi har mark. Vi har pengar. Vi har Lilius och Ohlsson

Kanske hörs vi igen

BG

Vi som sitter en bit ut i galoppsfären får väl hoppas på detta. Vad SG ordföranden hade att berätta om i sitt ”nyårstal” kändes väldigt beige, ”vi hoppas kunna informera mer konkret (om en ev. ny bana antar jag) under första kvartalet”. Dessutom var han ”försiktigt” positiv till det kommande galoppåret 2022. Nog om detta. Vi är ju vana vid att vänta så ha förtröstan.

Jag talar självfallet för mig själv, när det känns som svensk galoppsport är i sin största kris, i alla fall i modern tid. Vet SG vad som är på väg att hända i Skåne? Att styrelse, fullmäktige och alla andra inte ”går man ur huse” för att sätta en ny bana på kartan är för mig obegripligt. Svensk Galopp var ämnat som en organisation som såg till helheter och det gemensammas bästa. Nu känns det som att för många i ledande positioner inte bryr sig över hövan och i sinom tid lämnar galoppsporten ganska likgiltiga om det blev någon ny skånebana eller inte. En stilla bedjan till högre makter – Ge oss ledare som klättrar upp på berget, knyter armen och utropar full fart framåt!

Anders Lilius är säkert en utmärkt person, har aldrig träffat honom, men nu gäller det att hoppas att han gör det oväntade och slår oss alla med häpnad. Att hoppas för mycket, eller?

Det finns inga pengar

Har ni hört det förut? Vi har ju enormt mycket pengar! Frågan är bara hur vi använder våra resurser. För något så oerhört viktigt som för en ny bana är det ju glasklart att man omedelbart kan skapa utrymme inom befintliga resurser punkt slut. Jag låter bli just nu, men en 20-30 miljoner i insparandepotential i nuvarande kostnader borde vara en rimligt enkel uppgift. Svensk galoppsports kostnadsbild har säkert skenat under många år. Säkert nyttigt att tänka om ibland. Att utropa ”det finns inga pengar” för att man ser nuvarande kostnadsbild som cementerad måste vara missmanagement på bottennivå.

En tidigare VD gjorde för ett par år sedan en sammanställning av alla leverantörers årsfakturering till SG. De som fick se den sammanställningen fick lätt andnöd.

Starkaste orden som räddar oss

Något som jag aldrig hört i ”ny bana” debatten är de sannolikt starkaste argumentet av dem alla. I avtalet mellan staten å ena sidan och travet/galoppen å andra sidan står det ordagrant så här i paragraf 4. ”Förbunden har att verka för att trav- och galoppsporten inom landet ska kunna bedrivas på ett sådant sätt att de långsiktiga förutsättningarna för sportens utveckling- och geografiska spridning tryggas. Därvid ska galoppsporten och de mindre travbanornas särskilda behov beaktas.”

Tror inte SG vill bryta avtalet med staten så det är nog bara att se till att en ny bana blir verklighet. Tränare, Fältrittklubben med flera bör nog förbereda sig på att agera om så inte blir fallet.

Det blir en ny bana!

Var finns opinionen och debatten

Bortsett från Facebook där debatten, och känslorna, ibland blir intensiva förekommer numera ingen som helst diskussion eller debatt i galoppsverige. Bortsett från denna blogg, som ju innehåller många synpunkter, vet jag inte någon plats där det diskuteras och debatteras. Fortfarande efter flera veckor efter senaste blogginlägget kan upp till 50 personer dagligen vara inne på den här bloggen. Måste tyda på att galoppsverige är svältfödda… Om jag lyckas fixa tekniken kommer jag från och med detta blogginlägg att öppna upp för kommentarer. Om jag kan höja takhöjden så absolut. Alla behöver inte tycka lika!

Tiden rinner iväg

Tittade på antalet hästar som de olika tränarna har i träning per 15 januari. Vet att dessa siffror vid den här tiden på året inte är helt up to date men en antydan om att hälsoläget är bekymmersamt är nog ett understatement.

Chefen för Japan Racing Association

Alla som följer internationell galoppsport vet att Japan på alla områden är i toppklass. Inte minst har man lyckats få miljoner att bli ”galoppfans” och hästar och jockeys behandlas som vilka idrottsstjärnor som helst. En liten känsla av storleken på sporten fick vi för några år sedan när en kvinnlig japansk jockey red (och vann) turneringen på Bro Park. SG la ut resultaten fortlöpande på Twitter och en kvart efter den japanska jockeyn vunnit på Bro hade 10 000 gillat det hela på Twitter!

Jag klarade inte av att kopiera uttalandet från JRA chefen men han sa på ett ungefär så här. ”I Japan driver vi galoppsport som vilket företag som helst. Det betyder att allt fokus är på våra fans. Jag vet att ni i övriga världen styrs av ägare, uppfödare och andra intressenter. Genom att fokusera på våra fans (framgår att han avser spelare, besökare, följare av alla kategorier) ökar våra intäkter och vi har möjlighet att ge våra intressenter väldigt goda villkor.”

I Sverige finns nog extremt få galoppfans kvar utöver dom som i något avseende själva är involverade som ägare, tränare, hästägare, funktionär eller något annat.

Att den svenska modellen inte fungerar ser vi ju ständigt exempel på. Maktkamp, intriger, beslutsoförmåga, lokalpatriotism osv.

Det finns flera guldkorn i vår historia

Nu något helt annat!!

”När fan blir gammal blir han religiös” är ett gammalt ordspråk. Förhoppningsvis inte fullt så illa men oavsett så har jag läst i lite gammalt galoppmaterial från 20-30 år tillbaka. Kan erkänna att smilbanden kom uppåt mer än en gång. Vilka minnen!!

The Lester Piggott Challenge tisdag 8 juni 1999

Det första jag hittade i min diverse hög var tävlingsprogrammet till Jockeyturneringen 1999.

Det som initialt blev intressant var när jag efter en första bläddring hittade Täby Galopp AB’s styrelse för samma år.

Gerhard Bley ordf. Christer Norin v.ordf. Claes Björling, Torsten Carlsson, Richard Flodquist, Gert Lindberg, Lena Linn, Ewy Nordling, Henrik Westman, Håkan Gladh adj. VD var Bill Fransson. En synnerligen kvalificerad samling som ledde huvudstadens galoppbana på den tiden.

Många känner till de av Bezäta arrangerade smått legendariska jockeyturneringarna som reds ca. 20 år tidigare. Den allra första är ju fortfarande unik med bilköer halva motorvägen in till Stockholm. Att göra en nystart var en idé som undertecknad och Gerhard Bley kokade ihop. Vi visste att det skulle vara väldigt svårt att få ihop ett kvalitativt startfält, inte minst med en väldigt begränsad budget. Att få deltagare från USA kändes viktigt och drömmen var Laffit Pincay Jr som vid denna tiden kämpade för att passera Willie Shoemaker som världens segerrikaste jockey. Flera bidrog till ett fantastiskt jobb, Richard Penney från IRB och Bezäta var två viktiga kuggar. Anna Fischer, Sten Bugge och Yvonne Almquist var andra som liksom jag verkligen brann för sporten och satte tänderna i alla utmaningar. Något som också var väldigt påtagligt var att vi jobbade för ”vår” bana. Vi jobbade så klart inte mot någon annan men drivkraften att lyckas, bli framgångsrika för det vi ansvarade för var väldigt, väldigt stark. Utan självförhävelse kan man idag konstatera att åren 1995 till 2000 var extremt framgångsrika för Täby Galopp.

Åter till 1999!! Det hela gick sensationellt bra och följande jockeys blev klara;

Pat Eddery – Gary Stevens – Laffitt Pincay Jr – Olivier Peslier – Kieren Fallon – Corey Nakatani – Kent Desormeaux – Fredrik Johansson – Gunnar Nordling – Mark Larsen. Kim Andersen skulle deltagit men blev skadad och ersattes av Mark. Corey blev också skadad och ersattes av Cash Asmussen.

Vilket gäng och till och med Lester var imponerad. ”You have got some good riders…”

10 sponsorer (Travronden, 40 Gruppen, Pegasus, Roséns Trädgård, Skandia Försäkringskonsult, KLM, Spendrups, Scandic Hotels, Dubais Turistråd, Bransch Media) lyckades vi vaska fram som betalade 50 000 kr vardera. Bl.a. ingick att man fick ”sin” jockey som red i företagets dress i de fyra turneringslöpningarna. Dessutom fick varje sponsor bjuda in gäster till sitt eget tält (samordnades med den stora IBM dagen veckan innan). Mikael Almén gjorde en fantastisk film från dagen som jag har på VHS kopia. Får nog titta och minnas.

Det kanske mest speciella ögonblicket var nog när Laffit kommer flygande sista biten och vinner på Majestic Sacc för Alex och Eva McLaren. Perfekt regi på en magisk kväll som avslutades på Café Opera. Under åren som följde träffade jag både Lester och ryttarna som red. Dom frågade alltid om det skulle bli en en ny turnering. Bill Fransson och jag slutade ett halvår senare (flyttade jag till Jägersro) och intresset för jockeyturneringar avtog sannolikt. En dag att minnas. På tal om jockeys så var det en otroligt hög kvalitet på Skandinaviska gardet vid den här tiden. In random order som det heter, Fredrik Johansson, Kim Andersen, Mark Larsen, Janos Tandari, Gunnar Nordling, Fernando Diaz, Susanne Berneklint, Ole Larsen, Nicholas Cordrey, Manuel Santos, Yvonne Durant, PA Gråberg, Joakim Brandt, Jacob Johansen, Serge Vache. Några säkert glömda men vilket gäng.

I programmet till dagen fanns både tips, tränarintervjuer och träningstider. Dessutom resultat från veckan innan. Dessutom kom Skandinavisk Galopp tidningen varje vecka(?). På restaurang Belmont Park kunde man äta en trerätters meny för 295 kr. Från IBM Stockholms Stora dagen kan man från resultaten läsa att omsättningen var 6 300 000 kr. I Dianalöpning som var Komb Special loppet spelades det för 592 000 kr, inte så illa!

Sammantaget känns det som om galoppsporten, inte minst i Stockholms området, var på gång vid den här tiden. Från filmen noterade jag att Kieren Fallon blev intervjuad och uttalade bl.a. ”I could not believe it when I came here”. Syftandes på Täby Galoppbana som vid den här tiden hade rustats upp på alla fronter och skötes minutiöst för att stå ut som en riktig pärla. KB Wirenstål som var banmästare och Håkan Gladh, Brendan Dillane, Bent Larsen och Charlie Antonssen var några i ett järngäng som aldrig gick hem förrän det var klart!

Tittade på vad prissummorna var i de olika löpningarna för 23 år sedan. Tittade på Konsumentprisindex och ökningen från 1999 och 2022 rör sig om en 30-40 %. Att ha häst i träning har säkert fördubblats vilket understryker att ”det var något bättre förr”…..

Handicap 50 30 000

Handicap 55 32 000

Handicap Guld 70 000

Maiden 2 år 46 000

Stock. Stora 600 000

Vårsprint 500 000

Nog om 1999 men ska erkänna att det var kul att återuppliva gamla minnen.

Lite kort om

Dubai Festival startade förra veckan med skandinaviska insatser på en nivå som man kanske bara vågade drömma om. I andra sammanhang har alla inblandade blivit välförtjänt gratulerade. Följde tävlingarna på Dubai Racing Channels kanal där det finns ett par väldigt pålästa experter. En sak som enligt dom var ganska entydig är att nästan alla gräslopp på Meydan vinns bakifrån. Något att tänka på, att inga segercheckar skrivs ut 200 kvar. Speciellt för våra skandinaviska ryttare gäller det att rida på ett annat sätt än på hemmabanorna. Om det gäller att avvakta på gräset gäller det det motsatta på dirttrack. Här är det nästan omöjligt att komma bakifrån. Någon längd bakom täten kan gå an men annars blir det omöjligt. Sprutet på deras dirttrack förefaller kraftigt och även den modigaste häst verkar tappa intresset.

De skandinaviska talen har ofta ifrågasatts som för höga. Vore kul om dessa kan bedömas valida även av utländska bedömare. Svensk avel hade en gång ett antal starka familjer som ständigt producerade topphästar. Känns som i stort sätt alla har ”försvunnit”. Vore kul om långsiktighet och konsekvens kan premieras. Familjen Sigfridsson är på god väg med By the Book. Vore trist om svensk avel bara blev import av dräktiga ston där stona snabbt försvinner i periferin. Vi nördar gillar en intressant historia! Kul också att Juniper Tree och Appel Au Maitre har stora framgångar. Swipe och Eisin Dunkirk har ju också representanter på plats så mycket spännande hästar i Dubai på fredagarna framöver.

Något man känner igen från andra sporter är att ”granngnabb” förbytts till något annat när fokus lämnar närområdet. När danska, norska och svenska hästar åker till Dubai är dom plötsligt med i det skandinaviska laget. Absolut positivt och mer skandinaviskt även på hemmaplan tack.

När man läser och känner entusiasmen som växer över våra hästar och aktiva som kastar sig ut i en stor galoppvärld blir man glad och inspirerad. Tänkte då på ”mörkergänget” som tror att det är de sämre hästarna och deras anhöriga som är sportens stöttepelare. De har ju förvisso en uppgift att fylla men för att dra sporten uppåt och framåt är vi helt beroende av de som vill mer, vill högre och längre.

På tal om det ska det bli superintressant att få se Steinar och Hear The Drums i 2000 Guineas Trial på fredag.

Storlöpningsprogrammet väntar vi på liksom så småningom de övriga propositionerna. Ska vi gissa på att det blir ungefär som ifjol? I gamla tider jämförde banorna bland annat andelen av grundbidraget från ATG som gick till prispengar. Travbanorna var för det mesta bättre än galoppbanorna men det vore intressant att se utvecklingen av den andel, av ATG medlen, som används som nettoprispengar. Nu är detta ingen ensam sanning på effektivitet men en indikator på en effektiv administration är det onekligen. Speciellt är förändringar över tiden intressanta att följa. En dansk rapport från Skandinavisk Galoppkonferens ger vid handen att det mesta fortsätter som vanligt….

Träningsförhållanden på Jägersro för 2022 blir inte föremål för några inskränkningar enl. uppgift. Tydligen, av skäl okända, kommer inte markarbeten för nya travanläggningen igång som tidigare aviserat. Lugnt för tillfället men problemen finns där och väntar.

Keenland bytte från all-weather till dirt

För drygt fem år sedan bytte Keenland, även flera andra banor, tillbaka till dirttrack. I sammanhanget får vi skänka en tanke till Joseph King som anlitades för Jägersros ombyggnad till dirt för drygt 20 år sedan. Vid ett besök på Jägersro för kanske 15 år sedan uttalade Mark Johnston det ofta citerade ”Probably the best all weather track in Europe”. I alla dessa år har Jägersrobanan klarat sig helt utan några större renoveringar eller byten av ytlager. Nu är ju ett stort arbete på gång på Bro Park. Vi hoppas att det blir en bra och långsiktigt hållbar dirttrackbana.

I sammanhanget kan jag berätta om när vi en vinter (ca. 2010) försökte hålla tävlingsbanan öppen under vintertid även på Jägersro. Till hjälp av de traditionella medlen saltning och dygnet runt harvning vid frost. Som vanligt var klimatet omväxlande med mellan -10 och +10 och snabba skiftningar. Vi kan konstatera att det inte fungerade och att banan inte tog mer stryk var nog en ren skänk från ovan.

När det var kallt och banan harvades kontinuerligt förflyttade sig ”hela” ytlagret till de inre spåren, främst i kurvorna. Förflyttningarna gjorde att man lätt harvade igenom en bit ut och då fördärvade de olika lagren som byggde upp banan. Att vi skulle kunnat tävla då var inte att tänka på. Vi avslutade provet när vi såg vart det barkade.

Jag var sportchef på Täby 1993-2000 och har många, många minnen från vintergalopp. Jag vet inte om alla som var med då tycker lika, men jag har en uppfattning om vad som skiljer sig mot nuvarande situation.

Kraven för att tävla var väldigt mycket lägre än idag. Banveterinärer, funktionärer, tränare och jockeys var vana vid ganska otrevliga förutsättningar och tröskeln för att ställa in var väsentligt högre än idag. En naturlig utveckling och säkert en klok sådan.

Täbys dirt hade som topplager vad jag tror kallades för fillersand. Och inte bara topplager, det var djupt! Sanden funkade uppenbarligen väl och det tjocka lagret tålde nästan vad som helst av harvning.

Om vi bortser från ekonomiska och sportsliga skäl utan tittar på det helt fysiska tror inte jag att man på en modern dirttrack, med acceptabelt resultat, kan ge sig på en Täbybehandling modell 90-tal. Sen finns det massor av andra skäl till att man inte ska tävla på vintern i vårt klimat.

Här ett instick om Keenelands dirttrackbana

Dirt is Back at Keeneland’s Track

Keeneland, a Thoroughbred horse racing facility and auction company located in Lexington, KY, opened its new dirt racing surface for training on August 28, 2014. The extensive renovation project, which began May 19, 2014, with the removal of 16,000 tons of Polytrack surface, followed a yearlong planning and research period. In contrast, construction was required to be completed in three months, starting after the Kentucky Derby and ending before the training period leading up to the fall meet in October.

GRW served as the project engineer for the track renovation project and was involved in all aspects of the work including selection of track material, design of the test plot, engineering of the track section, and development of the unique drainage system. 

The dirt surface is composed of a mixture of sand, silt, and clay carefully selected for properties to include durability, firmness, and ability to retain sufficient moisture for the best racing surface possible. The track will be maintained with state-of-the-art equipment using GPS technology to maintain a consistent track surface.

Almost 2,000 truckloads of material were delivered to build the track including 26,000 tons of Class I sand to build the new track section and 19,000 tons of the final dirt surface.

Drainage on a dirt surface is critical and required a complete reconfiguration of the track section. Some details are described below and shown in the image above (larger view).

• The straights on the Polytrack were constructed level due to the vertical drainage system. A 2% cross-slope had to be reintroduced in the track to allow for surface drainage on the new surface.
• Rather than completely reconstructing the outside rail, a crown or high point has been introduced in the track using Class I sand to provide a 2% slope to the inside rail from 55 feet out with the remaining 20 feet draining to the outside rail. This approach took advantage of the subdrains under the track to drain water from the outside rail back to the inside rail, where a storm sewer system had been installed for the Polytrack.
• The inside rail is drained with a unique system using plastic drain cells filled with pea gravel and a porous pavement shoulder made from recycled tires which takes water off the track into the subdrains. This system helps to mitigate the loss of surface material that occurs on most dirt tracks.

According to Keeneland news reports, the previously installed Polytrack surface had “proved safe but the year-long planning and research showed that proper maintenance of the surface is just as important as the selection of materials from a safety and consistency perspective.” Further, Keeneland noted, “Owners and trainers, especially those who compete at the highest levels of the sport, overwhelmingly prefer dirt tracks. In keeping with our mission and the quality that is expected of Keeneland, we have to be more competitive in attracting the top horses and Triple Crown and Breeders’ Cup contenders and in hosting major racing events.” Triple Crown races and the Breeder’s Cup are run on dirt surfaces. 

GRW has worked for more than 50 years with Keeneland — and other equine industry clients — on a wide range of improvements from the racing track and barns to the new entrance and access road at U.S. 60 and Man-O-War Boulevard. Keeneland’s popular fall and spring race meets attract large crowds of local residents and visitors from around the nation and abroad.

Tack för den här gången

Att skriva blogginlägg gick lätt som en plätt när jag började för knappt ett år sedan. Inte minst känns det tråkigt att behöva fokusera på negativa inslag. Hoppas det händer lite positiva saker framåt våren! Sen är det i och för sig naturligt att en blogg av den här kategorin gärna synar etablissemanget. Jag vill absolut inte påskina att jag är journalist, men nog känns det viktigt att makten synas. Den skulle nog behöva synas ännu mer.

Snart är det vår och hästarna börjar tävla. Härliga tider

BG

Rubriken syftar självfallet på väntan på nästa steget i det, som det känns, närmast oändliga spelet kring den nya banan. I dagarna är det två år sedan jag gick i ”helpension” efter att i två år arbetat på 50%. De sista två åren arbetade jag mesta tiden inom projektet ”Ny bana i Skåne”. Strax innan jag slutade stoppades som bekant det projektet helt och hållet i samband med stora förändringar i SG styrelsen. Intressant i sammanhanget är att jag efter att jag slutat aldrig någon gång blivit ombedd, inte i ens det minsta, att tycka till, kommentera eller på något annat sätt bidra. Orsaken kan man ju spekulera i, men för att vara helt uppriktig känns det ibland konstigt att från att vara djupt engagerad till att nästa dag vara helt avpolletterad.

Detta faktum var självfallet en av orsakerna till att denna bloggen startades upp. Sannolikt har bloggen haft en ytterligare ”isolerande” effekt. Många, många har uppskattat mina funderingar samtidigt som en hel del kanske inte är lika begeistrade….

Hur som helst känns det konstigt att inte på något sätt finnas med i processen kring svensk galoppsports framtid. Samtidigt vill jag understryka att pensionärslivet i många stycken är sällsynt behagligt.

Denna omgången blir det lite kortare funderingar om vad som händer och sker i galoppsportens förtrollande värld.

Nyinköp och prispengar

Hela hösten kan man, om man inte har något annat trevligt för sig, följa alla fullblodsauktioner på nätet. Senaste veckorna har smilbanden varit kraftigt upp nästan överallt så fort en fullblodspålle letts in i en auktionsring. Med få undantag har köplusten varit kraftigt upp. Dock har skandinaviska köpare, för det mesta, varit mindre aktiva än tidigare år. Förr var ju Tattersalls Horses in Training Sales ett eldorado för Skandinaver. Vissa år gick långt mer än 100 hästar till Skandinavien. Dom tiderna är förbi.

Mellanöstern har köpt som aldrig förr. Inte bara Dubai är hett. Saudi, Bahrain, Oman och efterfrågan på fullblod i alla prisklasser är närmast osannolik. Östeuropa är aktiva, ofta i billigare segment, men rör sig uppåt. Australien är på hugget som aldrig förr och köper i det dyraste skiktet. Gräslopp blir mer och mer det som gäller i Amerika och numera köps åringar och tävlingshästar i stort antal västerut. Hongkong fortsätter att köpa. Mellanöstern, Australien, Hongkong och Amerika erbjuder väldigt höga prispengar till kvalitetshästar. Maidenlöpningar för tvååringar, kategori bättre, ligger i USA numera på nivå minimum 500 000 SEK oftast högre. I England är prispengarna för mellan/lägre kategorin kanske bara något bättre än här hemma, för de bättre hästarna är numera prispengarna ganska imponerande. Inte bara i Black Type utan även i de bästa handicaperna. För några veckor sedan öppnade Cheltenham och erbjöd ett antal handicaper i Klass 2 med 300 000 till 400 000 SEK i varje. Enligt uppgift kom 19 000 på fredagen och 26 000 på lördagen för att titta…. Hindersporten är på alla sätt glödhet i Storbritannien.

Utan att ha gjort en noggrann analys kan man konstatera att vår relativa nivå på prispengar gentemot övriga Europa har försämrats kraftigt de senaste, kanske 10 åren. Tyskland är med nedåt i prispengar men å andra sidan har man hästar som kan säljas för extremt mycket pengar till hela världen.

För att återgå till auktioner och nyinköp kan vi konstatera att Filip Zwicky gjort ett stort jobb för att göra Goffs till ”huvudleverantör” för Skandinavien. 15 fölston och föl, flera dyringar, gick till Skandinaven nyligen. Väldigt uppmuntrande och följ Filip på http://www.galopsport.dk. Intressant är att det ofta är danska ägare som numera står för både dyrast och flest inköp. Heja Danmark som står för den kapplöpningskultur som fortfarande finns kvar i Skandinavien.

I hela mitt galoppliv har jag strävat efter att på alla sätt få galoppsporten att bli ”större och bättre”, kanske vaga begrepp men läsaren förstår nog vad som avses. Som allmänt sportintresserad följer jag sportsidor och sportjournalistik och förvånas över att galoppsporten måste vara den enda sport som saknar tydliga internationella ambitioner. Många sporter är idag mer eller mindre kommersiella och alltid internationella. Galoppsporten måste tänka större, längre och djärvare.

Projekt Baden Baden 2022

Läste med intresse om Eva Isacsson Sjunnessons föl 2021, New Bay och Adlerflug avkommor bl.a. Jag vet att en del andra uppfödare i Skandinavien också har föl med en ”internationell approach”. Samla 6-10 åringar under en gemensam banner, åk till Baden Baden och utmana internationella köpare. Jag är övertygad om att vi har kompetens och möjligheter att kraftigt överraska. Dessutom är jag övertygad om att Klaus Eulenberg på BBAG är beredd att lämna mycket gynnsamma villkor.

Ett av de största felen svensk/skandinavisk galoppsport gjort under de senaste kanske 20 åren är att man undvikit att ta alla chanser som funnits till att i mycket större utsträckning bli internationella. Alldeles för många tror att framtiden är fokus på ”hemvävd” galoppsport. Det är säkert trevligt för de inblandade, men har man ambitioner att överhuvudtaget attrahera media, investerare, hästägare, spelare och publik måste det till något helt annat. Hur konstigt det än låter, tror jag att skandinavisk fullblodsavel kan bli en av murbräckorna in i den större världen.

Jockeyklubben

Har vaknat upp på ett sensationellt sätt. Ibland undrar man över spretigheten när man nu ska bli galoppsportens välgörare inom snart sagt varje område. Inget tvivel om det goda uppsåtet men finns det kompetens och resurser till alla brandkårsutryckningar för att hjälpa till. Senast är det svensk avel som nu ska få hjälp. Precis som många andra som försökt med det tidigare så sjösätter man ett bidragspaket för leverantören/uppfödaren. Detta i ett skede då vi har för lite efterfrågan till det utbud vi faktiskt har. Varför inte stimulera kunderna och stötta de bästa stolöpningarna så att dessa samtliga kunde bli Black Type löpningar inom kanske 5 år. Det vore ett långsiktigt och bestående projekt som hade haft möjlighet att göra skillnad. Log lite när någon undrade om hästarna måste köpas på auktion för att få del av ett av bidragen. Privata köp är ok och flera privata inköp lär ske strax över gränsen på 100 000 kronor…..

Det finns ett uttryck ”Ska Du bli miljonär på hästar så börja med många”. Inte bara i uppfödningssammanhang utan även i andra galopprelaterade sammanhang är det som om en av de mest uppenbara sanningarna numera inte får uttalas. Ska Du hålla på med galopphästar så var beredd på att det kostar, har Du en hundradel kanske Du klarar dig, men vill Du vara med i större grad så var beredd på att det kostar väldigt mycket… Så är det överallt i hela världen och så kommer det med garanti att fortsätta att vara. Galoppsport är en fantastisk sport för alla, men det behövs att ”de med kassan i ordning” blir lika roade som sådana som undertecknad.

Hästar i träning och tävlingsdagar

Från min horisont är det omöjligt att få en komplett bild, men antalet hästar i träning nästa år riskerar att fortsätta nedför. Mest illavarslande är att det ser tuffast ut bland tvååringarna som kan nå ”all time low” nästa år. I detta sammanhanget känns antalet tävlingsdagar för 2022 som sällsynt ambitiöst. Visserligen kan man delvis gå ner i antalet löpningar per tävlingsdag men många löpningar blir svåra att fylla på ett rimligt sätt.

På tal om tävlingsdagar tror jag det är läge att börja tävla när människor vill komma på galopp. Om vi inte kan få lite ”drag” på tävlingsdagarna hur ska vi då kunna attrahera nya besökare och galoppfans. Lördagar/Söndagar kan man lämpligen starta kl.14 och vardagkvällarna, vart tog dom vägen. Tänker med saknad på Stockholms Stora kvällen en försommartisdag eller Prammstorsdagen på en ibland i alla fall ljummen majkväll. Jag förstår att galoppen ”tilldelats” lämpliga luckor av ATG i utbyte av TV tid. Som delägare av ATG är det läge att bestämma själv, får ATG bestämma kommer vi med garanti hamna på ännu konstigare tider. Nu är det lunchgalopp, snart kanske frukostgalopp? På lite sikt tror jag också att en förutsättning för ett större galoppspel förutsätter dynamiska och attraktiva livetävlingar med en publik som har ”a good time”. Dom som inte tror att det är möjligt kan ju åka till Klampenborg och uppleva hur det kan gå till.

Från östtysk järnvägsstation till grön oas

I detta sammanhanget tänker man ju omgående på nya Skånebanan. Jägersro är ju numera ”övergivet” och har en charm som en gammal östtysk järnvägsstation… Om man låter rätt personer skapa det nya konceptet har en ny Skånebana alla möjligheter att bli en katalysator för hela Skandinaviens galoppsport. Den chansen kommer inte tillbaka på många, många år. Hoppas alla inser att detta inte bara är till för några skåningar utan kan vara något som alla har stor glädje av. En stor budget är bra men en mycket mindre budget kombinerat med kreativitet och uppfinningsrikedom kan vara ännu bättre. För Jägersros del känns det som en gigantisk utmaning att tävla vidare på den nuvarande anläggningen till och med 2026, fem säsonger. Det gäller nog att ha exceptionella målbilder om en ny ljusare framtid för alla intressenter. Om den nya travanläggningen dessutom skulle öppna, säg 2024, talar vi om kanske två år med bara galopp. Hur kommer det se ut då på och kring Jägersro??

Pengar till alla….

Är prispengarna inte så imponerande kan vi oftare och oftare utropa, prispengar till alla startande! Numera släpps Järn och Brons klassen regelmässigt iväg med 5-6 hästar. För 10 år sedan var det regelmässigt 10-12 hästar i dessa lopp. För kollektivet innebär detta i stort sätt detsamma som en fördubbling av prispengarna. Jag förstår att de som äger och tränar kan tycka detta är riktigt tilltalande men som underhållning och spelunderlag är det på sikt helt förödande. 5 st. som kutar om 40 000 motsvarar 10 st. som kutar om 80 000. Något att beakta.

Ett par veckor sedan kommer ett förslag från bangruppen

Jan Kleerup och hans grupp aviserar att ”slutbetänkandet” om ny Skånebana kommer inom några veckor. Vi avvaktar med att nagelfara detsamma men mellan raderna känns det som om Bara kommer att gå segrande fram bland kandidaterna. Vi laddar batterierna och lär återkomma i ärendet.

En liten repetition från ett blogginlägg från den 10 februari.

SÄTT HÄSTEN I CENTRUM Prioritera banorna först och mest, gräsbana och dirttrack. Använd dom bästa rådgivarna som finns. När banorna väl ligger där dom ligger kommer dom, nästan med garanti, inte att förändras någonsin. Denna del av projektet måste göras rätt och komplett från början. Dom som säger att vi kan bygga om senare är nog helt införstådda med att det aldrig kommer bli av. Utgår ifrån att både gräs- och dirttrackbana ska byggas. Man kan leva med bara gräs men inte med bara dirttrack. I många år var jag verksam på Jägersro. Mitt jobb var alltid att promota Jägersro och aldrig offentligt kommentera vilken brist det var att vi inte hade en gräsbana eller både och. Jag kan utveckla detta till en omfattande skrivning men det får vara just nu. Gräs är däremot ett absolut måste. Utan gräs är banans roll fortfarande en andraplans bana. En gräsbana måste vara ca 2000 m. En sväng för 1600 m och max två svängar vid 2400 m. I Turnberry förslaget var 2400 m med en hel sväng och två halva svängar (raksträcka emellan). Vissa tror att gräset i USA ligger innanför dirttrack banan för att det är optimalt. Sanningen är att nästan alla dirttrack banor redan var byggda när man i USA kom på att man även bör ha gräsbana. Det fanns då bara en plats att bygga på, invändigt. Dessutom har dirttrack racing i USA en helt annan roll. I Europa är ju dirttrack racing en marginell företeelse. Det är ju ingen tillfällighet att Nordamerikas bästa gräsbana är den på Woodbine där gräsbanan ligger utanför dirttrackbanan. I detta sammanhang kan vi konstatera att Bro Parks banor har en bra layout. Likaså har Göteborg där man dock hade önskat en sista sväng med större radie och bredare bankropp. För de som följer internationell galoppsport är det ganska anmärkningsvärt hur andelen turfracing i USA och i Canada har ökat senaste åren. Från 5-6% av totala antalet lopp för några år sedan till över 20%. Fler startande, bättre spel och gladare hästar. På Woodbine har man en suverän gräsbana men byggde nyligen om travbanan (flyttad till Mohawk) till sin andra gräsbana för att kunna rida de flesta löpningarna på gräsbana under huvudsäsong. Skulle gissa att Woodbine tävlar 4 dagar per vecka från vår till senhöst. EN FULLVUXEN GRÄSBANA ÄR FUNDAMENTET FÖR ATT EN SKÅNEBANA BLIR EN SPORTSLIG FRAMGÅNG. Anlita de bästa och gör rätt. Vi kommer då ha gräs som primärbana på alla skandinaviska banor! 

Lite ytterligare kommentarer

Per definition slits ju en bana mer ju kortare omkrets givet samma antal löpningar över samma distanser. Detta är ju speciellt relevant för gräs och negligerbart för dirttrack. Från Täby vet jag att svängarna, när banan är mjuk, slits väldigt mycket hårdare än raksträckorna. Ju större radie i svängarna ju mindre slitage. Sammantaget innebär en tight gräsbana ett stort underhåll. Det finns ju en anledning att man i USA inte tävlar på gräs när den är något annat ”firm” eller möjligtvis ”good to firm”. Dessutom är det sannolikt så att det för hästen att ansträngas utan skarpa svängar. Avslutningsvis är galoppsport en internationell sport. Vi vet inget om framtiden men en ”proper turf course” är alltid en bra början liksom att tvärtom nästan alltid är ett oöverstigligt hinder.

Jag staplar argument men är fortfarande orolig att de som borde lyssna har stängt av. Den som lever får se!!

Harald på sin jungfruresa

Vår nye VD Harald Dörum har varit ute och träffat fotfolket runt om i landet. Harald har betonat att han var ute för att lyssna och ta in och kommer efter nyåret tillbaka med sina förslag till prioriteringar. Att det blir fokus på ett mindre antal prioriteringar var han noga med att betona. Under sin resa var han även med på SG´s höstmöte och rådslag. Rapporterna talar om bra möten i ordnade former. Om detta beror på att man är på väg att lösa upp hårt åtknutna uppfattningar eller att de mest inflammerade frågorna hölls väl inpackade förtäljer inte historien. Fortsättning följer.

Läs statistiken så vet ni vad man tycker….

Alla som har uppfattningar i galopp politikens värld är ju för det mesta ganska kända och förutsägbara. För att känna på dagsformen är olika topplistor intressanta att studera. Det är statistik om tränare, ägare, uppfödare och jockeys men även om antalet betäckningar för olika hingstar, statistik från åringsauktioner, hingstlistor och liknande. Det man definitivt kan utläsa av dessa är att de ger en klar bild av hur de inblandade aktörerna vill att framtiden ska formas. Läs och begrunda så kan ni snabbt få en uppfattning om kommande utspel.

Galoppsportens långsiktiga ekonomi

Alla verksamma inom trav- och galoppsporten är ju i någon mån miljöskadade av det faktum att nästan alla pengar till sporterna kommer via ATG medel. När de dessutom kommit i riklig mån under många år måste man sätta frågan på sin spets. Hur använder vi resurserna och hur kan vi i framtiden använda dessa på ett bättre sätt. I kanske 30 år har vi levt under dessa premisser och kanske dags att från grunden se över hela vår organisation och verksamhet. Detta att sittfläsket ökar i ett system som vårt är ju inget konstigt eller någons fel. Det finns nog många som tycker det är bra som det är men nog borde det finnas möjligheter till en helt annan utväxling av de resurser som ATG levererar. Gårdagens prioriteringar är med garanti inte framtidens. Om det ska vara meningsfullt måste man även vara modig och lyfta på de största stenarna och de mest övervakade reviren. Är det någon som vågar? Jag tror det inte!

Träningsmöjligheterna på Jägersro

SG och Skånska Travsällskapet har ett avtal om träningen på Husiefältet. Om jag har uppfattat rätt har STS valt att ”helt bortse” ifrån avtalet och planerar för byggstart för sin nya anläggning våren 2022. Uppenbarligen ser man SG som ett problem man får ta konsekvenserna av. Det har viskats att galoppen inte ska bråka… Nä man ska inte bråka i onödan men om man så medvetet, som STS gör, och utan pardon väljer att bryta ett avtal måste det rimligen kosta så det känns. Åtminstone borde SG få använda hela anläggningen helt hyresfritt till den stänger för gott. Vi talar om travsällskapets största kund/sponsor/hyresgäst under mer än 100 år! Var inte snälldumma!! STS äger Jägersroanläggningen där delar sålts till ett konsortium med bl.a. Skanska och MKB. Belopp på tror jag ca 850 miljoner kronor. När galoppsporten behandlas på detta sätt måste det kosta.

Efter ett besök på Jägersros årsavslutning florerade ett rykte att fältet kanske kan finnas kvar även under 2022. Fortsättning följer.

Lösningarna samma nu som då

Hämtade nyligen hem ett antal kassar med ”gammal skåpmat” från Jägersro. Under 90-talet arrangerade föreningen Fullblodens Vänner ett antal galoppkonferenser som fick en karaktär av nationell konferens. Mycket har hänt på mer än 20 år men mycket är detsamma. Problem och funderingar på tänkbara lösningar som identifierades 1994 finns fortfarande kvar på agendan. Egentligen är det nästan skrämmande att vi, i alla fall i vissa avseende, kan konstatera hur litet som hänt. Hittade även Carta utredningen, Rapport från Organisationsutredningen för svensk galopp 2002 och litet annat smått och gott. En del guldkorn hittas. Vad sägs om detta, Under rubriken nya galoppsällskap föreslås att galoppintresserade i större orter i Sverige bildar nya galoppsällskap. Hässleholm/Kristianstad, Norrköping/Linköping, Sundsvall m.fl. nämns som tänkbara orter.

Vintergalopp – en symbolfråga?

Turerna kring vintergaloppen fortsätter och det känns som SG’s styrelse och ledning inte vågar ”sätta ned foten”. Det känns också som om hela frågan tappat sin rätta nivå och istället blivit något av en symbolfråga för stora delar av aktiva inom Stockholmsgaloppen. Galoppsporten i huvudstaden borde samla alla resurser som finns kring en hårdsatsning under den tid när galoppsport är som attraktivast. Det enda vintergaloppen tillför är att den kostar hiskeligt mycket pengar som tas ifrån den ”gemensamma börsen”.

Alla, nästan, vill ha en kompetent ledning som GÖR SOM JAG VILL. Annars är dom inkompetenta och skall bort. Denna kultur av ständigt ”hela havet stormar” med utbrott, uppringningar osv. är förgörande. Att litenhets syndromet hela tiden gör sig gällande. Precis alla som har ett finger i galoppsporten anser sig helt naturligt kunna spy vilken galla som helst över allt och alla. Dessutom som den naturligaste sak i världen. Sociala media har inte gjort saker och ting bättre.

Jag kommer ihåg CH Hermanssons klassiska ”Nån jävla ordning får det va i ett parti”. Även gamle LO basen Stig Malms färgstarka språk kanske kan passa in på vissa tingens ordning i galoppsporten.

På lördag är det suveräna hinderlopp på Newbury och på söndag Japan Cup i Tokyo så varför bry sig….

När andan faller på kommer kanske en ny blogg…..

BG

Harald Dörum galoppsportens hopp?

Att Harald Dörum fångade stafettpinnen som ny VD i Svensk Galopp slog ner som en bomb, i alla fall i min värld. Haralds namn har ju nämnts i olika sammanhang under flera år men nog trodde jag att han, en gång för alla, lämnat svensk galoppsport åt sitt öde. Låt oss hoppas, att det som gjort att han tagit sig an utmaningen är en djup och innerlig ambition att sätta svensk och skandinavisk galopp i en färd uppåt och framåt. Reaktionerna på utnämningen har ju varit extremt positiva från alla håll vilket säkert kommer att hålla i sig en tid. När Harald, förhoppningsvis, kommer att börja stänga och vrida upp olika kranar kommer nog vissa att skrika rakt ut på välkänt galoppmanér.

Med Harald som VD förefaller styrelsen som ett gäng amatörer, om uttrycket tillåtes. Låt oss hoppas att styrelsen accepterar en VD som har kunskaper och erfarenheter som vida överstiger styrelsens samlade kompetens. En eloge till styrelsen som hade mod att utse en VD som på de flesta sätt är mer lämpad än dom själva.

Efterfrågan på galoppsport är ett av de fundamentala problemen

Jag har skrivit om det förr men det känns som om det aldrig blir för ofta att återkomma till efterfrågan på galoppsport. Alla företag/verksamheter som på en marknad saluför produkter eller tjänster måste, för att kunna fortleva, ha kunder som är beredda att betala för verksamhetens utbud. Lite förenklat kan man inom galoppsporten hitta tre väsentliga kundgrupper.

Hästägarna som köper, betalar träningsavgifter och tävlar med hästar. I Sverige tävlas det om 70 miljoner brutto per år. Kostnaden för hästägarkollektivet ligger på kanske 150 miljoner. Oavsett exakta siffror kan vi konstatera att de som äger hästar, kollektivt måste vara villiga att skjuta in massor av förlustpengar i systemet. Vi kan väl konstatera att detta system idag fungerar mindre bra. De befintliga kunderna sviktar och tillförseln av nya kunder är alldeles för låg.

Spelarna som finansierar stora delar av sporten och ser till att det finns prispengar att tävla om. För att uttrycka det förenklat är detta något vi inom galoppsporten inte, i någon större utsträckning i alla fall kortsiktigt, kan påverka. Vi får våra pengar via ATG och vår egen påverkan på utfallet är marginellt. Trots detta är det viktigt att spel på galopp utvecklas. Det är en viktig sundhetsindikator och på längre sikt sannolikt livsviktigt, att spelarna gillar att spela på galoppsport. Systemet med vår tilldelning av pengar är säkert största anledningen till att vi inte fokuserar på efterfrågan på galoppsport.

En tredje grupp kan vi kalla galoppfans. En grupp som kanske äger en hundradels häst men som framförallt följer, besöker och talar om sporten. I vissa galoppländer, inte minst England är det en ekonomiskt väldigt viktig grupp, mindre så i Sverige. Vi måste på sikt bli enormt mycket bättre på att leverera galoppsport/events som kunder är villiga att betala för. Jag frågade VD för Newbury för något år sedan hur mycket en besökare i snitt ”gör av med” på ett banbesök (ex. spel). Han trodde det rörde sig minst om ca 500 kr. Entré, bar, restaurang etc. I sammanhanget betonades att sällanbesökare ofta är betydligt mer benägna att spendera på just mat, dryck och underhållning. Något som är viktigt att ha i minnet när banorna måste utvecklas eller som i Skåne byggas nytt. När vi inte kan påverka spelnettot blir denna del av sporten, att generera andra intäkter, otroligt viktig. I Skandinavien är Klampenborg, som får minst pengar ”von oben” självfallet överlägsna kamraterna i Sverige och Norge som är vana vid att fånga manna från himlen. Naturligtvis hänger de tre kategorierna ofta intimt samman.

Jag har ofta skrivit om vår introverta sport. I motgångstider gäller det ju att titta på sin marknadsposition för att förbättra lönsamhet och efterfrågan. I tidigare bloggar har jag skrivit om att vi i mycket större grad bl.a. måste differentiera sporten. Sammantaget är det ofta helt obegripligt hur fokus inom galoppsporten nästan alltid är på leverantörerna och inte på kunderna.

Anti kundvård

Som man bäddar får man ligga, känns uttrycket igen? De senaste två åren har man från SG, tävlings- kommitté och fullmäktigemöte ständigt fått sig till del att Derbyserien har för höga prispengar, eliten får för mycket, unghästloppens prispengar bör halveras, breddgalopp är det som är viktigast osv. Oavsett om det varit explicita uttalande ifrån SG har budskapet nått fram och slagit rot. Viljan att köpa nytt och viljan att investera har fått sig en törn. Det hela ska inte bara ses i det ekonomiska perspektivet, minst lika viktigt är det emotionella. Människor som kanske spenderat stora pengar på nya hästar får plötsligt veta att dom egentligen inte är önskvärda.

Sedan blir man från ledningshåll överraskad och bekymrad att inga/få vill investera i nya unghästar. Man må tycka att det är odemokratiskt eller vad man vill men sporten, för att utvecklas och må väl, måste bygga på att tillräckligt många vill/vågar investera stora pengar i extrema chansinvesteringar som fullblodshästar de facto är. Tycker inte de i toppen av pyramiden att det är kul kraschar den professionella sporten. Mer om det en bit ner.

Stor osäkerhet om vad framtiden kommer att erbjuda kopplat med banfrågan i Skåne, ovänskap och ständiga konflikter har tillsammans skapat en situation där de som trots allt köper en galopphäst borde erhålla en tapperhetsmedalj.

När ingen eller få vill köpa måste fokus framöver vara på just KUNDER!

Snart kommer det

I min förra blogg förutsåg jag att en leverantörsgrupp, uppfödarna (i alla fall vissa) kommer att uppvakta SG med krav på extraordinära åtgärder. Kraven kommer förmodligen bli en uppvisning i alla kända protektionistiska åtgärder. Ivan Sjöberg är ordförande i SFAF och är familjär med alla tänkbara sätt att dra åt tumskruvarna. Nu är det nog inte bara utomskandinaver som ska akta sig. Norsk och dansk galopp kan säkert utsättas för åtgärder som många av oss inte ens skulle kunna drömma om att de ens skulle diskuteras. Vi har ju inte sett det än, lugn det kommer med garanti…

Det absolut värsta av allt är att krav som dessa inte kommer att förpassas direkt till papperskorgen. Numera känns det tyvärr som om det kanske finns möjligheter att få styrelse/fullmäktige med på ett antal mörkeråtgärder, som kanske en gång för alla förpassar galoppsporten i Sverige ner till ren och skär lingonseriegalopp. Om vi inte ens kan möta Norge och Danmark i ädel tävling på helt lika villkor vad finns det då för hopp kvar? Det är bara att hoppas att tillräckligt många har några perspektiv kvar på tillvaron. Harald Dörum är ny VD i SG och vi är många som hoppas att han en gång för alla kan stoppa undan alla tänkbara medeltida åtgärder.

Banfrågan i Skåne

Utöver osäkerheten om sportens inriktning är banfrågan i Skåne den andra stora förmörkelsen. Ny bana eller ingen bana i Skåne? Spelet kring detta har lagt en ”död mans hand” över skånsk galoppsport. Titta på träningslistorna och titta på köpintresset, sporten blöder. Dessutom kan man titta på startlistorna till Jägersro. Till tävlingarna i början av oktober fanns tre (3!) startanmälda tvååriga maidens… till en Maidenlöpning. Vid den här tiden på året borde det snarare vara så att det fanns krav på att loppet borde delas pga. för många startanmälda. Vän av ordning undrar hur de kommande tävlingssäsongerna kommer se ut på Jägersro. När allt inom galoppsporten kokats ihop till sina beståndsdelar handlar det till slut mycket om framtidstro och om drömmen om att få uppleva lyckoruset i vinnarcirkeln. När detta försvinner så accelererar en negativ spiral som tenderar att även de mest lojala och optimistiska börjar krokna. Nu handlar det inte bara om en ny bana, dessutom har ju Skånska Travsällskapet meddelat att till våren börjar man bygga och träningsfältet försvinner. SG har ett avtal om tre års uppsägning. Hur mycket är STS beredda att betala för avtalsbrottet. En sak är väl uppenbar, att SG kan få ner den totala hyreskostnaden till STS, nu när alla förutsättningar ställts på ända. I detta sammanhang känns det märkligt att det är så tyst från tränare och hästägarehåll. Nöden är uppfinningarnas moder. Kanske finns det möjlighet att för rimliga pengar hitta en träningscamp för galopphästar på något annat ställe. Det känns som 2022/23/24/25 med träning på resterna av det forna Jägersro kommer att vara en kraftig accelerator i utförsbacken. Min personliga känsla är att situationen för skånsk galoppsport är ännu mörkare än vad många kanske tror. Dessutom känns de tungt att vi ska ”harva runt” på Jägersro i flera år. Ljuset i tunneln behövs inom kort och vi hoppas att det blir starkt! Dessutom ska vi vara ytterst medvetna om att vissa inom galoppsporten kommer använda vikande siffror på hästar i träning och aktiva tränare och hästägare som ett argument att det inte behöver byggas någon bana överhuvudtaget. Hur var argumenten för SG´s bildande; Nu krokar vi arm och arbetar för en större, starkare och framgångsrikare galoppsport.

Sturup hetaste budet

Nya markletargruppen under ledning av Jan Kleerup jobbar på. Dessutom verkar dom ha förtroende ifrån en majoritet inom galoppsporten, bara det! Senaste infon berättar att nedlagda golfbanan i Sturup nu passerat Bara som favorit till lokalisering. Bara verkar dock ha nio liv och känner sig nog inte uträknad än. Sturup var med bland de ca. 10 kandidaterna för 5-6 år sedan, när undertecknad fortfarande var med i matchen. Kommer ihåg vandringar på den nedlagda golfbanan då det konstaterades att det var, med skånska mått, kuperat och många, många träd på stor del av marken. Eftersom det då inte var en het kandidat gjordes ingen djupare analys. Positivt är att marken inte är jordbruksmark. Om Länsstyrelsen accepterar nödvändiga stora förändringar kan man nog bara gissa om. Dessutom verkar Toppeladugård finnas med, men med ett nytt område. Gångavstånd från undertecknad men det känns som en outsider i sammanhanget.

Kleerup och Klemedsson utlovade med bestämdhet att gruppen inte skulle designa och bygga den nya banan, det ska överlåtas på proffs. Att gruppen trots allt ska välja ut den lämpligaste marken för en galoppbana känns tillräckligt amatörmässigt för att osäkerheten ska nå högsta varningsnivå. Vän av ordning undrar; om man ska välja mark för en galoppbana måste väl rimligtvis proffsen vara med redan i urvalsprocessen.

Bro Parks banor och vintergalopp

Bro Parks dirttrack är otjänlig och likaså är gräsbanan. Efter en ny bana i Skåne, som finns i en helt egen prioritets division, måste Bro Parks banor vara ett måste att åtgärda. Dirttracken är tydligen på gång och gräsbanan måste förmodligen göras om, helt och hållet. Hur kan så mycket pengar ha använts på ett så oprofessionellt sätt. Men det finns ingen återvändo, vill man något med sporten måste banorna var minst i nivå riktigt bra. Detta är kanske det viktigaste fundamentet för hela galoppsporten. Man måste ha bra banor!! Det börjar där.

Att den i sammanhanget numera nästan helt absurda vintergaloppen inte, en gång för alla, förpassats till historien är fullständigt obegripligt. Även om man skulle hävda att en ny dt bana skulle klara vinterbearbetning finns det ”miljoner” skäl att låta bli. För undertecknad kan frågan om vintergalopp sammanfatta galoppsportens nuläge. Vill man att galoppsport är ett försörjningssystem för vissa aktiva som gillar galopphästar eller en tävlingssport med tuff konkurrens med fokus på en galoppsport i ständig utveckling? För undertecknad är svaret givet.

Åringsauktioner

Besökte för första gången auktionen på York Stuteri. Professionellt med en fantastisk anläggning. Som så ofta på auktioner här hemma blir man ofta överraskad av att vissa hästar går väldigt dyrt medan andra inte kostar något alls. Orsakerna kan vara flera men oftast beror det ju på att det saknas ”djup” i marknaden. Har man tur och, två vill ha hästen, kan priset rusa upp, har man otur och det bara finns en så blir priset därefter, man kan ju inte bjuda emot sig själv. Lite reflektioner.

Entydigt på York, och ännu mer i Stockholm, är att vissa hästar överhuvudtaget inte går att sälja. Även om man får hästen gratis känns det mindre klokt att bekosta kanske ett års träning för att konstatera att det var en flopp. Flera, men inte alla, säljare har insett att det inte är meningsfullt att föda upp vissa typer av hästar. Även om vissa säljare vill att SG ”griper in och gör något” så måste det vara varje säljares ansvar att ta ansvar för det som bjuds ut på marknaden.

I sammanhanget kan man konstatera att på en auktion där vissa hästar är på plats och andra inte, är det ett enormt handikapp att inte kunna visa varan live.

Att efterfrågan sviktar kanske mer än någonsin är uppenbart. Internationellt är det hausse på åringar. Keeneland har avslutat sin 11 dagars maraton sales med enorma ökningar. Fjolårets totalsumma passerades efter halva auktionen. Tattersalls Irelands åringsauktion helt nyligen var sensationellt bra. Goffs var strålande och nu pågår Tattersalls Book 1 där creme de la creme ska möter marknaden. På tredje dagen är det många leende när snittet ligger på ca. 3 miljoner SEK per häst. På Goffs köptes det positivt nog en hel del till Skandinavien. Bortåt 10 st för sammanlagt ca 10 miljoner kronor. Nu väntar vi med spänning om dessa hästar kommer att få anmälas till svenska Derbyserien 2023!!

Övertron att bilda konsortier? På Facebook och på andra sociala media kämpar flera tränare för att försöka bilda konsortier på åringar som köpts in på spekulation. Friskt vågat hälften vunnit även om man undrar om det finns andelsköpare till alla hästar. Heder till de som försöker samtidigt som det blottlägger bristen på köpare som köper själva eller i en mindre grupp.

Fick mig berättats ifrån Stockholm att vissa säljare ondgjort sig över att vissa sydsvenska tränare bojkottade deras åringar. Sant eller inte, men det måste väl vara allas rättighet att köpa av vem man vill.

Systemproblem med organisationen

En ägare/ägargrupp av ett företag måste ibland ta drastiska beslut för att säkra fortlevnad och utveckling av företaget. Nyheterna berättar dagligen om förändringar som genomgripande påverkar en massa människor. Hur ska detta gå till inom svensk galoppsport om framtiden ställer nya och annorlunda krav. Hur kan vi ändra och förändra? Svaret är förmodligen att det inte går. Organisationen är inte gjord för att förändra. Möjligtvis om de egna hålles skadelösa. I den gamla organisationen fanns ett visst mått av hälsosam konkurrens mellan banorna, och var och en fick stå till svars för felaktiga beslut. Låt pengarna gå till banorna och låt dom ta ett eget ansvar för sin verksamhet. Då är det inte längre nån annans fel, det är ditt.

I min värld är en förutsättning att driva galoppsport värd namnet ett krav att densamma är professionell i sin grundstruktur. Professionella tränare och ryttare är ryggraden med amatörer som komplement men i en professionell struktur. Jag hävdar, att vill man öka möjligheterna för båda grupperna måste sporten diversifieras utifrån de två gruppernas förutsättningar. Det som händer idag är att den professionella sporten minskar betydligt i omfattning. Nu talar vi inte om licenstyp utan om verksamheters sätt att bedrivas.

En professionell verksamhet kännetecknas bla. av att antalet hästar i träning oftast är minst 15-20. Personalen som arbetar är normalt anställda och helt ”vita”. En mindre del kan arbeta på F-skatt. Hästarna ägs oftast helt eller nästan helt av hästägare/enskilda/grupper/större grupper som betalar en relevant träningsavgift. Man kan fortsätta med beskrivningar men detta är ett par kriterier. Hur många når dit idag, hur många fanns för tio år sedan och hur ser det ut om 10 år?

Det finns ett fåtal som säkert uppfyller önskekraven, men den kategori som ökar är träningsstall där tränaren är största ägare med få eller ingen anställd. Några kanske på F-skatt, några svart, några kanske inte ens får jobba i landet, några jobbar mot att man har en halv häst i träning, träningsavgiften för externa ägare är för låg. Nyinvesteringarna i hästar är låg. Låg andel unga hästar. Tränare och ev. partner sliter hårt, hårt för att få det att snurra.

Vanligt är också att galoppträningen egentligen är en bisyssla till någon annan sysselsättning som i sig kan vara väldigt skiftande. Detta tenderar självfallet att påverka prisbilden för kunderna, behöver man inte ta ut egen lön kan prisbilden hållas tillbaka.

På Bro har jag hört att ett stort antal personer numera har sin privata bostad i stallarnas personalutrymme… Den ena kategorin drivs av kärlek till sporten, brist på alternativ och drömmar om framtiden som gör att man inte lämnar. Den andra, som har en ”annan” försörjning drivs sannolikt av samma orsaker men har en ganska så annorlunda grundsituation. Känns det igen? Sammantaget håller man tillsammans till stor del galopphjulet rullande. Det är absolut inget som helst fel på dessa semiprofessionella tränare men strukturen måste skapas för de ”riktigt” professionella.

Med dagens struktur i sällskapen sitter dessa semiproffs grupper sammantaget på en stor del av ”leken” eller makten i sällskapen. En sak vill man och det är att vinna fler löpningar och mer pengar. Investera? Nja, bättre att fördela om priskakan…

Vem kan vrida rätt och skapa förutsättningar för en riktigt professionell sport i framtiden?? Jag tror det blir väldigt väldigt svårt då de som bestämmer i stort tillhör kategorin som snarare ser de ”riktigt” professionella som onödigt gynnade.

Det finns många kärnor i galopp pudeln. En av de viktigaste är att ta tillvara den riktigt professionella sporten och dessutom föra den framåt. En ingrediens är fokus på unga hästar och bra hästar. Då kanske fler kan få riktiga jobb, fler uppfödare kan sälja sina åringar, hovslagaren får betalt och fler hästägare vill känna upplevelsen. Det finns fler ingredienser i framgångsmixen, men om svensk galoppsports framtid är ett eldorado för medelmåttighet i alla dess former, då får vi tyvärr konstatera att den sport vi älskar inte längre går att känna igen,

Ganska lång tid har förflutit sedan förra blogginlägget och det har tidvis känts väldigt motigt i galoppdelen av hjärnan. Lite inspiration, för att återkomma med nya inlägg, fick jag vid årets första galoppbesök, Derbydagen, där flera uttryckte sin saknad efter undertecknads alster. Riktigt rörande var det när en vänlig person berättade att hen kollar varje dag om det kommit något nytt….. Kan samtidigt konstatera att de som uppenbarligen borde detaljstudera mina inlägg låter desamma passera obemärkt förbi. Det är kanske ett uttryck av självgodhet när man ibland tycker att man borde ha något att bidra med inför framtidens utmaningar.

För det mesta upplevs galoppsporten på dessa breddgrader numera som föga inspirerande. Jag vet inte om det är så, men det känns som det aldrig har funnits så många tävlingsdagar som bara flyter förbi med en radda handikapplöpningar, som det är omöjligt att skapa någon entusiasm för. Att de inblandade, speciellt de som vinner, är på gott humör är givet. Vi som ska vara en entusiastisk publik ska också helst bli engagerade.

Min bakgrund i sporten är ju ganska så olik de flesta andras, väldigt få har ju haft förmånen att arbeta professionellt inom galoppsporten ett helt liv. Ofta tackar jag min skapare att jag gick i pension i elfte timmen, nog fick jag uppleva många ”kriser” men de senaste åren slår nog alla rekord. Tyvärr känns det, alldeles för ofta, som att man tappat lite av den ”brinnande elden” för galoppsporten, åtminstone här hemmavid. Tack och lov kan man ju numera njuta av galoppsport från hela världen mest hela tiden. Speciellt engelska ITV sändningarna från de stora evenemangen varje vecka är en njutning för en galoppnörd. Många tankar om ”galoppsport” vandrar trots allt runt i huvudet och det verkar som om det alltid är en strid ström av nya ämnen.

Blev för en tid sedan intervjuad av en journalist från Skånska Dagbladet som skrev en artikel om skånsk galoppsports eventuella framtid. Min slutsats där är att det hela sannolikt ”har gått för långt” och att de inblandade aldrig kommer kunna/vilja hitta lösningar för framtiden. Jag hoppas jag har fel, och jag hoppas innerligt att verkligheten överträffar alla dystra profetior. Även om jag vet att det aldrig kommer att bli så, framför jag på en journalistfråga tanken på en ”frivillig tvångsförvaltning”. Personer som inte är kapabla att ta hand om sig själv får ju professionell hjälp. Här är en sport som har alla symtom på flera långtgående allvarliga sjukdomar. Den pågående självmedicineringen, den så kallade pajkastningen, lär knappast hjälpa.

Galoppsporten är liten och det är ”väldigt nära” mellan de som sitter i styrelser och fullmäktige och övriga galoppmenigheten. Telefoner ringer konstant, och att i orostider sitta i en galoppstyrelse är inga sötebrödsdagar. Ibland är det inte så konstigt, att ingen vågar ta tuffa beslut utan verkligheten formas efter vad de olika intressenterna, oftast kortsiktigt, vill och kräver. De som har god personkännedom kan lätt konstatera, att de flesta som sitter i ett beslutsforum av något slag har starka band till flera olika intressenter. Detta är ju inte någons fel utan ett uttryck av att vi är så få inom sporten. Vår omgivning förändras ständigt och vi måste ha ett ledarskap som ligger i framkant för att ibland fatta tuffa och ibland impopulära beslut. De som försöker tänka på alternativa sätt kör oftast huvudet i väggen och försvinner åt sidan. Jag tror att problemet att skapa ett effektivt och klokt ledarskap, primärt med urval från de tre små sällskapen, är mycket större än vad vi tror. Den representativa demokratin sätts ständigt på prov när hela röstlängden innehåller ett par hundra personer. Ganska ofta har vi ju genom åren också plockat in utomstående, inom galoppsporten obevandrade, för att få in nytt blod. Erfarenheterna av detta är ju inte enbart positiva.

Tvångsförvaltning är ju ett starkt ord, men tanken är ju att insatta, kloka, fristående personer skulle se in i den verklighet vi skapat, och den verklighet vi kommer att möta i framtiden. Det jag syftar på går ibland under namnet ”due dilligence” men skulle här kompletteras med ganska avsevärda befogenheter. Hade vi tagit in en grupp utomstående, oberoende, kompetenta, galoppledare eller galoppkunniga, hade de förmodligen inledningsvis förundrats över vilka pengar vi har förfogande över. Det andra, att vi får ut så lite kvalitetsgalopp för pengarna. Kanske inte så konstigt att min idé känns totalt främmande för de flesta.

Kleerup och Thomasson förstärker SG

Som alla säkert noterat har det tillsatts en ny arbetsgrupp med uppgift att hitta mark och hitta finansiering för en ny bana. Att utse personer på basis av mantalsskrivningsadressen är ju lika klokt som att välja efter hårfärg…. Nu känns det kanske inte som att SG enbart valt personer efter kompetens och lämplighet när man utsett deltagarna i arbetsgruppen. Att inte någon från SFK kommit med i gruppen är nog inte ett utslag av kompetensbrist utan snarare ett utslag av maktdemonstration. Jan Kleerup och Bengt Thomasson har hämtats från Jockeyklubben, kanske för att gjuta olja på vågorna. I min blogg har jag återkommande presenterat, vad jag anser bör prioriteras vid anläggandet av en ny bana. Det finns klart och tydligt deklarerat för alla. Vad har gruppen för kunskap, preferenser, erfarenhet och värderingar. Vad har dom sett, läst och studerat om hela konceptet ”en ny bana”. Hur ser uppdraget ut och så vidare. Det hela är som att utse delegater till en politisk utredning utan att ha en aning om de utseddas politiska uppfattning. Jag hoppas innerligt, att jag har fel, när jag tror att det hela inte har förutsättningar av att gå så bra….. Men absolut ska det ha en chans, och jag håller garanterat tummarna. I sociala medier så spirar ju självfallet hoppet igen. Trots allt är det nog sista chansen, och alla som har något att bistå med måste ge full support.

Hela arbetsgruppen borde presentera sig själva, sina ståndpunkter och sina värderingar omedelbart. Såväl i skrift som vid offentliga möten. Galoppmenigheten måste veta hur gruppen tänker. Illa är det om de utsedda kanske inte vet det själva. Gruppens arbete, resultat och kommunikation kan bli en nödvändig vitamininjektion. Om det går fel väg kan det å andra sidan bli något helt tvärtom.

Precis när jag skrivit denna passus, läser jag att Anders Klemedsson, vice ordförande i SFK, utsetts till arbetsgruppen. SFK hade fml. fått ”dåndimpen” när det visade sig att ingen från SFK fick vara med. Känns som en klar förstärkning.

I detta sammanhang kan man inte undgå att dra paralleller med tillkomsten av Bro Park. Jan Kleerup var en i styrgruppen då och har säkert lärt sig en hel del av detta. Det man tyvärr kan konstatera är att huvudstadsbanan som borde vara en juvel i galoppskrinet tyvärr är ett, i många avseende, stort misslyckande. Inte minst om man betänker att investeringsbudgeten överskreds med ca 100% och att säkerligen mångmiljonersbelopp hamnat direkt i resultaträkningen. Jag gjorde för något år sedan en sammanställning på en del av misstagen, övergripande såväl som mer handgripliga. Skulle någon vilja ta del av sammanställningen går det utmärkt. Att presentera listan här hade förmodligen gjort att ett nedstämt sinnesläge ändrades till randen av en djup depression.

Vad vill makthavarna innerst inne?

”Jag vet inte någon som inte vill ha en ny bana i Skåne”, har ni läst detta tidigare? Uttrycket kan innebära allt från, ”inga umbäranden är för stora för sporten i sin helhet för att nå detta livsviktiga mål” till att, ”kan man lösa det utan att jag/vi får försaka något så inte mig emot”. Med andra ord är uttrycket till intet förpliktigande, frågan är vad man vill försaka. Nu närmar vi oss pudelns kärna, pengarna! Läste på sociala media nyligen någon som triumferande utropar ”det finns ingen deg”. Att det var med en stark känsla av skadeglädje i tonen, ger troligen en bild av var en del galoppintressenter finns idag. I politik är ofta lögner, halvlögner och friserade sanningar vardagsmat. I slutna rum talas klartext. Vad som talas i de slutna galopprummen vet jag ingenting om. Min gissning är att det fortsatt ser ganska mörkt ut för skånsk galoppsport.

5% av 175 miljoner (ATG beloppet 2021) är ca 8,5 miljoner. Att avsätta detta för att kunna låna till en investering i en ny bana är väl inga problem. I ett företag vore detta en ”piece of cake” för en framtidssatsning. I galoppsporten är det sannolikt något annat. Pudelns kärna tror jag kanske kan formuleras så här; en majoritet av fullmäktige vill inte ens avsätta 5% för en Skånebana. Om det ska finnas något hopp måste jag ha fel!

Klubbkänslan

Det har slagit mig, hur den nästan sjukliga ”klubbkänslan” vuxit sig superstark under den nya organisationen. Stockholm, Göteborg och Malmö, varje förening kräver fullständig lojalitet och trohet mot sin klubb och sina medlemmar. Nåde den som vacklar i sin lojalitet. Partipiskan viner och alla fogar sig lydigt i ledet. Var detta meningen, att den största och helt avgörande skiljelinjen i fullmäktige är geografisk. Tänk om idédebatten handlat om betydligt mer fruktbar tingest. Hur nuvarande organisationsstruktur ska kunna omvandlas till något positivt är för mig en gåta. Eller kan det vara så, att vi under ett antal år lyckats befolka galoppsportens maktsfär med, för uppgiften, sällsynt inkompetenta och olämpliga personer. Än så länge hoppas jag att orsaken är, att vi har skapat en struktur som bygger broar och hinder istället för kreativitet och utveckling, och att de inblandade kan mycket bättre om inte sammanhanget förminskat dom. Intressant är att titta på Facebook och vilka som ”gillar” olika inlägg. Inlägg som innehåller det minsta av ”politik” gillas nästan uteslutande av sina redan frälsta. Att skåningar och stockholmare gillar samma är väldigt sällsynt. Ett väldigt jordnära konstaterande hur illa vi har hamnat.

Oavsett kanske galoppsporten en gång i framtiden blir en doktorsavhandling i organisationsteori?

Ett fenomen man kanske kan hoppas på är ”förbrödringsfasen”. Efter kris och ovänskap i en relation, företag, politik eller organisation kan så småningom även de mest stridslystna ”ge upp” och konstatera att vi orkar inte mer. Vi måste försöka tillsammans. En följd kan bli, när utmattningen är total, att välviljan nästan blir översvallande. Något att hoppas på?? På sociala medier börjar det dyka upp fler och fler som signalerar ”eld upphör”.

Coronan är hänsynslös

Vissa optimister trodde att publiken skulle vallfärda till banorna när coronan började släppa på sitt järngrepp. Sanningen blev dessvärre tvärt om. Både trav och galopp, efter den information jag lyckats ta del av, har extremt svårt att få upp publiktalen. Jag har mina tankar men mer om det en annan gång.

Det finns olika sätt att välkomna publiken. Så här ser det ut på York.

Augusti och nu kommer åringsauktionerna

Nationellt och internationellt är sensommaren och hösten åringsauktionernas tid. Bland annat fungerar ju dessa även som ett sätt att mäta ”hälsoläget” eller aktiekursen inom galoppsporten. Positiva siffror och en optimism, nedåt och en pessimism. För den svenska auktionen finns det tyvärr mycket som pekar mot ett ”katastrofutfall”. Att katalogerna, både i Sverige och Danmark, dessutom i år känns kvalitativt ”tunna” gör inte saker och ting bättre.

Vad jag förstår kommer ingen Derbyproposition, och inga andra propositioner eller åtagande överhuvudtaget, för 2023 förrän till våren 2022. Den osäkerheten i tider som dessa gör sannolikt att köpintresset får sig ytterligare en ordentlig törn. Köpare gillar stabilitet, vetskap och förtroende inför framtiden. Bristvaror numera.

Ett scenario som undertecknad inte alls tror är otänkbart. Åringsauktionen blir misslyckad. Många åringar blir osålda eller säljs till låga priser. Uppfödarna kommer upp på barrikaderna och kommer kräva att SG ”agerar”. Den heliga graalen kommer tillbaka på banan – stäng Svenskt Derby, kanske till och med även för danska och norska uppfödningar. Behåll alla pengar själva blir ett välkänt slagord. Några kommer protestera, inte mist de som köpt åringar internationellt, men med hänvisning till läget kommer man slå till med, att situationen är att likna vid ett nationellt nödläge… EU procenten hoppas man klara genom att hävda att Derbyt är en historiskt lokal löpning. Protektionisterna kanske aldrig kommer att få ett bättre tillfälle för att sätta kniven rakt in i strupen på en galoppsport som borde vilja något mycket, mycket mer.

Välgörande vore om SG redan nu gör ett uttalande i frågan. Ren självbevarelsedrift kanske.

Vintergalopp

Augusti och nu väntar vi på ett årligt spektakel på galoppsportens årsagenda – vintergaloppens vara eller inte vara. Att på ett så flagrant sätt misshushålla med pengar, som att driva vintergalopp med nuvarande förutsättningar, är helt osannolikt. SG kunde ju prova att bränna pengar på bål som en alternativ söndagsunderhållning. Det hela är ju verkligen att kasta bra pengar efter dåliga. Om just vintergalopp skulle vara livsviktigt för någon, så rekommenderas att denne någon gör något annat. Denna skrivning kommer säkert reta en del, men visar bara att galoppsporten för att lyckas måste jobba övergripande, långsiktigt och med kommersiella överväganden. Om det drabbar någon grupp är det tråkigt, men så måste utvecklingen vara. Inget är beständigt. För att återknyta till litenheten så känns det som om SG inte kan värja sig för påhopp ifrån vissa, framförallt Bro Parks tränare. Låt dom gapa.

Jag vet inte vad vintergaloppen kostar exakt. Antag att den kostar, i närheten av mina tidigare nämnda fem procent som skulle kunna avsättas för framförallt räntor på en baninvestering. Vissa kan säkert hävda att man inte kan ställa detta emot varandra. Det kan man visst, om man väljer mellan en framtid för en sport och ett obegåvat slöseri för dagen.

Tävlingsdagar och tävlingstid

Utan att veta vad ATG vill, eller andra överväganden, kan man bara konstatera att vill man i ännu högre grad minimera publiken, ska man ha söndagstävlingar med första start 11.50! Vi behöver synas i TV, men undertecknad tror det är av absolut största vikt, att vi gör allt för att göra våra bättre tävlingsdagar mer publikvänliga och publikattraktiva. Speciellt på Bro borde man inför 2022 ha ett vasst åtgärdspaket på plats. Tid och dag måste ifrågasättas. Hur ska man kunna sälja Champagne när tävlingarna börjar före 12.00……

Bästa någonsin

Planerar för Oslo och Norskt Derby. Om Derbylöpningen är ett ”hopkok” av talangfulla till talanglösa står Marit Sveaas ut som sannolikt den bästa löpning som någonsin ridits i Skandinaven. Absolut när det gäller löpningar utan utomskandinavisk medverkan.

Servis och Navarro

Många har säker läst om den gigantiska dopningshärvan som skakat Amerikansk galoppsport. Först när FBI blev inkopplade kunde man börja skaka om ordentligt. Det rör sig om långvarig och konsekvent dopning med medel som inte synts på dopningskontroller. Läste att Navarro nyligen erkänt och förmodas få minst 5 år i fängelse och skadestånd på 25 miljoner dollar. Man undrar ju självfallet om vad som hänt/händer i resten av världen?? Känns ju ganska så osannolikt att detta bara förekommer/förekommit i USA. Fortsättning lär följa…..

‘Reckless fraudster’ Jorge Navarro admits to global racehorse doping scheme

• US trainer faces up to five years in jail after guilty plea
• Navarro won millions while coordinating illegal scheme

A prominent horse racing trainer pleaded guilty on Wednesday to involvement in what US prosecutors have called a global scheme to systematically drug horses and cheat the betting public.

Jorge Navarro admitted in federal court in Manhattan to involvement in a conspiracy to administer performance-enhancing drugs to horses, in order to win more prize money at racetracks.

“I was the organiser for a criminal activity that involved five or more participants. I coordinated the administration of non-FDA approved drugs that were misbranded or adulterated to horses under my care,” he said a statement to the court. “I abused a position of trust as I was a licensed horse trainer and the horses were in my custody at the time.”

He could be jailed for five years at his sentencing, which is scheduled for December. He has agreed to pay $25.9m in restitution, reflecting winnings tied to doping. Judge Mary Kay Vyskocil accepted Navarro’s guilty plea.

“As he admitted today, Navarro, a licensed trainer and the purported ‘winner’ of major races across the world, was in fact a reckless fraudster whose veneer of success relied on the systematic abuse of the animals under his control,” US attorney Audrey Strauss said in a statement.

Jason Kreiss, Navarro’s lawyer, said in an email the trainer accepted responsibility for his actions.I spent half my life in horse racing. The Medina Spirit scandal lays bare why I leftElizabeth BanickiRead more

At least 31 trainers, veterinarians, drug distributors and others have been charged since March 2020 over alleged doping affecting races in New York, Kentucky, Florida, New Jersey, Ohio and the United Arab Emirates. Seven defendants have pleaded guilty and one entered a deferred prosecution agreement, court records show.Advertisementhttps://733a37b505f542d5c811c8d223451bf6.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-38/html/container.html

Other defendants include Jason Servis, the trainer of Maximum Security, who appeared to win the 2019 Kentucky Derby before being disqualified for interference. That horse also won the $20m Saudi Cup, the world’s richest horse race, before Servis was charged.

Servis is seeking to suppress a variety of wiretap evidence, including from Navarro‘s phone. Rita Glavin, a lawyer for Servis, declined to comment.

Navarro’s career winnings total $34.9m, led by $3m for the gelding X Y Jet, according to racing industry database provider Equibase.

Prosecutors said Navarro regularly drugged that horse, including with a substance he called “monkey,” in March 2019 before it won the Dubai Golden Shaheen, collecting $1.5m. X Y Jet died of an apparent heart attack in January 2020.

Artikel från The Guardian 11 augusti 2021

Säg inget annat än att galoppsporten är en omväxlande och spännande värld!

Vi ses och kanske hörs så småningom…..

BG

Det har nu gått ganska lång tid sedan det famösa fullmäktigemötet och det har varit svårt att samla tankarna efter allt som snurrat runt i huvudet. Det kändes inte självklart att skriva igen, men det blev så i alla fall. Man skulle kunnat skriva många, många sidor om fullmäktigemötet men det får inskränka sig till ett par funderingar.

Eva McLaren i förarsätet när Bara skrotas

Stockholms Galoppsällskap har med sitt röstantal i fullmäktige en väldigt stor makt och med det ett väldigt stort ansvar. Med Eva McLaren och Martin Wallin i fronten visade man ingen pardon utan skickade ut Bara i periferin. Det förefaller som antalet fullmäktigeledamöter är onödigt stort då partipiskan ger en nästan hundraprocentig följsamhet till de som sitter i förarsätet. Detta fenomen verkar fungera i alla de tre galoppsällskapen.

Som väntat hävdade man miljöosäkerheten med Bara som orsaken till ett rungande nej. Det tror jag fortfarande inte ett dugg på. Antigen talar man osanning när man med emfas hävdar att ”man visst vill ha en bana i Skåne” eller så representerar Bara en tidigare maktperiod som till varje pris ska begravas extra djupt. Inget i livet ger ju en absolut säkerhet gentemot framtiden, de försäkringar som idag finns vad avser Bara förefaller så heltäckande som man kan begära. När svensk galoppsports historia ska skrivas någon gång i framtiden kommer denna period säkert att få ett långt, kanske inte så ärorikt, kapitel.

Denne turist är av den fasta tron att Bara kanske inte ändå är helt borta ur bilden. Plötsligt vill alla tillfrågade visst ha en bana i Skåne men man kommer sannolikt ha väldigt svårt att hitta något rimligt alternativ. Vissa spekulerar i att SG redan har något i åtanke, därav den tuffa avspisningen av Bara. Jag tror inte man har en aning hur man ska gå vidare.

Annars kan det ju så småningom bli en elegant maktdemonstration i den högre skolan. Först skär man, utan pardon, med ett kliniskt snitt bort Bara och detta utan att röra en min. Efter lämplig tid visar man sitt storsinne och på nåder släpper man in Bara i värmen. Från busar till hjältar och hjältinnor. Dramaturgin är klassisk när makten till slut veknar och visar sin generositet inför hänförda åskådare.

Bara ord räcker inte

Alla vill ha en bana i Skåne. Känns det igen? Alldeles för många tycker att det ”räcker” med ett par ord så har man gjort sitt. Jag är ytterligt besviken på att alldeles för många har gjort alldeles för litet för att verkligen visa vikten av en skånsk bana. Ni vet själva vem ni är, och jag hoppas att ni känner er delaktiga om skånsk galoppsport blir ett minne blott. Speciellt är jag besviken på Jockeyklubben som undvikit ämnet nästan fullständigt. I ett läge som detta borde Jockeyklubben visat att man fortfarande har en roll att fylla inom svensk galoppsport. Dessutom har tränarkåren varit väldigt flat, stödet till de skånska kollegerna förefaller ha inskränkts till just några ord i förbifarten. Beklämmande! Sammantaget känns det som den gemensamma galoppsporten på frammarsch inte är mer än en dröm. Nej, inte ens en dröm.

Bristen på ledarskap

Fullmäktigemötet gjorde mig helt klar över en annan sak. BRISTEN PÅ LEDARSKAP. Ett av de viktigaste mötena någonsin och vem får vi lyssna på – advokater. Jag har många gånger hört berättats om den dysfunktionella styrelsen. Nu insåg jag hur illa det är. Vi håller på att slitas isär, itu, skapa bråddjupa diken och ovänskap. Var finns då ledarskapet? Var det inte rätt tillfälle att försöka skapa någon form av framtidstro och hitta gemensamma lösningar. OK det var kanske inte lätt att göra allt det här just vid detta mötet, men det skulle gjorts fortlöpande under två år. Hur kan man låta allt gå så åt helvete, till den grad, att advokaterna får föra talan och i stort hela styrelsen sitter tysta. Hur ska detta menageri kunna leda oss till någon form av framtidstro. Och det värsta av allt är väl att de flesta kommer att väljas om vid årsmötet. Nu vänder jag mig direkt till fullmäktige vid årsmötet – Agera! Gör något, Vakna! Jag är övertygad om att den helt nödvändiga reningsprocessen måste starta från toppen och det nu.

Gigantiskt strukturproblem

Till svensk galoppsport skickar ATG i år in 175 miljoner kronor. Det motsvarar mer än 300 000 kr för varje häst i träning, ja ni läser rätt. Samtidigt får vi höra, läsa och ständigt bli påminda om sportens dåliga ekonomi. Nu är den så dålig att tre banor kanske måste bli två. Till saken hör också att de 175 miljonerna rullar in utan några speciella krav på prestationer av eller umbäranden för galoppsporten. Jag kan bara förklara situationen med att galoppsporten målat in sig i ett hörn till ett gigantiskt systemfel som hela tiden måste matas med nya pengar.

Vägvalet som står framför oss

Vi befinner oss, förhoppningsvis, i slutet av en prövningarnas pandemitid. Snart ska även galoppsporten återgå till något av ett normaltillstånd. Under en längre tid har jag försökt läsa, lyssna och ta in alla åsikter och uppfattningar om galoppsportens tillstånd och framtida utveckling. SGS tillsammans med GGS har ett, som det förefaller, ganska stabilt grepp både om styrelsen som av fullmäktige och det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Det får anstå just nu, men i nästa blogg kommer jag försöka beskriva den INTROVERTA strategin som dominerar hos de som sitter vid/nära maktens boning. I all korthet redan nu hur den i stort fungerar.

I ett företag/verksamhet som har ambitioner att växa och utvecklas är kundperspektivet det helt centrala. Det är kunden som betalar och möjliggör företagets verksamhet. Det gäller att vara lyhörd för att utvecklas i takt med hur kunden förändras. I en marknadsekonomi är de duktigaste och lönsammaste företagen alltid ”inne i huvudet hos sina kunder”.

I galoppsporten finns, något förenklat kanske fyra kundgrupper, delvis överlappande. Hästägaren – Spelaren – ”Galoppfantasten” – ”Nöjesbesökaren”. Leverantörer finns det ju många av inte minst uppfödare, tränare, veterinärer, foderhandlare, m.fl. Grupper som säljer varor och tjänster till kunderna. Självfallet kan man både vara kund och leverantör i galoppsystemet. Väldigt vanligt dessutom. I många fall behöver man kanske inte lägga för mycket kraft om man är leverantör eller kund. Det viktigaste är att ha fokus på en struktur som tänker kund/marknad/förändring/lönsamhet.

I ett normalt företag hade man varit dödsdömd om man skött sina kundgrupper som galoppsporten. I galoppsporten fungerar det ändå utan några större problem då vi varje år tar del av ATG´s överskott. Det är inte någons fel, men en verksamhet som under många år rullat på ganska så bra utan att behöva bekymra sig om kunder och efterfrågan hamnar förr eller senare på villovägar. Galoppsporten har inte bara irrat bort sig, man är helt vilse!

Spelarperspektivet, Galoppfans och Nöjesfans, tre viktiga kundgrupper, som oftast är individuellt helt anonyma och visar sitt nöje/missnöje med hur de agerar. Antingen spelar man på galopp eller inte. Antingen går man på tävlingar eller inte. Det talas då och då om dessa grupper men eftersom dom, i regel, inte finns i galoppsällskap eller liknande så blir dom bortglömda. Dom skriver sällan på sociala media och lägger sin röst med att agera. Dessvärre är dom numera sannolikt väldigt få, skrämmande få. Det finns många andra grupper på mycket närmre håll som har ständiga synpunkter på verksamheten och verksamhetens bedrivande. Den inre galoppkretsen skulle inte behöva tävlingar för att vara fullt sysselsatta med att bråka med varandra. Därav namnet den INTROVERTA strategin.

Hästägarperspektivet är komplicerat och väldigt heterogent. Andelsägare till storhästägare. Dom finns ofta i fokus men märkligt nog är det väldigt få galoppmänniskor som primärt är just ”bara hästägare” som finns med i debatten. Det är nästan alltid någon annan som utger sig företräda hästägarna. Framförallt de större hästägarna verkar sky den politiska galoppdebatten. Sannolikt ”röstar” dom med att köpa nya hästar eller att inte köpa nya hästar.

Prognos med ett par exempel på vad som kommer att hända

Det känns som om två viktiga vägval står för dörren. Båda kommer att tas utan en tanke på kund/marknad/utveckling. Två grupper med leverantörsrollen som sin viktigaste blir nöjda och friden lägger sig över galoppbanan.

Svenskt Derby stängs för skandinaviska hästar eller eventuellt för bara svenska. De övriga klassiska löpningarna går kanske samma väg. Uppfödarpremier och svenskbonus cementeras eller höjs.

För att stärka ”vardagsgaloppen” som är ett verktyg för tränarna, proffs och amatörer, på nivån under de kanske 10 framgångsrikaste, dvs. 40 proffs och 100 amatörer, kommer prispengarna kraftigt nivelleras. Löpningar typ Pramms och Stockholms Stora kommer halveras och gissningsvis 5-10 miljoner kommer gå från fokus ca 90 till fokus 70.

Tittade på Prammsdagens anmälningar och blev chockad hur lågt prispengarna sjunkit i alla klassiga ramlöpningar. Fantastiskt anmält med massor av fina hästar som ska springa om en tredjedel av vad man gjorde för mer än fem år sedan.

Jag kommer i en senare blogg berätta mer vad som kommer att hända, men vill bara notera ett par exempel på vart vi är på väg.

Att hela galoppsystemet helt har tappat all kontakt med ett sunt marknadsbeteende vill jag dock ge ett par exempel på. Det är uppenbart att många i galoppsporten inte längre tror på fri öppen konkurrens, knappast konkurrens alls. Både Goffs och Arqana har anmält sina Breeze Up tvååringar till Derbyserien. Ganska fantastiskt. Några har ondgjort sig över att SG utsätter uppfödarna för ”onödig” konkurrens… andra befarar att prispengar i framtiden kanske ”lämnar landet” med argumentet att vi måste behålla våra pengar själva! Inte för att vi är bra, nej för att ingen får komma hit. Så skulle man kunna hålla på en stund med de mest häpnadsväckande uttalanden. Det märkliga är att de flesta är så vana vid den här typen av åsikter att man inte längre reagerar. Vi har många ”Trabant” ekonomer i våra led!

Nu lämnar vi den introverta strategin tills vidare men återkommer med garanti.

Infomöte om Bara måndag 17 maj

Nu väntar vi med spänning på SFK´s informationsmöte måndag 17 maj. Första undran är varför detta möte inte hölls före Fullmäktigemötet? Sannolikt var det väl så att SFK inte ”vågade” störa pappa SG med egna möten som inte var i linje med Svensk Galopps ”oberoende” advokat. Nu har man inget att förlora utan gasar på….

Jag har promenerat många mil på Baramarken och var den som en gång väckte idén om Bara som galoppmark. Läste i Sydsvenskan om Länsstyrelsens nej till PEAB planerna på en mer gigantisk badanläggning och fick idén om att en galoppbana kanske passar in i konceptet. Talade med Jacqueline H och Johannes E (satt i SFK styrelse) om tanken och bollen sattes i rullning.

I förra skedet var jag väldigt inkopplad i projektet. Efter att Per Larsson avgick och projektet lades på is har jag inte hört något alls från SG. Rent formellt kanske det fortfarande ligger på is? I verkligheten är jag nog så avkopplad man kan bli.

Det som jobbades fram som ett grundförslag i förra omgången har sannolikt numera hamnat bland soporna. I förra projektomgången innehöll upplägget mer mark, även ”Håkansson marken” ingick. Nu har man minskat på tillgänglig mark och skriver ”marktillgången kunde med fördel varit större”. Med vetskap hur man skriver i sammanhang som dessa står det på vanlig svenska att marktillgången egentligen är för liten.

Nyckelfrågorna om Bara

Landskapsgruppen i Lund och Jacqueline H är uppenbarligen de som ”designat” bana och träningsanläggning. Enligt uppgifter på Fullmäktigemötet ska tävlingsbanan bestå utav en 1700 m dirttrack bana.

Det här är en del av ett avsnitt som var med i min blogg från den 10 februari

SÄTT HÄSTEN I CENTRUM Prioritera banorna först och mest, gräsbana och dirttrack. Använd dom bästa rådgivarna som finns. När banorna väl ligger där dom ligger kommer dom, nästan med garanti, inte att förändras någonsin. Denna del av projektet måste göras rätt och komplett från början. Dom som säger att vi kan bygga om senare är nog helt införstådda med att det aldrig kommer bli av. Utgår ifrån att både gräs- och dirttrackbana ska byggas. Man kan leva med bara gräs men inte med bara dirttrack. I många år var jag verksam på Jägersro. Mitt jobb var alltid att promota Jägersro och aldrig offentligt kommentera vilken brist det var att vi inte hade en gräsbana eller både och. Jag kan utveckla detta till en omfattande skrivning men det får vara just nu. Gräs är däremot ett absolut måste. Utan gräs är banans roll fortfarande en andraplans bana. En gräsbana måste vara ca 2000 m. En sväng för 1600 m och max två svängar vid 2400 m. I Turnberry förslaget var 2400 m med en hel sväng och två halva svängar (raksträcka emellan). Vissa tror att gräset i USA ligger innanför dirttrack banan för att det är optimalt. Sanningen är att nästan alla dirttrack banor redan var byggda när man i USA kom på att man även bör ha gräsbana. Det fanns då bara en plats att bygga på, invändigt. Dessutom har dirttrack racing i USA en helt annan roll. I Europa är ju dirttrack racing en marginell företeelse. Det är ju ingen tillfällighet att Nordamerikas bästa gräsbana är den på Woodbine där gräsbanan ligger utanför dirttrackbanan. I detta sammanhang kan vi konstatera att Bro Parks banor har en bra layout. Likaså har Göteborg där man dock hade önskat en sista sväng med större radie och bredare bankropp. För de som följer internationell galoppsport är det ganska anmärkningsvärt hur andelen turfracing i USA och i Canada har ökat senaste åren. Från 5-6% av totala antalet lopp för några år sedan till över 20%. Fler startande, bättre spel och gladare hästar. På Woodbine har man en suverän gräsbana men byggde nyligen om travbanan (flyttad till Mohawk) till sin andra gräsbana för att kunna rida de flesta löpningarna på gräsbana under huvudsäsong. Skulle gissa att Woodbine tävlar 4 dagar per vecka från vår till senhöst. EN FULLVUXEN GRÄSBANA ÄR FUNDAMENTET FÖR ATT EN SKÅNEBANA BLIR EN SPORTSLIG FRAMGÅNG. Anlita de bästa och gör rätt. Vi kommer då ha gräs som primärbana på alla skandinaviska banor! 

Det mesta som jag vill framföra inför framtiden finns förhoppningsvis i detta blogginlägg.

Alldeles för många hamnar i slutsatsen att Jägersro är ju bra. Det räcker med dirttrack då vill inte så många andra komma hit och tävla vilket är ännu bättre. Mer pengar stannar hos oss själva… Ett ganska typiskt leverantörsuttalande…..

Läs gärna bloggen från 10 februari så inser ni att pengar inte är ett argument för att inte göra rätt vad avser tävlingsbanor. Det finns annat att dra in på om det behövs.

FRÅGAN SOM MÅSTE BESVARAS – BARA HAR NOG MÅNGA FÖRDELAR MEN ÄR DET STORT NOG ATT GÖRA NÅGOT KLOKT AV DET???

Behöver bli övertygad

BG